Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon, släkt - 1. Salomon, Ernst - 2. Salomon, Elias - 3. Salomon, Ernst - 4. Salomon, Harald - Saltza, von, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salomon
481
von Saltza
av 1700-talet badare i Kalmar och
blev far till badareåldermannen i
Stockholm Ernst Diedrich S. (f. 1714,
† 1768). Söner till denne voro a) med.
dr Ernst S. (S. 1), farfar till
överläkaren, med. dr Ernst S. (S. 3), vars
son är assessorn Harald S. (S. 4), och
b) arkiatern Elias S. (S. 2).
1. Salomon, Ernst Diedrich,
läkare, personhistoriker, f. 21 okt. 1746
i Stockholm, † 27 sept. 1790 vid en
fartygskatastrof i Ålands hav.
Föräldrar: badareåldermannen Ernst
Diedrich S. ocli Sophia Elisabeth
Schiller. — Efter elementära studier,
framför allt i språk ocli
naturvetenskap, inskrevs S. 1761 i Kirurgiska
societeten och blev 1764 student i
Uppsala, där lian bedrev studier i
filosofiska och medicinska
vetenskaper. Han fortsatte sedan i Stockholm
med studier i anatomi och kirurgi ocli
tjänstgjorde 1767 vid
Serafimerlasarettet. År 1771 avslutade lian
kirurgiska kursen och blev 1773
regements-fältskär vid Gardet samt 1775 med.
dr i Uppsala. S. utnämndes 1783
till assessor med säte och stämma
i Collegium medieum. Han bidrog
där verksamt till iståndsättandet av
dess bibliotek. Dessutom uppgjorde
han en förteckning över sv. läkare
samt över alla intill den tiden
utkomna arbeten inom
naturvetenskapen, en kulturhistorisk gärning av
stort värde, vilken bl. a. ligger till
grund för många uppgifter i Sackléns
"Sveriges läkarehistoria". S. blev 1788
förste fältmedikus vid armén i
Finland och tjänstgjorde där hela kriget.
Då han efter fredsslutet skulle
återvända till Sverige, gick fartyget i
kvav under hård storm, varvid lian
själv omkom. — Gift 1783 med
Fredrica Charlotta HongeUn. U. N—e.
2. Salomon, Elias, läkare, f. 9
mars 1751 i Stockholm, † 19 febr. 1808
därstädes. Bror till S. 1. — S. gick
som elev från 1771 först lios
stadsfältskären Stützer ocli därefter från
1775 hos O. af Acrel, vilken använde
honom som biträde i sin praktik.
Därunder ådrog han sig Gustav III:s
uppmärksamhet ocli vann lians
bevågenhet. Han blev 1782 assessor samt 1783
konungens förste livkirurg och
rege-mentsfältskär vid Svea livgarde.
Åtföljande Gustav III på lians resor
behandlade han denne 1783 i Finland för
ett armbrott, som blev historiskt
genom att det insinuerades vara
simulerat; S. fick emellertid av
Sera-fimergillet en penningsumma i
belöning. År 1784 blev han förste
livmedikus och assessor i Collegium
medieum samt 17S5, tydligen "honoris
causa", med. dr i Uppsala. År 1787
blev han regementsfältskär vid
Liv-reg. till häst och "verkelig tjenstgö-
rande" förste livmedikus, i vilken
egenskap han vårdade konungen för
dennes sista blessyr 1792. År 1803 blev
lian tjänstgörande förste livmedikus
hos Gustav IV Adolf ocli v. preses i
Collegium medieum med arkiaters
värdighet; från dessa tjänster fick
han på begäran avsked 1807. — Gift
1785 med Maria Catharina Dellvik.
— Litt.: H. Salomon (S. 4), "Till
flydda tider" (1945). P. H. T.
3. Salomon, Ernst Carl Victor,
läkare, psykiater, f. 13 maj 1831 i
Stockholm, † 30 sept. 1880 i Lunds
landsförs. Föräldrar: krigsrådet Carl
Jacob S. ocli Sophie von Seltzen.
Sonson till S. 1. — S. avlade
mogenhetsex. 1850 samt blev med. kand. 1857,
med. lic. 1859 och med. dr 1861, allt
i Uppsala. Han blev sistn. år bitr.
läkare oeh tf. överläkare vid Malmö
hospital samt var från 1864 till sin
död överläkare där. — Sin
specialistutbildning som psykiater erhöll S. till
stor del genom vidsträckta resor i
Europa, varvid han gjorde talrika
studiebesök vid sjukhus för nerv- och
sinnessjuka. Bl. a. genomgick han en kurs
hos den berömde neurologen Lasègue
i Paris 1862, studerade psykiatri i
Wien hos Leidesdorf 1865 och bedrev
studier i neuropatologi hos Westphal
i Berlin 1873. — Gift 1866 med
Caro-line Sampson från Mauritius.
U. N—e.
4. Salomon, Ernst Harald
Has-lewood, jurist, f. 20 juni 1867 i Malmö.
Son till S. 3. — Efter mogenhetsex.
i Stockholm 1887, hovrättsex. i
Uppsala 1893 samt vederbörlig
tingstjänstgöring inträdde S. 1897 i
Stockholms rådhusrätt, där han 1910—24
var registrator och 1924—35
civilassessor resp. förste assessor. — S.
liar gjort en banbrytande insats för
humanisering av rättskipningen spec.
betr. unga brottslingar. Under en
studieresa till Förenta staterna 1906
lärde han känna det där
praktiserade barndomstolsväsendet, för vars
grundprinciper lian sedan
propagerade i ett flertal skrifter, bl. a. "Om
barndomstolar" (1907). Han företog
även på eget initiativ såväl
förundersökningar, avsedda att ge ledning för
avkunnande av villkorlig dom, som
övervakning av de villkorligt dömda.
Denna verksamhet auktoriserades av
den 1910 bildade fören. Skyddsvärnet,
som gjorde S. till föreståndare för sin
förundersöknings- och
övervakningsbyrå. Praxis vid domstolarna
påverkades även i allt större utsträckning
av S:s idéer, och slutligen
införlivades 1918 förundersöknings- oeh
övervakningsinstitutet med
lagstiftningen genom den nya lagen ang. villkorlig
straffdom, vid vars utarbetande S.
medverkat som sakkunnig. — Bland
Harald Salomon.
S:s skrifter, av vilka några ha
översatts till främmande språk, märkas
även ett par av memoarkaraktär:
"Människovård i stället för fångvård.
Minnen och erfarenheter från
studieresor och arbetsfält" (1937) samt
släktkrönikan "Till flydda tider . . .
Några blad ur en svensk läkarfamiljs
historia" (1945). — Gift 1925 med
Dagmar (Daggi) Brunhilda Plass från
Holland. S. Sw.
Saltza, von, ätt, gren av den tyska
ätten von Salza till Brücken. Äldste
kände stamfadern Henrik von Salza
till Briicken i kretsen Sangerhausen i
Sachsen levde i början av 1500-talet
och blev farfars far till Bernhard von
Salza, som före 1611 överflyttade till
Estland, där namnet liksom i Sverige
stavats von Saltza. Han gick i sv.
krigstjänst och uppges ha blivit
överstelöjtnant. Hans sonson Anton
Fredrik von S. (f. 1640, † 1710) var
ryttmästare i sv. tjänst. Dennes söner,
överstelöjtnanten vid Jämtlands reg.
Evert Fredrik von S. (döpt 1681, †
1750) samt generalmajoren och
landshövdingen Jakob Ludvig von S. (S. 1),
naturaliserades 1731 som sv.
adelsmän. S. 1 upphöjdes 1755 i friherrligt
stånd. Hans yngste son,
generalmajoren friherre Hugo Herman von S. (S.
2), erhöll 1778 grevlig värdighet; lian
slöt själv sin grevliga ätt. S. 1:3
äldste son, kammarherren friherre
Carl Fredrik von S. (f. 1717, † 1801),
blev far till skriftställaren,
överstekammar j linkaren friherre Evert von
S. (S. 3), som 1S43 erhöll grevlig
värdighet. Hans son,
överceremonimästaren och introduktören för främmande
sändebud greve Carl Anton Filip von
S. (f. 1811, † 1S83), blev far till prof.
friherre Carl Fredrik von S. (S. 4).
Ätten utdog i Sverige med den sistn :s
äldste bror, godsägaren greve Herman
Edvard Axel von S. (f. 1844, † 1926),
men fortlever genom S. 4 i Förenta
31 Svenska män och kvinnor VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
