Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Silow, Set - 2. Silow, Alvar - Silverstolpe, Axel Gabriel, hovman, ämbetsman, politiker, skald, se s. 21 - Silverstolpe, Fredrik Samuel, diplomat, ämbetsman, konstälskare, se s. 22 - Silverstolpe, Gudmund Leonard, tjänsteman, skald, se s. 25 - Silverstolpe, Gunnar, nationalekonom, skriftställare, se s. 26 - Silverstolpe, Gustaf, skolman, publicist, bokhållare, präst, se s. 23 - Silverstolpe, Helge, industriman, se s. 26 - Silverstolpe, Torsten, läkare, se s. 26 - Silvius, se även Sylvius - Silvius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silow
31
Silvius
1. Silow, Set Axel Helge, jurist,
föregångsman inom den fria
rättshjälpen, f. 14 okt. 1880 i
Kristianstad, f i juni 1928 nära Ried i
Ober-Innthal, Tyroleralperna, genom
olyckshändelse. Föräldrar: majoren
Carl Christian Adolf S. och
Marie-Louise Wästfelt. — S. avlade
mogen-hetsex. i Stockholm 1899 och jur. utr.
kand.-ex. i Uppsala 1904. Efter
tingstjänstgöring 1905—07 var han e. o.
rådman i Jönköping och bitr, jurist
vid ett advokatkontor samt från 1909
v. auditör vid Jönköpings reg. Är
1913 blev han föreståndare för det
då nyinrättade Stockholms stads
rätts-hjälpskontor, och efter dettas
omorganisation 1920 till Stockholms stads
rättshjälpsanstalt utnämndes han till
denna anstalts föreståndare. Från
1909 var han led. av Sveriges
advokatsamfund. ■—• S. var från
studentårens socialt radikal utan att ansluta
sig till någon bestämd politisk
partigrupp. Som praktiserande jurist och
advokat kom han att koncentrera
denna radikalism i reformsträvanden
på rättsväsendets område. Principen
om allas likhet inför lagen var ett av
ledmotiven i hans verksamhet. Han
stötte ofta på problemet för den
fattige att kunna göra sin rätt gällande
och inte behöva ge upp denna därför
att han saknade ekonomiska
möjligheter att föra en process vid domstol.
S. blev en av de första
propagandis-terna för den fria rättshjälpens idé.
År 1916 kallades han att som
sakkunnig i Justitiedep. biträda vid
behandlingen av frågor om beredande genom
det allmännas försorg av rättshjälp
åt parter, som på grund av svag
ekonomisk ställning eller oförmåga att
tillvarataga sina intressen därav
kunde vara i behov. De sakkunnigas
betänkande, som till stora delar skrevs
av S., låg till grund för 1919 års lag
om fri rättegång, varigenom den fria
rättegången i modern mening för
Set Silow.
första gången vann erkännande i sv.
rätt. Organisationen av Stockholms
rättshjälpsanstalt var S:s verk, och
den har blivit ett föredöme för
övriga rättshjälpsanstalter i landet. S.
hade en framstående förmåga att
organisera, leda, samla och
entusiasmera sina medarbetare. Han var själv
en mycket skicklig advokat och hade
gedigna juridiska kunskaper. Tack
vare detta och den saklighet och
konci-lians som utmärkte honom lyckades
han att icke blott vinna de bästa
resultat för sitt klientel utan också att
skaffa rättshjälpsanstalten respekt och
anseende. Genom att verksamt
bidra till att i praktiken omsätta
regeln om likhet inför lagen reste sig
S. ett äreminne i den sv.
rättsvårdens historia. — Gift 1916 med
Ruth Serla Gjördis Persson. H. L-g
2. Silow, A l v a r, biblioteksman,
hembygdsvårdare, f. 31 juli 1885 i
Stockholm. Bror till S. 1. — Efter
Alvar Silow.
mogenhetsex. i Stockholm 1905 blev
S. vid Uppsala univ. fil. kand. 1908
och fil. lic. 1914. Han var amanuens
vid Uppsala univ.-bibl. 1914—18 och
bibliotekarie vid Stora Kopparbergs
bergslags ab. i Falun 1917—50 samt
föreståndare för bolagets
publicitets-avd. 1925—50. S. har på ett
mönstergillt sätt omorganiserat bolagets
bibliotek, arkiv och museum (öppnat
1922 med namnet Bergslagets mus.)
med dess värdefulla industrihistoriska
samlingar. Han var sakkunnig i 1942
års utredning om litteraturtjänsten
inom de tekn. fackområdena och
författade dess utlåtande, som bl. a.
ligger till grund för de tekn.
högskolebibliotekens nya organisation.— S.
har ägnat ett hängivet arbete åt
Dalarnas fornminnes- och
hembygds-förb., i vars arbetsutskott han länge
var ordf, (till 1951). Han var en av
Dalarnas konstförems stiftare 1925
och ordf, där 1936—46. Vidare var
han initiativtagare till Falu stads
medborgarhus och sekr. i dettas
byggnadskommitté (1932—36) samt
tillhörde stadens medborgarhusstyr. Han
blev korresponderande led. av Vitt,
akad. 1932 och fil. hedersdr i
Uppsala 1945. — Bland S:s skrifter
märkes ”Falu stads sparbank 1825—1925”
(1926) samt ett stort antal
bibliografiska och kultur- och
industrihistoriska uppsatser. Han är ledare
för Stora Kopparbergs bergslags
omfattande historiska
forskningsverksamhet sedan 1918 och för Falu stads
historiska arbeten sedan 1932. Är 1951
erhöll han Stora Kopparbergs
bergslags stora guldmedalj för sina
insatser. —• Gift 1915 med Signe Kock.
G. M-e
Silverstolpe, Axel Gabriel,
hovman, ämbetsman, politiker, skald,
se s. 21.
Silverstolpe, Fredrik Samuel,
diplomat, ämbetsman, konstälskare,
se s. 22.
Silverstolpe, Gudmund
Leonard, tjänsteman, skald, se s. 25.
Silverstolpe, Gunnar,
nationalekonom, skriftställare, se s. 26.
Silverstolpe, Gustaf, skolman,
publicist, bokhållare, präst, se s. 23.
Silverstolpe, Helge,
industrimän, se s. 26.
Silverstolpe, T o r s t e n, läkare,
se s. 26.
Silvius, se även Sylvius.
Silvius, Andreas, präst, f. 27
juni 1684 i Ods skn, Älvsb. län, t 1
febr. 1746 i Hällestads skn, samma
län. Föräldrar: kyrkoherden Sv eno
Petri S. och Annika Omoenia. —
Efter att ha genomgått Skara
trivialskola och gymnasium kom S. 1703
till Uppsala univ., där han 1708
avlade teol. ex. och 1710 blev fil. mag.
Han prästvigdes i Skara 1711 och
tjänstgjorde till en början som
adjunkt i Rångedala skn men sändes
1712 till Lissabon som
legationspredikant och pastor för de sv. och tyska
lutheranerna där. Han anlände dit i
juni 1713 och blev en nitisk
själasörjare för sina trosfränder. Men snart
kom han i strid med det mäktiga
katolska prästerskapet och inkvisitionen,
som utfärdade förbud för honom att
predika. S. höll ut ända till 1721, då
han måste fly ur landet, sedan det
upptäckts, att han i Hamburg’ låtit
trycka och i Portugal sprida
antika-tolska skrifter. Efter hemkomsten fick
S. 1723 fullmakt på Stora Dala
pastorat i Skara stift, utnämndes 1724
till kyrkoherde där och prost över
egen förs, samt blev 1732
kontraktsprost och 1737 prost över Hällestads
kontrakt. — S. skall ha varit en lärd
och kunnig man och en rikt begåvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
