Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Simonsson, Yngve - 2. Simonsson, Ivar - 1. Sinclair, Malcolm - 2. Sinclair, Fredrik Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simonsson
36
Sinclair
stora omnibus- och lastbilsföretaget
GDG Biltrafik ab., Göteborg. I
samband med förstatligandet av de under
Trafikförvaltningen
Göteborg—Dalarna—Gävle sammanförda företagen
1947 lämnade S. järnvägstjänsten.
Sedan sistn. år är han verkst. dir. för
Billeruds ab. i Säffle och därmed
förenade företag (Borgviks ab., ab.
Ludvika ångsåg m. fl.). Dessutom är han
styr.-led. i ab. Sv. Amerika linien
sedan 1935 och i ab. Sv.
handelsbanken sedan 1948. — Bland S:s insatser
inom Trafikförvaltningen må nämnas
en genomgripande omorganisation,
rationalisering och modernisering av
järnvägstrafikens alla grenar,
elektrifiering av sträckan Göteborg—Falun
■—Gävle och i samband därmed
införande av Sveriges första expresståg
(”GDG-expressen”, med 120 km:s
hastighet) samt skapandet av landets
på sin tid största samordnade
järnvägs-, buss- och lastbilsnät. •— S. har
tagits i anspråk för ett stort antal
viktiga förtroendeuppdrag. I Sveriges
enskilda järnvägars ingenjörsförb. var
han styr.-led. 1922-—47 och därunder
v. ordf. 1930—35 och ordf. 1935—
47; i Tekn. samfundet i Göteborg har
han varit styr.-led. 1928—31, v. ordf.
1934 och ordf. 1942—43, och i Sv.
järnvägsfören. anlitades han som
styr.-led. 1936 och som v. ordf. 1942
-—47. I övrigt kan nämnas, att han
varit styr.-led. i Nordiska
järnvägsmannasällskapet 1936—47, led. av
Sv. trafikförbis råd 1936—47 och av
Göteborgs handelskammare 1939—47
samt v. ordf, i Sv. järnvägarnes
ar-betsgivarefören. 1943—47. Han var
ordf, i Besparingsberedningens
järn-vägssakkunniga 1941—43 och led. av
1944 års trafikutredning. Han är led.
av Sv. instis råd sedan 1948. Är 1942
blev han led. av Ing.vet.akad. ■— S.
har författat avd. ”Järnvägar” i ”De
tekniska vetenskaperna” (1929) samt
publicerat ett stort antal artiklar i
järnvägstekn. ämnen i in- och
utländska facktidskr. — Gift 1916 med
Gertrud Lundblad. G. M-e
2. Simonsson, Ivar Ludvig,
arkivman, kulturhistoriker, f. 7 juli
1891 i Falkenberg, f 5 jan. 1925 i
Stockholm. Bror till S. 1. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1909 blev
S. vid Stockholms högskola fil. kand.
1918 och fil. lic. 1920. Han
tjänstgjorde 1914—19 som amanuens vid
Rådhusarkivet i Stockholm men
övergick sedan till Riksarkivet, där han
blev amanuens 1919, registrator 1922
och andre arkivarie s. å. ■— S.
betraktades av sina samtida som en sällsynt
lovande framtidsman på grund av sin
vetenskapliga och estetiska begåvning.
I de arkiv, där han var anställd,
förvärvade han en omfattande kännedom
om bestånden, präglad av hans litte-
Ivar Simonsson.
ratur-, kultur- och personhistoriska
intressen. I Samlaren publicerade han
värdefulla undersökningar om Lars
Wivallius’ biografi och om Almquists
”Europeiska missnöjets grunder”
(1918, 1919). Han var styr.-led. i
Bellmanssällskapet från 1920 och
utgivare av dess upplagor av
”Fredmans epistlar” och ”Fredmans sånger”
(1921—22) med kommentarer, vilka
vittna om hans sällsynta förtrogenhet
med det dåtida Stockholm. Ett större
bidrag till Stockholmsforskningen är
också ”Storkyrkoförsamlingens
historia” (Sveriges kyrkor, Stockholm, 1,
1924). S:s ovanliga förtrogenhet med
kulturmiljö och arkivaliska källor ge
ett högt värde åt hans talrika mindre
bidrag till Stockholmsforskningen och
hans artiklar i Personhist. tidskr., vars
red. han var 1922—24, samt i Sv.
biografiskt lexikon. —■ Ogift. •—- Litt.:
N. Östman, ”Bibliographia
Simons-soniana” (i ”Samfundet Sankt Eriks
årsbok” 1929). T. M.
1. Sinclair, M a l c o l m, krigare,
f. 1690, f 17 juni 1739 vid Grünberg
Malcolm Sinclair. Målning av J. H. Schef fel
1728 (Gripsholm).
nära Naumburg i Schlesien. Föräldrar:
generalmajoren William S. och
Catharina Hamilton. — S., som 1708
blev fänrik vid Livgardet, deltog i
Karl XII:s ryska fälttåg och sårades
bl. a. i slaget vid Holowczin s. å. Efter
kapitulationen vid Perevolotjna i juli
1709 fördes han som krigsfånge till
Kazan i dåv. Sibirien och återvände
hem först 1722. S., som s. å. utnämnts
till löjtnant, företog 1724 och 1726
studieresor till Holland. Han deltog
flitigt i riksdagarna, blev 1737 major
vid Upplands reg. och besökte s. å.
Turkiet som politisk spion. S. blev
medl. av sekreta utskottet vid 1738
års riksdag och sändes i juli s. å. åter
till Turkiet med ett brev till sultanen
angående sv.-turkiskt förbund mot
Ryssland. Ryske ministern i
Stockholm Bestusjev rapporterade S:s resa
till sin regering, och när denne i april
1739 lämnade Turkiet, förföljdes han
av två ryska officerare, som i n.
Schlesien upphunno S., fråntogo honom
hans papper och mördade honom.
Meddelandet om mordet nådde
Sverige i juli och framkallade en stark
upphetsning i landet. Indignationen
fann sitt främsta uttryck i Anders
Odels Sinclairsvisa, som vann en
enorm spridning. Mordet blev ett av
de främsta agitationsämnena för
kriget med Ryssland 1741. S. jordfästes
i Stralsund. Är 1909 restes med sv.
statsbidrag en minnesvård på den
plats, där han mördats. —■ Ogift. —
Litt.: E. Hörnström, ”Anders Odel”
(1943); T. J. Arne, ”Levantinskt
vittne om Sinclairmordet” (Sv.
Dagbladet 22 dec. 1950). A. Äg
2. Sinclair, Fredrik Carl,
greve, arméofficer, riksråd, f. 17 okt.
1723 sannolikt i Åbo, f 21 juni 1776
i Karlskrona på resa till Stockholm.
Föräldrar: generalmajoren Carl
Anders S. och Barbara Christina von
Schwarzenhoff. — S. blev 1734
student i Äbo, 1738 volontär vid
fortifikationen och 1741 fänrik vid Äbo
reg. samt deltog i 1741—42 års ryska
fälttåg. År 1745 trädde han med k.
permission i fransk krigstjänst, blev
följ, år kapten vid reg. Royal Suédois
och bevistade bl. a. belägringen av
Namur. S., som 1747 blev kapten vid
Östgöta infanterireg., utnämndes 1750
till överstelöjtnant i hessisk tjänst och
deltog i fälttåget mot Preussen. Är
1757 kommenderades han till sv.
armén i Pommern, besatte 1758
Dem-min och förde självständiga
detache-ment. Han gjorde sig känd som en av
arméns tappraste och intelligentaste
officerare och befordrades 1759 till
överstelöjtnant i armén. Han
bevistade 1760 års riksdag, där han genom
Nils Adam Bielke trädde i förbindelse
med kretsen kring Lovisa Ulrika, och
blev under 1760-talet ledare för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
