Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjögren, Otto - Sjögren, Peder - Sjögren, Tage, läkare, röntgenolog, se s. 65 - Sjögren, Torsten, läkare, ärftlighetsforskare, psykiater, se s. 66 - Sjögren, Wilhelm, jurist, rättshistoriker, se s. 67 - Sjögren, Vilhelm, läkare, kommunalman, se s. 66 - Sjögren, släkt - 1. Sjögren, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjögren
63
Sjögren
är han styr.-led. i Internationella
al-pinistunionen. Med stor
mångkunnighet har S. varit flitigt verksam även
på det encyklopediska området. Ären
1911—24 fullbordade han under
medverkan av andra förf, det av K.
Ahlenius påbörjade standardverket
”Sverige. Geografisk, topografisk,
statistisk beskrifning” (ny uppl.
”Sverige. Geografisk beskrivning”, 1—5,
1929—34). Han var red. för avd.
geografi i Nordisk familjeboks 3:e
uppl. 1921—34 och i Kunskapens
boks 1 :a uppl. 1937—40 och 2:a uppl.
1945—46 samt redigerade 1942—43
den geografiska läseboken ”Världen
runt” (1—3). —• Gift 1921 med
Ellen (Ella) Henrietta Andersson.
S. L.
Sjögren, Gösta Tage Filip
(Peder), författare, journalist, f. 29
april 1905 i Braås, Sjösås skn, Kronob.
län. Föräldrar: godsägaren Carl Otto
S. och Anna Elin Charlotta Gleisner.
■—■ Efter skolgång i bl. a. Norra
realläroverket i Stockholm flyttade S.
1922 till Rom och vistades sedan
fram till andra världskriget
övervägande utomlands, bl. a. verksam som
journalist. Ären 1929—37 var han
bosatt i Spanien, där han ägde en
farm; han deltog som frivillig i
spanska inbördeskriget på regeringssidan
och begav sig sedan till Nordafrika,
varefter han reste i Baltikum, Polen
och Balkanländerna fram till 1940.
Under finska vinterkriget 1939—40
var han frontsoldat i Sv.
frivilligkåren. Han har därefter ägnat sig helt
åt författarskap. — Intryck från
Spanien återgav S. på 1930-talet i
en rad skisser och resebrev till Dagens
Nyheter, delvis omtryckta i ”Bar
Barbar” (1937). Bisarra och färgstarka
existenser från Spanien och
Nordafrika tecknas i romanerna ”Svarta
Peder Sjögren.
palmkronor” (1944), ”Jag vill gå ned
till Thimnat” (1947), samt — med
allt vassare psykologisk analys —■
”Damen” (1951). Mot finska
vinterkrigets bakgrund har S. gett
inträngande neurosanalyser i ”Kärlekens
bröd” (1945) och ”Mannen som
försökte smita” (1949). S:s romaner
präglas av starkt personlig stilkonst
och desillusionerad livssyn. — Gift
1937—45 med Vera Alexandreva
Lokman. H. L-r
Sjögren, Tage, läkare,
röntgeno-log, se s. 65.
Sjögren, T o r s t e n, läkare,
ärft-lighetsforskare, psykiater, se s. 66.
Sjögren, W i l h e l m, jurist,
rätts-historiker, se s. 67.
Sjögren, Vilhelm, läkare,
kommunalman, se s. 66.
Sjögren, släkt, vars äldste kände
medl. var bonden och nämndemannen
i Vivelsjö i Lofta skn, Kalmar län,
Johan Jönsson (f. omkr. 1649, f
1721). En son till honom, bonden
och nämndemannen Jöns Johansson
(f 1761), blev far till bonden i
Vivelsjö, kyrkvärden och sexmannen
Johannes Jönsson (f. 1716, f 1787).
En son till honom var
fjärdingsmannen och bonden i Hjulby och
Vivelsjö, Johan Johansson (f. 1741, f
1814). Släktnamnet S. antogs av en
son till denne, inspektören Anders
Jaen S. (f. 1785, f 1846), som blev
far till bergmästaren Anton S. (S. 1).
Bland dennes söner märkas prof.
Hjalmar S. (S. 2), bruksägaren Arvid S.
(S. 3) och fältläkaren Tage S. (S. 4).
1. Sjögren, Carl Anton
Hjalmar, bergsvetenskapsman, geolog,
mineralog, f. 25 nov. 1822 på Nygård
i Lofta skn, Kalmar län, f 19 juni
1893 på Nynäs gård i Ösmo skn,
Stockholms län. Föräldrar:
inspektören Anders Jaen S. och Anna Maria
Hagberg. — S. blev student 1842
och fil. mag. 1847, avlade bergsex.
1850 och var 1848—50 docent i
mineralogi, allt vid Lunds univ. Är
1850 antogs han till auskultant i
Bergskollegium, genomgick 1850—52
Bergsskolan i Falun och blev 1852 tf.
geschworner i Södermanland och
Östergötland. Han blev extra
gruvingenjör i sjunde bergmästardistriktet
(Värmland m. m.) 1855, vid Stora
Kopparberget 1859 och därefter åter
i sjunde bergmästardistriktet senare
s. å. I samma distrikt var han 1863
—89 bergmästare. Under sin
gruv-ingenjörstid bodde han vid Persbergs
gruvor i Värmland och som
bergmästare i Filipstad. Han verkade 1858
—63 även som lärare i mineralogi,
geologi, markscheideri och
gruvbrytning vid Bergsskolan i Falun. — S.
var en betydande mineralog med stort
internationellt anseende. Han
upp
täckte ett flertal nya, för
vetenskapen viktiga mineral och utgav en liten
lärobok i mineralogi (1865; 3:e uppl.
1880). Inom geologien var han den
förste, som försökte, bl. a. i drsavh.
”Geologiskt-geognostiska
anteckningar om Öland” (1847), närmare
utreda Ölands kambrosiluriska lagerserie.
Jämte A. E. Törnebohm var S. en
av dem, som införde den
mikroskopiska petrografien i Sverige. Mer
bestämt än tidigare forskare betonade S.
1859 (i Jernkontorets annaler), att
Sveriges järnmalmer i allmänhet ej
äro gång- utan lagerbildningar. Denna
hypotes slog småningom helt igenom
Anton Sjögren.
i Sverige, och 1874 utvecklade han i
Geol. fören :s förhandi. närmare sin
uppfattning om våra järnmalmers
bildningssätt. Han gav därvid den
första indelningen av dessa på
mi-neralogisk-geologisk grundval. Under
1870- och 1880-talen följde
forskningen i den mellansv. malmförande
formationen den av S. m. fl. utvecklade
arbetshypotesen. S. delar med
Törnebohm äran av lösningen av det
problem, som Smålands Taberg alltsedan
1700-talet utgjort för forskningen.
Hans uppsats 1876 (i Geol. fören:s
förhandi.) om detta malmberg torde
vara det första exemplet på att en
malmfyndighet på verkligt sakliga
grunder tolkås som magmatisk. Som
statens gruvingenjör i Värmland (från
1855) organiserade S. gruvbrytningen
inom Filipstads bergslag och särskilt
vid Persberg. Vid sidan av sin statliga
tjänst var han från 1855 till sin död
teknisk ledare (gruvingenjör) av
driften där, och 1857—59 var han
verkst. dir. för det största av de dåv.
gruvbolagen i Persberg. Han anlitades
även flitigt som konsulterande
ingenjör av de större sv. gruvföretagen. S.
tillhörde 1872 års kommitté för
uppgörande av förslag till ny gruvstadga
och av 1889 års kommission för
un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
