Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparre, släkter - (Sparre), Görvel Fadersdotter - Sparre, Sundbysläkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre
134
Sparre
4. Sparre av Ängsö och Hjulsta. Ätten
härstammar från Fader Birgersson
(nämnes 1327—49), vars son Bengt
Fadersson (nämnes 1343—59) var far
till riddaren Ulv Bengtsson (nämnes
1378—1405) till Lagmansö i
Södermanland. Dennes son var riddaren
och riksrådet Fader Ulvsson (nämnes
1435—79) till Ängsö, gift med Elin
Nilsdotter (Natt och Dag); hans
bröder voro riddaren och riksrådet
Gustav Ulvsson (nämnes 1429—67)
och Sigge Ulvsson, ärkedjäkne i
Strängnäs och biskop där 1449—63.
Fader Ulvsson hade två söner,
riddaren och riksrådet Nils Fadersson
(nämnes från 1475, j- 1495) till
Hjulsta i Uppland, gift med Kristina
Nilsdotter (Oxenstierna), och Bengt
Fadersson (nämnes 1482—96) till
Ängsö, gift med Hillevi Axelsdotter
(Brahe). Deras barn voro Anna
Bengtsdotter, gift med riddaren och
riksrådet Sten Turesson (Bielke),
samt riksrådet Knut Bengtsson (f
1522), som tog parti för Kristian II.
Knuts dotter Hillevi Knutsdotter (f
1548), gift med Arvid Trolle (f
1549), ärvde Ängsö. Nils
Faders-sons son var Fader Nilsson; han
äktade omkr. 1515 Botild Knutsdotter,
tillhörande den förnorskade grenen av
ätten Tre rosor. Med deras dotter
Görvel Fadersdotter (sened.)
utslocknade denna släkt. Litt.: C. A.
Kling-spor och B. Schlegel, ”Engsö” (1877) ;
H. Gillingstam, Ӏtterna Oxenstierna
och Vasa under medeltiden” (1952).
5. Sparre från Skåne. Enligt danska
genealoger skulle de två konstaterbara
skånska adelssläkter, som förde
spar-revapen, den senare (b) också
Sparre-namnet, ursprungligen vara en ätt.
Den gemensamma härledningen är
dock ej fullt bevisad, varför dessa
släkter här nedan anges som i varje
fall skilda grenar.
a. Sparre av Elling e. Ätten,
som i vapnet förde två sparrar (någon
gång nedåtvända), härstammar från
Svend Jonsen (nämnes från 1377, var
f 1398) till Hurva och Espinge
(Malmöh. län), vars son var
riddaren och danska riksrådet Niels
Svendsen (nämnes 1393—1434), till
Ellinge (Malmöh. län). Med sin
första hustru Pernilla Pedersdatter
(Thott) hade han sonen riddaren
och danska riksrådet Claus Nielsen
(nämnes 1425—50, var död i febr.
1452), till Ellinge. Genom sitt
gifte 1438 med Katarina Stensdotter
(Bielke), konung Karl Knutssons
halvsyster, förvärvade herr Claus även
egendom i Sverige, nämligen Vik i
Uppland, vilket gods Katarinas fader
ärvt efter sin morfar herr Arvid
Gustavsson (se Sparre av Vik, ovan).
Som änka bosatte hon sig på Vik.
Makarnas son riddaren Nils Clausson
(bd 5 s. 431) till Vik (f 1505) blev
därigenom svensk; han var kusin till
Sten Sture d. ä. Denna släktgren
utgick med riksrådet Knut Nilsson (död
senast 1522) till Vik. — Litt.:
Danmarks Adels Aarbog, 34, 1917; B.
Thordeman, ”Wiks hus” (1928); S.
Kraft, ”Sehare medeltiden. II.
Tidsskedet 1448—1520” (”Sveriges
historia till våra dagar”, 3:2, 1944);
Monica Rydbeck,
”Medeltidsmålningar från tre århundraden i V.
Salle-rups ödekyrka” (Fornvännen 1947);
H. Gillingstam, Ӏtterna
Oxenstierna och Vasa under medeltiden”
(1952).
b. Sparre av Svaneholm.
Denna danska ätt är känd i varje fall
sedan 1365 (jfr inledningen ovan),
förde vanligen tre blå sparrar i fält
av silver. Dess stamgods var
Svaneholm i Skurups skn, Malmöh. län. Jep
Tullesen (levde ännu 1484) var fader
till den 1519 utvalde ärkebiskopen i
Lund, Aage Jepsen S. (f omkr.
1540), som 1532 lämnade ärkestiftet,
och till riddaren och danska riksrådet
Mourids Jepsen S. (f 1534) till
Svaneholm. En av släktens sista manliga
medl. var dennes sonson Gabriel S.
(f 1601), som äktat en svenska,
Elisabeth Trolle. Bland hennes arvingar
var systerdottern Anna Bååt, gift med
Axel Oxenstierna. Litt.: Danmarks
Adels Aarbog, 34, 1917; G.
Johannesson, ”Den skånska kyrkan och
reformationen” (1947).
6. Sparresläkter från Finnveden och
Njudung. För kännedom om dessa,
särskilt Abjörn Ulvssons ätt i Västbo
och biskopsdråparen Mats
Gustavssons ätt, se C. Härenstam,
”Finnveden under medeltiden” (1946) och
H. Gillingstam, Ӏtterna Oxenstierna
och Vasa under medeltiden” (1952).
7. Släkter med sparre över blad i
vapnet. Om dessa se G. Djurklou,
”Svenska släkter med sparren öfver ett
blad till sköldemärke” (Hist. tidskr.
1891) och C. Härenstams ovan under
6. anförda arbete.
8. Sundbysläkten Sparre, se nedan.
B. H-d (H. G-m)
(Sparre),
GörvelFadersdot-t e r, storgodsägare, f. omkr. 1509
(eller möjligen först 1517) på Hjulsta
i Enköpings-Näs skn, Uppsala län, f
20 april 1605 på Börringe kloster i
Börringe skn, Malmöh. län.
Föräldrar: väpnaren Fader Nilsson (Sparre)
och Botild Knutsdotter (Tre Rosor).
•—■ S. blev tidigt föräldralös och
ärvde stora jordagods i Uppland och
Norge (varifrån modern
härstammade), bl. a. det berömda herresätet
Giske i Söndmöre; inalles skall hon
ha varit i besittning av 600 gårdar i
Norge och var därigenom detta lands
största jordägare under 1500-talet.
Hon gifte sig 1532 med riksrådet Pe-
Görvel Fadersdotter Sparre. Målning av
okänd konstnär.
der Nilsson (Grip) till Fållnäs i
Södermanland, som drunknade följ. år.
År 1534 ingick hon nytt äktenskap
med danske riddaren riksrådet Truid
Gregersen Ulfstand till Torup i
Skåne. S. lät lägga grunden till Torups
ståtliga tegelborg. Hon blev änka på
nytt 1545 och då ensam innehavare
även av en del danska
jordegendomar. Hennes enda barn, sonen Niels
Ulfstand (f. 1535) avled 1548. För
tredje gången gifte hon sig 1546 med
danske riddaren, sedermera riksrådet
Lave Brahe till Krageholm i Skåne.
Det var ofta svårt för paret att
hävda besittningsrätten till de i olika
länder belägna jordegendomarna, och
Gustav Vasa indrog 1559 de sv.
godsen, därför att han inte ville ha
danskar som ägare till sv. jord.
Efter mannens död 1567 sökte S.
danska regeringens stöd till försvar av
sina besittningar, och genom en rad
transaktioner överlät hon sina norska
gods till danska kronan mot en del
förläningar i Skåne, bland dem
Börringe kloster, där hon bodde till sin
död. De sv. godsen fick hon tillbaka
1571. Hon skänkte dem 1601 till
danske konungen Kristian IV, men
de togos efter hennes död av Karl IX,
som lät göra dem till arv och eget.
I sitt testamente insatte hon danske
konungen som sin universalarvinge.
S. skildras som en imponerande
kvinna, som väl förstod att förvalta sina
stora egendomar och som visade
mycken välvilja mot sina talrika
underlydande. I Lunds domkyrka hänga
hennes och herr Laves oljemålade
porträtt och deras väl bevarade
gravsten finnes i kryptan. — Litt.:
biografi av E. Madsen i Dansk
Personal-historisk Tidsskrift (6: 4, 1913).
T. M.
Sparre, Sundbysläkten,
(efter gården Sundby i Öja skn,
Söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
