Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Sparre, Gustaf - 19. Sparre, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre
144
Sparre
Gustaf Sparre. Målning (detalj) av C. T.
Staaff (Svea Hovrätt).
efter han s. å. ingick som e. o. kanslist
i Kanslistyr. Efter vederbörlig
hovrätts- och tingstjänstgöring blev han
1830 häradshövding och 1831
adjungerad led. av Svea hovrätt, där
han följ, år befordrades till fiskal och
1835 till assessor, varjämte han 1838
utnämndes till kammarherre hos
kronprinsen. Åren 1840—47 var han
ju-stitieråd och därunder jämväl led. av
lagberedningarna samt 1847—48
president i Kammarkollegium. Led. av
ridderskapet och adeln vid samtliga
riksdagar från 1828 till ståndstidens
slut var han 1840—41 (ss. innehavare
av lågt riddarhusnummer) ordf, i
lagutskottet och 1847—48
lantmarskalk. I april 1848, då Oscar I under
intryck såväl av världshändelserna
som av misstroendevota mot den
sittande konservativa ministären, beslöt
sig för en ombildning av statsrådet,
utsågs S. till justitiestatsminister, i
vilken befattning han kvarstod till
1856. Han var därefter
riksgälds-fullmäktiges ordf. 1857—65,
univ.-kansler 1859—85 och riksmarskalk
från 1864 till sin död. Vid 1859—60
års riksdag var han ånyo
lantmarskalk, och 1866—75 tillhörde han
Första K. Han var led. av sv.-norska
unionskommittén 1865—67. — S. var,
då han 1848 utnämndes till
justitiestatsminister, en man utan markerat
politiskt ståndpunktstagande, och den
politiska ledningen av ministären var
heller icke ämnad att tillfalla honom;
konungen behöll den i egna händer.
S:s sympatier tillhörde dock
obestridligen det konservativa partiet. Det
kungliga representationsförslaget av
1848, som det under rådande
politiska konjunkturer ansågs opportunt
att framlägga, var knappast ett
uttryck för S:s idéer, ehuru det
handlades inom hans dep. och
kontrasigne-rades av honom. S. var framför allt
en rutinerad fackman, som obekym-
rad om växlingarna i den politiska
kursen ägnade sig åt sina
dep.-ålig-ganden. Emellertid blev han under
riksdagen 1853—54 jämte sju andra
led. av statsrådet utsatt för ett
riks-rättsåtal — det sista i vår historia —•
med anledning av regeringens mot
bondeståndet icke nog tillmötesgående
åtgärder i frågan om grundskatternas
förenkling; i viss mening bottnade
åtalet därjämte i ett allmänt
missnöje inom borgar- och bondestånden
över styrelsens allt tydligare
framträdande konservativa tendenser.
Riksrättens dom blev frikännande. — S.
ägde omfattande humanistiska,
särskilt historiska intressen och var bl. a.
en framstående kännare av medeltida
genealogier. Han blev led. av Vitt,
akad. 1848, serafimerriddare 1850,
hedersled, av Lantbruksakad. 1853,
led. av Vet. akad. 1855 (preses 1860
—61) samt jur. hedersdr vid Lunds
univ:s jubelfest 1868 och fil.
hedersdr vid univ:s i Köpenhamn jubelfest
1879. — Gift 1830 med grevinnan
Sofia Bonde af Björnö. — Litt.:
Sigrid Leijonhufvud, ”Morfar” (i
”Hågkomster och livsintryck”, 5, 1924).
S. Sw.
19. Sparre, Erik Josias Philip,
greve, ämbetsman, politiker, f. 2 mars
1816 i Gävle, f 17 juni 1886 i
Vänersborg. Föräldrar: landshövdingen
Erik Samuel S. och Catharina Ulrika
Montgomery. Brorson till S. 17. — S.
blev 1833 student vid Uppsala univ.,
där han redan tre år senare av E. G.
Geijer promoverades till fil. dr; 1839
blev han jur. utr. kand. Han antogs
sistn. år som auskultant i Svea
hovrätt, där han 1849 blev adjungerad
led. och 1850 assessor. Vid sidan av
sin juridiska ämbetsmannaverksamhet
deltog S. ivrigt i det politiska livet.
Fr. o. m. 1844 års riksdag bevistade
S. såsom sin ätts huvudman på
Riddarhuset samtliga riksdagar fram till
representationsreformen 1866, då han
av Älvsb. läns landsting invaldes i
Första K. År 1870 övergick han till
Andra K. som han sedan tillhörde till
sin död. Från 1858 var han
landshövding i Älvsb. län. — S. är känd som
en av vårt lands dugligaste och mest
framgångsrika länschefer. För Älvsb.
län blev hans landshövdingetid en
märklig reformperiod på alla
områden. Sin största insats för länets
utveckling gjorde S. i fråga om
kommunikationsväsendets utveckling. Han
lyckades utverka erforderliga medel
för byggande av Dalslands kanal.
Järnvägarna Borås — Herrlj unga -—■
Uddevalla och Borås—Varberg samt
Dalslands järnväg tillkommo främst
på hans initiativ och med hans
kraftiga medverkan; även för
järnvägs-byggandet i övriga delar av landet
visade han stort intresse och engagerade
sig alltid ivrigt i j ärnvägsfrågornas
behandling i riksdagen. Länets
industri understöddes av S.; framför
allt intresserade han sig för Borås,
vars industriella
utvecklingsmöjligheter han tidigt förutsåg. Själv ägare
av omfattande jordbruksegendomar (i
Uppsala län och Stockholms län)
förde han i riksdagen ständigt
jordbrukarnas talan, och i samverkan med
länets hushållningssällskap ivrade
han för utvidgning av åkerarealen
genom sjösänkningar och för allehanda
förbättringar av odlingsmetoderna.
Bland S:s många övriga insatser som
landshövding kan särskilt nämnas
hans strävan för en praktisk
slöjdundervisning. Han invaldes 1870 i
Lantbruksakad. ■— S. var även en
framträdande riksdagspolitiker. Åren
1847—-77 (med undantag för 1873)
innehade han ordf.-posten i
lagutskottet. Redan tidigt var han en av de
mest uppmärksammade bland
riddar-husets yngre konservativa medlemmar;
i representationsfrågan intog han en
reformfientlig ståndpunkt. Till
unions-debatterna omkr. 1860 bidrog han
bl. a. med några broschyrer, genom
vilka han, synbarligen i Karl XV:s
intresse, sökte överbrygga
motsättningarna mellan de norskvänliga och
norskfientliga meningsriktningarna i
Sverige och i allmänna ordalag
agiterade för skandinavism. Även i
tvåkammarriksdagen tillhörde S. de
konservativa, även om hans åskådning
icke alltid var genomtänkt och
konsekvent. Under 1880-talets tullstrider
stod han i spetsen för den
protektionistiska partisammanslutningen men
fick ej uppleva tullvännernas seger
1888. •—• S. var okonventionell och
Erik Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
