Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Stadener, Sam - 2. Stadener, Ingegerd - Stading, Fracisca - Stadling, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadener
170
Stadling
gifterna tycktes särskilt intressera
honom. Om den kyrkliga
förvaltningens skiftande värv hade han ett säkert
grepp, han tog initiativ till
kyrkorestaureringar och prästgårdsbyggen,
han intresserade sig för boställs- och
lönefrågor, han var som biskop en
outtröttlig visitator. Fastän hans
aktiva biskopstid blev kort — endast
sju år — satte hans verksamhet djupa
spår i stiftens liv. Stiftsstyrelsen ledde
han med fast hand, han sökte skapa
ordning och reda överallt och höll
efter de försumliga och likgiltiga.
Folkskolans liv och problem omfattade
han med särskild värme. Han ägde
också en sällsam förmåga att komma
till tals med olika slags människor,
att vinna och charmera, när han så
ville. Av ett parant och ståtligt yttre,
framträdde han med värdighet och
pondus, inte utan drag av prelatensisk
höghet. Som sin främsta insats på den
kyrkliga administrationens område
betraktade han väl själv genomförandet,
trots mycket starkt motstånd från
skilda håll -—• till och med inom den
regering han tillhörde —, av 1932 års
ecklesiastika boställslagstiftning.
Kyrkan, dess självständighet och höghet
var S:s patos. Den kyrkliga jordens
överförande från kameral förvaltning
till pastoratens egen vård var en
reform efter hans sinne och betecknade
den största yttre framgången i hans
liv. •— Bilden av S:s starkt utpräglade
personlighet är inte klar och entydig.
I hans väsen funnos uppenbarligen
motsägelsefulla och disharmoniska
drag, ägnade att skapa splittring inom
honom själv, konflikter och strid i
hans verksamhet. Hans viljestyrka och
målmedvetenhet kunde leda till
egenmäktighet och självsvåld, i sin iver att
nå sina mål kunde han vara hård
och hänsynslös. Den starka
självhävdelsen äventyrade inte sällan det
goda, som han ville och verkade, och
den ofta alltför påtagliga, ibland
rätts-haveriska månheten om egen sak
skapade misstro och motstånd mot
honom. Som ett åskmoln tedde han sig
ofta för sin omgivning, och det blev
oro och spänning kring hans väg.
Själv ytterligt stridbar, modig och
tilltagsen, blev han en mycket
omstridd man med många hängivna
beundrare, inte minst bland prästerna i
hans stift, men också med många
motståndare och fiender, och försonlighet
var inte hans starka sida. Han synes
ha levat och verkat under stark
självförbränning, i grund och botten en
ensam, en isolerad människa. — Gift
1900 med Hedvig (Hedda) Maria af
Klinteberg. ■— Litt.: ”S. S. Mannen
och gärningen” (1937), utg. av G.
Stenvall och J. Wahlgren; A.
Lysan-der, ”De bortgångnas minne” (1938).
Spr.
2. Stadener, Gurli Ingegerd
Borre-, författarinna, f. 3 juli 1903 i
Göteborg. Föräldrar: kontorschefen
Conrad Pettersson och
folkskollärarinnan Alma Johansson. — S. avlade
studentex. i Lund 1924. Hon
debuterade 1935 med ungdomsboken
”Barnen i Petterssons trädgård och andra
barn”, fortsatte i samma genre med
”Fröken Carells klass” (1940) men
övergick därefter till romanen och
utgav i rask följd ”Och ingen ser att
min daphne blommar” (1941), ”Öster
om lustgården” (1942), ”Kvalitet”
(1943) och ”Kvarnlyckan” (1944).
Spec. med de båda sistn.
böckerna vann hon en stor läsekrets. Sin
romandiktning har hon fortsatt med
bl. a. ”Triangeldrama” (1945) och
en rad följetongsromaner jämte
noveller. S. visar i sina romaner en
framträdande förmåga att i den
traditionella familjeromanens stil spinna en
skicklig och spännande intrig.
Samtidigt har hennes människoskildring
icke sällan både djup och skärpa. S:s
diktning har även framträtt i en
lyriken närstående form med ”Mariabild”
(1943) och ”Den Stora Moderns
grotta” (1948), vilka lidelsefullt behandla
moderskapets problem. Är 1947 utgav
Ingegerd Stadener.
S. reseskildringen ”Bad i tidlöst
vatten”. — Gift 1) 1926—38 med
överstelöjtnanten Erik Hjalmar Rune;
2) 1938 med läroverksadjunkten Nils
Stadener, son till S. 1. W. F.
Stading, Sofia Francisca,
skådespelerska, sångerska, f. 1763 i
Berlin eller Haag, f 8 febr. 1836 i
Dresden. Styvdotter till en på sin tid
välkänd musikhandlare Hummel, som
omväxlande var bosatt i Berlin och
Haag. ■—■ S. erhöll som barn
musikalisk undervisning av den berömda
sångerskan Gertrud Mara och av
sångpedagogen Graaf i Haag samt kom
1773 till Stockholm tills, med en
släkting, violinisten vid K. teatern
Francisca Stading. Gravyr av ]. L. Caton.
Friedrich Benedict Augusti. Här
antogs hon som elev vid K. teatern och
debuterade 1779 på slottsteatern vid
Drottningholm som Myris i Favarts
och Montsignys féeri-operett
”Arsè-ne”. Då operan indrogs 1806, erhöll
S. avsked med pension, lämnade
Sverige och bosatte sig i Dresden. Hon
invaldes 1788 i Mus. akad. — Vid
operahusets invigning 1782 utförde S.
Cora i ”Cora och Alonzo”; i detta
liksom i övriga partier S. kreerade
väckte hon ”den största hänförelse genom
det ljuva och blygsamma behag, den
enkelhet och flärdlöshet, som
utmärkte hennes sång och spel” (F. A.
Dahlgren). Av bl. a. C. A. Ehrensvärds
och J. C. F. Hæffners uttalanden kan
man även finna, vilken förtjusning
hon väckte både på och utom scenen.
S:s rollista omfattade bl. a. Ifigenia i
”Ifigenia i Aulis”, Andromaque i
Grétrys likabenämnda opera, Ebba
Brahe i ”Gustaf Adolf och Ebba
Brahe”, Antigone i ”CEdipè” och
titelrollen i Hæffners opera ”Electra”.
—- Ogift. A. L.
Stadling, Jonas Jonsson
(ursprungligen Jöns Jönsson),
tidningsman, författare, f. 12 nov. 1847 i
Myssjö skn, Jämtl. län, fil maj 1935
i Stockholm. Föräldrar:
hemmansägaren Jöns Jönsson och Hedvig
Stadling. — Under sin uppväxttid
arbetade S. i lantbruk, huvudsakligen hos
fadern. Han anslöt sig 1864 till
baptiströrelsen och genomgick dess
predikantskola Betelseminariet i
Stockholm 1869—73. Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1875 studerade han vid
Uppsala univ. 1875-—76 och i
Manchester 1876—77. Ären 1877—80
var han bitr, lärare vid
Betelseminariet och medarb. i Weckoposten. Efter
en vistelse i Förenta staterna 1880—■
82 var han i Stockholm red. för
må-nadstidn. Kristianen 1883-—89 (till
1887 tills, med A. Wiberg). Han
utgav en rad religiösa skrifter och var
sekr. och drivande kraft i den
kommitté, som utarbetade
baptistsamfun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
