Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Sturzen-Becker, Oscar Patrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sturzen-Becker
302
Sturzen-Becker
vudorganen för det skandinaviskt
sinnade nationalliberala partiet, och väl
anländ mottogs han med entusiasm av
kretsen kring denna tidn. På anmodan
av Skandinavisk Selskab höll han sex
föreläsningar om sv. litteratur och
press, varvid han enligt egen utsago
kunde fröjda sig åt ett ”nästan
fabu-löst stort auditorium”, och i
fortsättningen var han bl. a. medred. för
Nordisk Literatur Tidende 1846.
Våren 1847 flyttade han över till Skåne
och satte på hösten s. å. upp ett
tryckeri i Hälsingborg, från vilket han
strax före årsskiftet började utge
Allmänna Öresunds-Posten. Denna blev
från början skandinavismens främsta
organ i Sverige (”den skandinaviske
officiösen”); därtill bidrog dess
fördelaktiga utgivningsort, S:s intima
relationer till rörelsens danska ledare
och hans radikalt helhjärtade
engagemang i den nordiska saken. Under
dansk-tyska kriget 1848—50 krävde
han konsekvent och ihärdigt, att
Sverige skulle ingripa med militära medel
till Danmarks hjälp; i motsats till
andra liberala publicister lät han sig
inte avskräckas av att han därigenom
tidvis kom att stödja Oscar I:s
politik. År 1854 lämnade han tidn. i
andra händer och begav sig ånyo till
Köpenhamn. Han skrev alltjämt (till
omkr. 1860) i Öresunds-Posten, men
hans främsta forum var från 1856
Aftonbladet. Dessutom utgav han
politiska broschyrer och medarbetade i
Fædrelandet, LTndépendance Beige
m. fl. tidn. Ett viktigt moment i S:s
liberala och skandinavistiska program
var den aggressiva hållningen mot
Ryssland. Därigenom kom han, som
det synes omedvetet, att gå Oscar I
till handa vid dennes försök att bereda
den sv. opinionen för ett inträde på
västmakternas sida i Krimkriget.
Dessa planer korsades av
stormakts-freden i Paris mars 1856, och då Oscar
i stället satte i gång en kampanj för
att få arvsrätten till den danska kronan
överflyttad till sin ätt, fick han direkt
stöd av S. och Ploug. I dec. 1856
engagerades S. som kungens pressagent
med uppgift att placera tjänligt
material i dansk, fransk och belgisk press.
I denna egenskap verkade han, tills
Oscar i sept. 1857 på grund av
sjukdom frånträdde regentskapet. S.
fortsatte dock (bl. a. ss. utgivare av
Skandinavisk Gazette 1861—62 och
medarb. i Dannevirkeforeningens
veckotidn. Norden 1862) att
propagera för sin lösning av Nordens problem:
Slesvigs införlivande med Danmark
(”eiderdanskarnas” program),
för-svarsallians och snarast därefter
dy-nastisk och politisk union mellan
Sverige—Norge och Danmark, d. v. s.
skapandet av en nordisk stormakt, i
stånd att väl hålla Preussen eller Ryss-
Oscar Patrick Sturzen-Becker.
land stången. Men genom sin ovilja
till kompromisser och nyanseringar
efter stundens läge stötte han allt flera
för huvudet och isolerades alltmer,
även från de nationalliberala
kretsarna. Är 1862 avskars han från fortsatt
medarbetarskap i Fædrelandet (för en
tid även i Aftonbladet), och när s. å.
ett skandinaviskt studentmöte hölls i
Köpenhamn, blev han inte inbjuden.
Följ, år lämnade han Köpenhamn
som en slagen man. Han bosatte sig
i Hälsingborg, där han genom en
insamling, som hans vänner anordnat,
blev i stånd att skaffa sig en villa.
Där ägnade han sina sista år åt
trädgårdsskötsel, kulturhistoriska studier
samt artikelskrivande åt Aftonbladet
(till 1866) och Post- och Inrikes
Tidningar (från 1866). Från 1866
plågades han svårt av sjukdom; han
avled i magkräfta. — S. satsade det
mesta av sina krafter på den
skandinavistiska verksamheten. Sedan
den
na insats blivit till intet, har S. väckt
det största intresset genom sin
opolitiska litterära verksamhet och där
i synnerhet genom de ting, som
han producerat utan anspråk och
an-spänning, liksom på lek eller som
slumpvis nedtecknad konversation. S.
är en av sin tids främsta sv. kåsörer,
särskilt på prosa men också på vers;
hans mönster voro Jules Janin och
Heine. Den spirituella och lätta stilen
kännetecknar bl. a. hans
köpenhamns-föreläsningar från 1844 (”Den nyare
svenska skön-litteraturen och
tidningspressen”, 1845; omarb. uppl.
”Grupper och personnager från i går”,
1861), som dessutom genom sina
fly-hänt utnyttjade perspektiv och sina
nyktra, träffande karakteristiker är en
litteraturhistorisk översikt av hög
klass. Den litteraturart, som passade
S. bäst, var den korta, realistiska
skissen med motiv ur vardagslivet. Hans
färdighet i denna genre kan skönjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
