Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Swartz, Carl - 9. Swartz, Pehr - 1. Svebilius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swartz
362
Svebilius
posterna. I riksdagsdebatterna anslog
han som regel en dämpad ton, vilken
tycktes ge ökad tyngd åt de sakliga
argumenten. Även sedan hans
ursprungliga moderat-liberala åskådning
gett vika för en mera konservativ,
bevarade han en konciliant läggning,
redobogenhet till förhandling och
inriktning på positiva mål. Det var
främst hans förtjänst, att möjligheter
skapades till en demokratisering
under lagliga former genom 1918 års
författningskompromiss. — Gift 1886
med Dagmar Lundström. — Litt.:
biografi av C. Hallendorff i Vet.
akad:s årsbok 1928. S. Sw.
9. Swartz, Pehr Johan Jacob,
industriman, f. 21 okt. 1860 i
Norrköping, f 5 juni 1939 därstädes. Bror
till S. 8. — Efter mogenhetsex. i
Norrköping 1879 inskrevs S. vid Uppsala
univ. men blev kort därefter
extra-elev vid Tekn. högskolan. Vid faderns
död 1881 övertog han kvarn- och
handelsfirman J. G. Swartz i
Norrköping. Under S:s ledning
utvecklades både kvarnrörelsen och
spann-målshandeln i rask takt. S.
moderniserade bl. a. Knäppingsborgskvarnen
genom en ombyggnad och anlade en
elektrisk kraftstation vid Långåsen
som kraftreserv för den med
vattenkraft drivna kvarnen. Är 1900 inköpte
S. Djurön i Bråviken och uppförde
där 1910—12 en ny stor
kvarnbyggnad, dit rörelsen vid Knäppingsborg
flyttades. Är 1914 ombildades
kvarnrörelsen till Kvarnab. J. G. S. (Djurö
kvarn), och tre år senare ombildades
handelsrörelsen till ab. J. G. Swartz.
S. var det förra bolagets verkst. dir.
till 1918 och dess styr.-ordf. till 1927.
I det senare bolaget var han verkst.
dir. till 1920 och styr.-ordf. till 1927.
Liksom fadern och den äldre brodern
(S. 8) deltog S. livligt i Norrköpings
kommunala liv. Han var bl. a. led. av
stadsfullmäktige 1898—1908. S. var
en av initiativtagarna till Östergöt-
Pehr Swartz.
lands och Södermanlands
handelskammare. Han var led. av Sv.
stads-föib:s styr. 1908—15 och
möjliggjorde genom en donation stiftandet
av Stadshistoriska inst. 1919, av vars
nämnd han var led. 1919—30. I
styr, för Sv. vattentrafikfören. var
han led. 1909—21. Förutom de av
honom själv grundade bolagen
tillhörde S. åtskilliga bolagsstyr., bl. a.
Norrköpings sparbank (ordf. 1920—
27) och ab. P. A. Norstedt & söner.
Han var led. av bestyrelserna för
Stockholmsutställningen 1909 och
Baltiska utställningen 1914. I
Norrköping uppträdde S. som frikostig
mecenat. Han inköpte
stiftsbiblioteka-rien E. H. Segerstéens (bd 6 s. 618)
stora konstsamling och skänkte denna
till Norrköpings konstfören. Är 1912
överlämnades samlingarna till
Norrköpings konstmus., som därigenom
fick en förnämlig grundstomme vid
museets inflyttande i Villa Swartz.
Är 1945 överfördes de till nya mus.
S. blev led. av Lantbruksakad. 1921.
—■ Gift 1889 med Dagmar Maria
Frisell. — Litt.: [K. Fagerholm], ”En
storindustri under ett sekel” (1944).
G. M-e
1. Svebilius, Olof Jöransson,
ärkebiskop, f. 1 jan. 1624 i Ljungby
skn, Kalmar län, f 29 juni 1700 i
Uppsala. Föräldrar:
kronobefallnings-mannen Jöran Eriksson och Ingeborg
Larsdotter. — S. inskrevs i Kalmar
skola 1632, blev student i Königsberg
1640 och i Uppsala 1641, där han
blev fil. mag. 1649. Sistn. år blev han
informator åt Johan Gyllenstierna.
Han utnämndes 1652 till konrektor
vid Kalmar skola men föredrog att
s. å. åtfölja Johan G:s bröder Nils och
Claes Gyllenstierna på en studieresa
till Tyskland, Italien, Frankrike och
Holland. Efter hemkomsten 1656 blev
han rektor i Kalmar samt teol. lektor
och slottspredikant där 1658. Ären
1659—69 var han även kyrkoherde i
sin hemförs. Ljungby. Efter att ha
tackat nej till en teol. professur i
Lund 1667 mottog han 1668
utnämning till överhovpredikant, vilken
tjänst han uppehöll till 1675. Som
lärare och biktfader för den unge Karl
XI vann han i hög grad dennes
förtroende, vilket banade väg för honom
till kyrkans högsta värdigheter. Han
blev 1671 pastor primarius och preses
i Stockholms stads konsistorium,
promoverades 1675 vid konungens
kröning till teol. dr och blev 1678 biskop
i Linköping. Från 1681 till sin död
var han ärkebiskop. S. deltog i
riksdagarna 1658, 1664, 1672—76, då
han var bankofullmäktig, samt 1680
—97, från 1682 som preses i
prästeståndet, dock utan att där spela
någon större politisk roll. Under sin tid
som Stockholms prästerskaps främste
Olof Svebilius. Målning av okänd konstnär
(Konsistoriet, Linköping).
handlade han frågorna i samband
med den i staden uppblossande
häx-tron och delade därvidlag sin samtids
vidskepliga uppfattning. Sin mest
bestående insats gjorde S. i egenskap av
ärkebiskop under arbetet på de nya
kyrkliga böckerna. Hans konservativt
ortodoxa teologiska åskådning
uppbars av en grundlig lärdom, vilken i
förening med hans medlande och
angenäma natur gjorde honom väl
skickad att leda förhandlingar. Vid 1682
års riksdag utarbetade prästeståndet
under S:s ordförandeskap ett
kyrko-ordningsförslag, som i stort sett var
ett uttryck för den traditionella
uppfattning, som tidigare förfäktats av
bl. a. biskop Olof Laurelius, men med
någon eftergift åt kraven på ökat
statligt inflytande. Förslaget underkändes
av adel och bönder, och arbetet
fortsattes med hänsynstagande till ett
ämbetsmännens betänkande, varefter
1685 års kyrkoordningsförslag
utarbetades. Ett modifierat prästerligt
förslag förelädes 1686 konungen, vilken
lät rådet omarbeta det. S. genomdrev
att prästeståndet antog förslaget osett,
trots att han själv ej gillade det. -—■
Kyrkolagkommissionens prästerliga
avd. utarbetade även en
katekesförklaring, för vilken S. jämte Spegel bar
huvudansvaret, den s. k. Spegelska
katekesen. Den utsattes vid riksdagen
1686 för våldsamma angrepp från den
ortodoxa oppositionen, varvid S.
uppträdde som dess försvarare. Katekesen
indrogs emellertid, och 1688 befallde
konungen S. att själv utarbeta en
katekesförklaring. Denna godkändes
av prästeståndet 1689. Sistn. år
trycktes ”Enfaldig förklaring öfwer Lutheri
lilla cathechismum, stält genom
spörs-måhl och swar” (den s. k. Svebilii
katekes), som 1690 erhöll k.
privilegium och användes till 1810, efter
omarb. av J. A. Lindblom till 1878.
— Är 1687 utverkade S. k. tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
