Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Taube, Evert - 7. Taube, Carl - 8. Taube, Otto - 9. Taube, Amanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taube
459
Taube
också mycket aktivt i de
diplomatiska underhandlingar med Ryssland,
som ledde till
Drottningholmsförbun-det i okt. 1791. Efter Gustav III:s
död var T :s roll i politiken för
tillfället slutspelad. Visserligen
förordnades han enligt kodicillen till
konungens testamente att vara medl. av
förmyndarregeringen, närmast för att
handha utrikespolitiken. Men hertig
Karl förklarade kodicillen ogiltig,
och då förmyndarregenten tydligen
ej önskade fortsätta sin broders
anti-franska politik, begärde T. frivilligt
att få draga sig tillbaka. Under hela
förmyndartiden höll han sig också
borta från hovet. Först sedan Gustav
IV Adolf själv tillträtt regeringen,
blev T. åter politiskt verksam. Han
medverkade vid avvecklandet av
konungens giftermålsunderhandlingar
med Alexandra av Ryssland och
sändes 1797 till Baden för att åt
konungen anhålla om prinsessan
Fredrikas hand. Vid vigseln
representerade han konungens person. Är 1798
beordrades T. till Tyskland i ett
diplomatiskt uppdrag att söka avyttra
sv. Pommern till Preussen mot
kontant ersättning, ett projekt som dock
misslyckades. Under sin fortsatta
resa avled T. följ, sommar i
Karlsbad. Enligt ett säkerligen grundlöst
rykte skulle han då ha förgiftats av
Lars v. Engeström, då sv. minister
i Berlin, enligt ett annat, säkert lika
falskt, av grevinnan Sophie Piper,
Axel v. Fersens syster, med vilken T.
öppet sammanlevde. — T :s
verksamhet inom utrikespolitiken präglades
framför allt av hans hätska antipati
mot det revolutionära Frankrike och
jakobinismen. De olika projekt,
varmed han uppvaktade både Gustav
III och Gustav IV Adolf hade ofta
ett mycket verklighetsfrämmande
och fantastiskt inslag. Till hans
favoritidéer hörde tanken på Norges
förening med Sverige. T. blev
serafimer-riddare 1783. — Ogift. — Litt.: C.
Grimberg: ”Gustaf IV Adolfs planer
att föryttra svenska Pommern”
(Historisk tidskr. 1903), Alma
Söder-hjelm, ”Sverige och den franska
revolutionen” (I—II 1920—24); F.
Almén: ”Gustaf III och hans
rådgivare 1772—1789” (1940); S. G.
Svenson, ”Gatjinatraktaten 1799.
Studier i Gustaf IV Adolfs
utrikespolitik 1796—1800” (1952). S. G. S.
7. Taube, Carl Edvard, friherre,
arméofficer, ordensbiskop, f. 26 dec.
1746 på Trossnäs i Nors skn, Värml.
län, f 28 maj 1785 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen, friherre Carl
Didrik T. och Maria Eleonora Roos af
Hjelmsäter. Halvbror till T. 6. —
Efter studier i Uppsala och en tids
tjänstgöring vid hovet inträdde T.
på den militära banan. Han blev fän-
rik 1773 och löjtnant 1776 men
begärde redan 1779 avsked för att ägna
sig åt det prästerliga kallet. Redan
året därpå, t. o. m. några månader
före sin prästvigning, utnämndes T.
av Gustav III till hovpredikant.
Senare s. å. fick han titeln
överhovpredikant och preses i hovkonsistorium
samt blev konungens biktfader. Är
1781 erhöll han Lovö pastorat och
blev s. å. också pastor primarius i
Stockholm. I samband med
konungens planer att införa ett rikare
or-densväsen också inom prästerskapet,
utbyttes det tidigare
ordenspredikants-ämbetet mot ett biskopsämbete. Till
den nya befattningen som
ordensbiskop utsågs T. 1783. Till hans
ämbets-åligganden hörde bl. a. tillsynen över
vissa barnhus och hospital. — Till
T :s karriär, för vilken han saknade
teologisk kompetens, var honom hans
svärfar biskop Benzelstierna i
Västerås i hög grad behjälplig. Hans
”pastoralexamen” avlades inför
domkapitlet i Västerås, och där förrättades
också hans prästvigning. Men ensam
avgörande för hans framgångar och
befordran var Gustav III:s ynnest,
ett förhållande som väckte
indignation inom prästeståndet. T :s karriär
brukar alltid som ett lysande exempel
anföras för att illustrera Gustav III:s
”kyrkliga” politik; konungen såg
gärna att de högsta kyrkliga ämbetena
anförtroddes åt adelsmän. — Den
mest bekanta episoden under T :s
prästerliga tjänstgöring vid hovet
inträffade 1784, då han av Gustav III
kallades till Rom och där på
påskdagen gav konungen nattvarden vid
den första offentliga, protestantiska
gudstjänsten i Rom, till vilken påven
nu hade givit sitt tillstånd såsom ett
tack till Gustav III för den åt
katoliker beviljade religionsfriheten i
Sverige. — Gift 1775 med Catharina
Eleonora Benzelstierna. S. G. S.
Otto Taube.
8. Taube, Otto Fredrik,
arméofficer, statsråd, f. 27 dec. 1832
iNorr-köping, f 11 jan. 1906 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Otto Lorentz
T. och Emilia Wolffelt. — T. blev
underlöjtnant vid Andra
livgrenadjär-reg. 1851, utexaminerades från Högre
artilleriläroverket på Marieberg 1856
och blev generalstabsofficer 1858.
Han var överstelöjtnant vid
Generalstaben och chef för Lantförsvarsdep :s
kommandoexpedition 1875—79, blev
överste och chef för Bohusläns reg.
1881 och chef för Västgöta-Dals reg.
1882. T. blev generalmajor i armén
1888, chef för Femte fördelningen och
generalbefälhavare i femte
militärdistriktet 1890 och generallöjtnant i
armén 1897. Han erhöll avsked ur
aktiv tjänst 1899 och ur
generalite-tets reserv 1902. — T. blev 1880
statsråd och chef för Lantförsvarsdep.
men lämnade redan 1882 regeringen.
Som militär fackminister under en
tid, då striden om försvarets
omorganisation stod het, fyllde T. knappast
måttet, och en mindre lyckad
handläggning av en utnämningsfråga, som
f. ö. ledde till konflikt med konungen,
blev den formella anledningen till
hans utträde ur regeringen. — T.
ansågs som en kunnig, rättänkande och
human militär, mera teoretiker än
praktisk ledare av. militära övningar.
Han var led. av ett flertal
kommittéer, bl. a. 1868 års kommitté för
utarbetande av nytt exercisreglemente,
samt var 1898—1902 militär led. av
Högsta domstolen. Han utgav 1885
”Träffningen vid Weissenburg 1770”
samt ”Några ord om officerskåren”
(i Krigsvet. akad:s handlingar 1898).
T. blev led. av Krigsvet. akad. 1869.
— Gift 1863 med friherrinnan
Augusta Maria Rehbinder. T. P.
9. Taube, Mathilda Malvina
Sophia (Amanda), skådespelerska, f.
25 juni 1841 i Stockholm, f 24 jan.
1919 därstädes. T. var född av okän-
Carl Taube. Gouache av A. Lundbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
