Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tirén, Karl - 3. Tirén, Lars - 1. Tiselius, Daniel - 2. Tiselius, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tirén
561
Tiselius
pension 1934. -—• Som musiker,
särskilt folklorist, samt som målare har
T. gjort en insats i sv. kulturliv.
Under årliga vandringar i den
norrländska fjällvärlden 1909-—21 gjorde han
mer än halva tusentalet
uppteckningar av folkmelodier från Lappland,
s. k. joikningar; delvis finnas dessa
bevarade i fonogramrullar i Statens
etnografiska mus. En språklig bearb.
av detta material har gjorts av Björn
Collinder. Genom dessa
uppteckningar av den lapska folkmusiken har ett
vetenskapligt studium av denna
egenartade, numera nästan helt utdöda
musik, möjliggjorts. T. är en utmärkt
violinist och har flera gånger
framträtt, bl. a. i Stockholm, Berlin, Prag
•och Rom, med sina bearb. av lapska
folklåtar och även hållit föredrag om
lapsk folkmusik. Han har dessutom
gjort sig känd som fiolbyggare. Som
målare har han särskilt behandlat
norrländska landskapsmotiv; han har
bl. a. utfört en stor målning i
Östersunds läroverk. Vid Parisutställningen
1900 belönades han med Grand Prix
för ett diorama över den lappländska
fjällvärlden. T. var anförare för
musiksällskapen i Umeå 1900—03, Kiru-
Karl Tirén.
na 1904—07 och Luleå 1911. Han
blev associé i Mus. akad. 1926 och
erhöll Litteris et artibus 1929. — T.
har åtnjutit riksdagsanslag för
publicering av sina vetenskapliga arbeten,
av vilka de förnämsta äro ”Om
lapparnas joikning och vuolleh” (i
Festskrift till E. Festin, 1928) samt ”Die
lappische Volksmusik.
Aufzeich-nungen von Juoikos-Melodien bei den
schwedischen Lappen” (Acta
Lappo-nica, 3, 1942). Han har utgivit
uppteckningar av folkmelodier för violin
i ”Från vildmark och lekstuga”
(1—2, 1902—03). — Gift 1) 1903
med Ellen Hellström, f 1939; 2)
1944 med Astrid Odstedt. B. Hgn
Lars Tirén.
3. Tirén, Lars, skogsforskare, f.
3 dec. 1896 i Göteborg. Föräldrar:
provinsialläkaren Otto T. och Hulda
Erika Henrietta Englund. Brorson
till T. 1 och T. 2. — T. avlade
studentex. i Sundsvall 1916 och
utexaminerades från Skogshögskolan 1922.
Han blev extra jägmästare 1924 och
var assistent vid Skogshögskolan 1924
och 1925 samt assistent i Västra
Sten-sele revir i Lappland 1924 och i Hede
revir i Härjedalen 1925. År 1927 blev
han assistent och 1944 försöksledare
vid Statens skogsförsöksanstalt (från
1945 skogsforskningsinst.), och sedan
1945 är han prof, och föreståndare
för skogsavd. där (tf. föreståndare
1944—45). År 1946 invaldes han i
Lantbruksakad. — T. har publicerat
många arbeten rörande skogsskötsel
och på detta område särskilt ägnat sig
åt föryngringsforskning, där han har
infört modern fältförsöksmetodik i
vårt land. Genom hans forskning ha
betydelsefulla resultat vunnits för det
praktiska skogsbruket. Han har även
varit verksam inom
skogsuppskatt-ningen och skogsteknologin. Bland
hans skrifter, publicerade i
skogsför-söksanstaltens resp,
skogsforskningsinst :s meddelanden och annan
fackpress, märkas ”Einige
Untersuchung-en iiber die Schaftform” (1927-—28),
”Über Grundflächenberechnung und
ihre Genauigkeit” (1929), ”Nyare
fältförsöksmetodik . ..” (1932-—34),
”Om granens kottsättning, dess
perio-dicitet och samband med temperatur
och nederbörd” (1935), ”Om
apte-ring för ernående av största möjliga
toppmätta kubikmassa” (s. å.),
”Skogshistoriska studier i trakten av
Degerfors i Västerbotten” (1937),
”Till frågan om hyggesmognadens
betydelse vid skogsodling” (1940—41)
och ”Om den naturliga föryngringen
på obrända hyggen i norrländsk
granskog” (1950). ■— Gift 1928 med
Louise Allevin. S. L.
1. Tiselius, Daniel, präst och
författare i religiösa, kulturhistoriska,
ekonomiska och särskilt
naturvetenskapliga ämnen, f. 3 juni 1682 i
Hallsbergs skn vid sjön Tisaren i Närke,
f 5 febr. 1744 i Hammars prästgård
i Närke. Föräldrar: kyrkoherden och
prosten i Hammar Carolus T. och
Margareta Hallman. — Efter studier
för fadern samt i Strängnäs’
trivialskola och gymnasium blev T. student
i Uppsala 1702, prästvigdes 1708 och
efterträdde 1715 fadern som
kyrkoherde i Hammar, där han verkade
till sin död. T. var en nitisk präst och
själasörjare och författade arbeten av
uppbygglig art, främst ”Thet dyra
försoningsoffret för hela werldenes
synder” (1726), som även innehöll
ett femtiotal psalmer, gick ut i ett
flertal upplagor och delvis översattes
till finska. Däri sökte han förena den
ortodoxa ståndpunkten med en större
innerlighet i pietistisk anda. Han
spanade ivrigt efter Guds dråpliga verk
i naturen, och detta i förening med
hans naturvetenskapliga studier
resulterade i hans förnämsta arbete,
”Uth-förlig Beskrifning öfwer den stora
Swea och Giötha Siön Wätter”
(1723), kompletterad (1730) med
”Ytterligare Försök och Siö-Profwer
uthi Wättern”. Ehuru hans forskning
naturligtvis i mycket var av
tidsbun-den natur, hävdar han dock, att
”Philosophia naturalis” måste
grundas på rena och tydliga experiment,
utredda och förklarade med
matematiska resonemang eller principer.
Viktigast äro hans på grund av tidens
vidskepelse endast med svårighet
genomförda mätningar av vattendjupet
samt framför allt hans mätningar av
vattenståndet. — T. sysslade även
med ”de yrfäärnes Bromsars
generation” hos boskapen i anslutning till
Linnés uppsats om renarnas
bromskulor, gjorde observationer vid
solförmörkelsen den 2 maj 1733 och
sådana av meteorologisk art, studerade
med intresse järnhanteringen och
förbättrade smidesmetoder samt gav
allmänheten ”Kort begrep och
under-wisning, hur man skal förstå . . .
run-stafwar”. En del av T. meddelade
sägner och uppgifter av folkloristisk
art ha satt spår i Heidenstams
hem-bygdsdiktning. T. blev 1740 led. av
Vet. akad. — Ogift. —■ Litt.: E.
Tiselius, ”D. T. En kulturbild från
tidigt 1700-tal” (1951). E. T-s
2. Tiselius, Gustaf August,
skolman, botanist, f. 25 aug. 1833 på
Ljungå i Hällesjö skn, Jämtland, f
21 febr. 1904 i Stockholm.
Föräldrar: bruksinspektören Gustaf Adolf T.
och Helena Maria Staaf. Brorsons
sonson till T. 1. — Efter
läroverks-studier i Härnösand blev T. student
vid Uppsala univ. 1851, genomgick
36 Svenska män och kvinnor VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
