Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Paul - 1. Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll
2
Toll
Johan Christopher Toll. Målning av J. Way (Gripsholm).
Kreugerkraschen hade
aktiemajoriteten. Från 1932 till sin död var han
verkst. dir. i Tolls byggnads ab. i
Stockholm. Han var led. av styr, för
bl. a. ab. Kreuger & Toll 1911—32,
importfirman Vict. Th. Engwall &
co., Gävle, från 1916, Sand & grus ab.
Jehander från 1918 (ordf. 1937—46),
Korsnäs sågverks ab. från 1916, Ölands
cementab. från 1930 (ordf. 1940—45),
Betongbyggnads ab. Tre kronor 1915
—34 samt ordf, i styr, för Sv.
murbruks ab. från 1920. Åren 1927—29
var han litauisk generalkonsul i
Stockholm. — Under T:s ledning uppfördes
1908 den första större byggnaden av
armerad betong i Sverige, Myrstedt &
Sterns affärshus vid Kungsgatan i
Stockholm. Bland hans
byggnadsföretag märkas vidare i Stockholm
Stadion, grunden till Stadshuset,
ämbets-huset vid Hantverkargatanoch Esseltes
hus vid Vasagatan samt i Nacka
Danviks hem. Han har dessutom byggt
flera broar, utfört sjöregleringar och
byggt vattenkraftstationer, ss.
Sikfor
sen, Hammarforsen, Avesta och
Månsbro. — Gift 1913 med Gunhild Maria
Engwall. Abg
1. Toll, Johan Christopher,
greve, arméofficer, politiker, f. 1 febr.
1743 på bostället Mölleröd i Finja skn,
Kristianst. län, t 21 maj 1817 på
Bäckaskog i Kiaby skn, samma län.
Föräldrar: ryttmästaren Reinhold
Gustaf T., av adliga ätten T., och
friherrinnan Elsa Sofia Gyllenstierna.
—• Efter att ha sökt göra karriär först
som militär och senare som jurist, i
båda fallen utan framgång, ägnade sig
T. från 1760-talets sista år åt
politiken. Som belöning för tjänster åt
hattpartiet erhöll han 1770 befattningen
som över jägmästare i Kristianst. län.
Då emellertid den nyvunna
positionen strax efteråt allvarligt hotades
genom mössornas seger vid 1771—72
års riksdag, blev den naturliga
följden, att T. närmade sig kretsen
omkring den unge konungen. Han fick
därigenom tillfälle att taga aktiv del i
1772 års statsvälvning och lyckades
därmed skapa förutsättningarna för
sin lysande karriär under de följ,
decennierna. På J. M. Sprengtportens
uppdrag organiserade och genomförde
T. därvid den bekanta ”revolutionen i
Kristianstad”, ehuru i samarbete med
garnisonsofficerare på platsen. Om
denna militärkupp har T. själv skrivit
en utförlig och mycket underhållande
men ingalunda helt trovärdig
berättelse, tryckt i ”Samlingar utgifna för
de skånska landskapens historiska och
arkeologiska förening” (1876). Som
belöning för sina insatser utnämndes
T. till ryttmästare (1772) och erhöll
antagligen också en icke obetydlig
penningsumma. De närmaste åren
medförde ytterligare avancemang. Han
blev 1775 major, 1776 generaladjutant
med överstelöjtnants rang, 1777 medl.
av Krigskollegium och 1780 överste
och chef för S. skånska kavallerireg.
Under 1770-talet var han flitigt
verksam som kronans repr. vid
underhandlingarna med bönderna om införandet
av tross- och mötespassevolansen,
d. v. s. en viss penningavgift i stället
för motsvarande naturaprestation från
de olika rusthållen. 1780-talet blev
emellertid T:s första verkliga
storhetstid, då han utan tvivel var en av
Gustav III:s mest inflytelserika
rådgivare. Framför allt anlitades han av
konungen i utrikespolitiska frågor.
Han deltog i de hemliga
överläggningarna 1783—84 rörande ett ev.
angrepp mot Danmark, där den
hägrande vinsten var Norges förvärv. T.
tycks i detta fall ha uppträtt
avrådande. Han synes vidare ha
inspirerat Gustav III att sammankalla 1786
års riksdag och spelade under den en
betydelsefull roll. Vid denna tid
lyckades T. och de med honom lierade
Ruuth och Munck i särskilt hög grad
vinna konungens förtroende, till stor
del på det fientliga Armfeltska
kotteriets bekostnad. Är 1786
utnämndes T. till generalmajor. Framför allt
spelade han en avgörande, ehuru ännu
ej fullt utredd roll i samband med
kriget mot Ryssland 1788—90. T. hade
till största delen förberedelserna om
hand och framlade under de hemliga
krigskonseljerna en detaljerad
krigsplan av stort intresse. Då
krigshändelserna till en början fingo ett
olyckligt förlopp, lade konungen skulden
därför på T., trots att dennes
krigsplan ingalunda strikt följdes. Redan i
juli 1788 beordrades T. att lämna sin
befattning vid armén i Finland och
förblev sedan i onåd, så länge
konungen levde. Under återstoden av
kriget hade dock T. den ansvarsfulla
sysslan att leda Skånes försvar. Han lade
också ned ett utomordentligt nitiskt
och effektivt arbete vid
flottutrustningen i Karlskrona och har till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
