Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wellhagen, Julius - Wellin, se även Welin - Wellin, Bertha - Vellingk, ätt - 1. Vellingk, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wellin
252
Vellingk
för en kristen psykoterapi. Han har
bl. a. behandlat de arbetslösas sociala
anpassning (”Vägar till arbete”,
1935), trons uppkomst (”Hur- blir
man en personlig kristen?”, 1938)
och åldrandets egenart
(”Gränsöver-skridningens problem”, i
”Hågkomster och livsintryck”, 25, 1945) samt
har exegetiskt och historiskt belyst
kristendomens och kyrkans ställning
till fredsfrågan (”Kristendomen,
kriget och freden”, 1947) ; han har sökt
skapa nya riktlinjer för modernt
religiös kontakt (”Fri Samling”, 1953).
Sedan 1947 är W. led. av Speakers’
Research Committee i Förenta
Nationerna. — Gift 1) 1927—38 med
Elisabeth Albertina Södergren; 2) 1939
med Edith Eulalia Petersson. G. W.
Wellin, se även Welin.
Bertha Wellin.
Wellin, Bertha, sjuksköterska,
politiker, f. 11 sept. 1870 i Torslunda
skn, Öland, t 27 juli 1951 i
Stockholm. Föräldrar: kronofogden Karl
Alrik W. och Jenny Melén. — W.
utbildades till sjuksköterska vid
Sophia-hemmet i Stockholm och tjänstgjorde
sedan i Kalmar och Falun samt vid
Serafimerlasarettet. Från 1907
ägnade hon sig huvudsakligen åt
barn-och fattigvård bl. a. inom Sv.
fattig-vårdsförb. Åren 1911—33 var hon
red. för Sv. sjukskötersketidn., och
1914—33 var hon ordf, i Sv.
sjuk-sköterskefören. På dessa båda poster
utförde hon ett betydande arbete till
sjuksköterskekårens bästa. Hon
tillhörde Stockholms stadsfullmäktige
1912—27 och hälsovårdsnämnden
1919—29. Åren 1909—20 var hon led.
av styr, för Allmänna
försörjningsinrättningen i Stockholm. Hon
tillhörde också länge Sophiahemmets styr.
— Som repr. för högern tillhörde W.
1922—36 Andra K., där hon väckte
en rad motioner bl. a. om bättre
pen-sionsmöjligheter för sjuksköterskor
och förbättrade löner för olika
grupper av kvinnliga anställda. — W. blev
led. av Allm. valmansförb :s för
Stockholm förb.-styr. 1915 och av dess
arbetsutskott 1919. Hon höll en
mångfald föreläsningar inom högerns
kvinnoföreningar ute i landet. Från
1914 tillhörde hon Fredrika
Bremer-förb:s sjukvårdskommitté och dess
arbetsutskott, och 1927—33 var hon
sekr. i arbetskommittén för
sjuksköterskornas samarbete i Norden. Hon
erhöll Illis quorum 1921 och Florence
Nightingale-medaljen 1935. — Ogift.
T. M.
Vellingk, ätt, härstammande från
Westfalen. Äldste kände stamfadern
Filip V., kallad vom Hoff,
överflyttade på 1500-talet från stiftet
Mün-ster i Westfalen till Kurland, där
han blev furstligt råd. Hans son
Gotthard V., furstligt kurländskt
råd, som 1576 blivit borgmästare i
Riga, erhöll 1580 av konung Stefan
Bathory i Polen stadfästelse på sitt
adelskap. Han ådrog sig
borgerska-pets missnöje, fängslades och
halshöggs 1586. Han blev far till
borgmästaren i Riga, presidenten i
överkonsistorium i Livland hovrådet
Gotthard V. (f 1656). Dennes son
Otto V. (f 1656) gick i sv. tjänst;
han blev 1652 överste för adelns
rust-tjänst i Ingermanland oeh var 1655
—56 sv. legat till Siebenbürgen. En
äldre son till honom,
generalguvernören Otto V. (V. 1), upphöjdes 1676
i friherrligt stånd och erhöll 1706
grevlig värdighet men introducerades
icke som greve. En yngre bror till
denne, generalguvernören Mauritz V.
(V. 2), upphöjdes 1676 tills, med V.
1 i friherrligt stånd; han erhöll 1711
grevlig värdighet och introducerades
1719 som greve men uteslöts 1727
ur matrikeln bland grevarna. Med
honom utslocknade ätten på
svärdssidan.
1. Vellingk, Otto, greve, militär,
guvernör, f. 1649, f 19 maj 1708 i
Stockholm. Föräldrar: översten Otto
V. och Christina Mannersköld. — V.
blev 1661 student i Uppsala, var 1666
löjtnant vid Gustaf Adolf Horns och
1668 vid Didrik von Harens värvade
infanterireg. i Bremen och trädde
sedan i fransk krigstjänst, där han
blev kapten vid Otto Wilhelm von
Kö-nigsmarcks reg. Han deltog med
utmärkelse i kriget mot Holland, bl. a.
i slaget vid Senef och belägringen av
Maastricht, och befordrades till
major. Han återvände efter freden till
Sverige, utnämndes 1676 till överste
för ett av honom uppsatt
kavalleri-reg. (”gamla östgötar till häst”) och
deltog med detta i Karl XI :s danska
krig. Han gjorde en viktig insats i
slaget vid Lund 1676, upphöjdes1 s. å.
Otto Vellingk. Målning av okänd konstnär
(Karlbergs slott).
i friherrligt stånd och blev 1678
överste för Nylands och Tavastehus
läns kavallerireg. V., som 1686—87
var tf. landshövding i Nylands och
Tavastehus län, blev 1687 led. i en
kommission för undersökning av
indelningsverket i länet men råkade
omedelbart i delo med de övriga
ledamöterna. V. utnämndes s. å. till
generalmajor av kavalleriet och till
landshövding över Gästrikland,
Hälsingland, Medelpad, Ångermanland,
Jämtland och Lappmarkerna men
förflyttades härifrän 1693, då han blev
guvernör i Skåne och samtidigt
generallöjtnant av kavalleriet. V.
genomförde flera reformer i den skånska
förvaltningen och lät ordna
guverne-mentskansliets arkiv. Han hade
tidigare varit i hög gunst hos Karl XI,
men som ledare för den skånska
indelnings- och
skattläggningskommis-sionen blev han ovän med dåvarande
översten Carl Gustaf Rehnskiöld,
som anklagade honom inför konungen.
Från skilda håll riktades dessutom
klagomål mot V: s ämbetsutövning;
bl. a. beskylldes han för att utnyttja
sin ställning för att berika sig på
oxhandeln. År 1698 förflyttades han
till guvernör över Ingermanland och
Livland, vilket innebar en svår
ekonomisk förlust för honom.
Omedelbart efter krigsutbrottet 1700
utnämndes V. till general en chef för
trupperna i sitt nya guvernement,
anslöt sig med dessa i aug. s. å. till
Karl XII:s armé och kommenderade
med stor utmärkelse högra flygeln i
slaget vid Narva. Han följde Karl
XII på dennes fortsatta fälttåg,
kommenderade kavalleriet vid övergången
av Düna 1701 och stred på vänstra
flygeln i slaget vid Kliszow. Han
deltog i Lembergs belägring och i striden
vid Punitz 1704 och blev följ, år
kungl. råd och president i Åbo
hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
