Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wenner-Gren, Axel - Wennerholm, Eric, advokat, se s. 264 - Wennerholm, Hugo, arméofficer, se s. 264 - Vennerholm, John - Wennerholm, Ture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vennerholm
263
Wennerholm
konstruktion, som fått namnet Älweg,
utexperimenterades under åren 1952
—54 i ett av W. kontrollerat företag
utanför Köln i Tyskland och torde
nu, med stöd av västtyska regeringen
och under medverkan av västtyska
affärsintressen stå inför sin
ekonomiska exploatering. För att säkra
tillgången på viss materiel till det
nya företaget har W. ingått som
huvudintressent i ett av Rhenlandets
största stålverk, Gusstahlwerk
Bo-chumer Verein. — Efter det andra
världskrigets slut återfick W. sin
egendom på Bahamaöarna och brukar
nu tillbringa vintrarna invid Nassau
resp, i Mexiko och somrarna i
Sverige, där han i sin villa i Stockholm
och sitt lantställe Häringe i
Västerhaninge skn i Södertörn samlat konst
och antikviteter. — I en bok, ”Vädjan
till envar”, som utkom 1937, skisserade
W. konturerna av ett socialt och
politiskt program. W. underströk särskilt
behovet av samverkan olika
befolkningsgrupper emellan i syfte att bättre
utnyttja den moderna vetenskapens
och teknikens landvinningar till
skapandet av välstånd åt alla. Han
förordade vidare gemenskap mellan de
nordiska folken i syfte att göra
Norden till en ekonomisk stormakt och
skydda de nordiska länderna mot
angrepp. Slutligen vädjade han om ett
bättre tillvaratagande av ungdomen
genom en demokratisering av
utbildningsmöjligheterna och en reform av
utbildningen. För att praktiskt och
materiellt underlätta förverkligandet
av sina allmännyttiga målsättningar
har W. framträtt som donator i stor
skala. Han har bl. a. skänkt stora
penningsummor till Fören. Norden,
K. sv. aeroklubben, Fören.
Stockholms fasta försvar och till den sv.
Lottarörelsen, som dessutom erhållit
det kulturhistoriskt intressanta van
der Nootska palatset i Stockholm
som gåva av W. Hans mest betydande
donation inom Sverige är emellertid
Wenner-Grenska samfundet, som
upprättades 1937 med en grundplåt av
värdepapper på 30—40 000 000 kr.
och som fick till uppgift att främja
vetenskaplig forskning och nordiskt
samarbete. Härur har bl. a.
utvecklats Wenner-Grens Institut för
experimentell biologi vid Stockholms
högskola. Bland W:s utländska
donationer må nämnas den ursprungligen
s. k. Viking Fund, numera benämnd
Wenner-Grens Foundation for
An-thropological Research, som
grundades i Förenta staterna 1941 som ett
slags clearingcentral för
antropolo-gisk och sociologisk forskning och
står i nära kontakt med flertalet
större univ. i världen. — W. utsågs
1950 till fil. hedersdr vid Stockholms
högskola och 1954 till med. hedersdr
vid Uppsala univ. — Gift 1914 med
operasångerskan Marguerite
Gaun-thier från Förenta staterna. G. U—r
Wennerholm, Eric, advokat, se
s. 264.
Wennerholm, Hugo, arméofficer,
se s. 264.
Vennerholm, John Georg
Heri-bert, veterinär, högskolelärare, f. 10
maj 1858 i Falkenberg, t 30 dec. 1931
i Stockholm. Föräldrar: handlanden
Hieronymus V. och Johanna Albertina
John Vennerholm.
Andersson. — V. avlade
mogenhetsex. i Halmstad 1878 och
veterinär-ex. i Stockholm 1882. Han antogs
s. å. till distriktsveterinär i Sala
distrikt, vistades 1886—87 för
specialstudier i kirurgi och oftalmologi i
Danmark och Tyskland och lämnade
distriktsveterinärtjänsten 1888, då
han förordnades att uppehålla
professuren i kirurgi och obstetrik vid
Veterinärinst. Han konstituerades
1889 som adjunkt därstädes med
bibehållande av nämnda
professorsför-ordnande, utnämndes 1890 till
innehavare av professuren i kirurgi och
obstetrik och blev, sedan obstetriken
1907 tillagts självständig
lärarbefatt-ning, prof, i enbart kirurgi. V. var
fr. o. m. 1902 föreståndare (från 1907
rektor) för Veterinärinst., resp, från
1915 rektor vid Veterinärhögskolan.
Han avgick 1925. — V. var 1895—97
v. ordf, i Sv. veterinärläkarefören.
och under 1897—1907 samt 1911—19
dess ordf. Han var 1900—28
överveterinär och styr.-led. i
Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget (de
senare åren ordf.), från 1917 ledamot
av Röda Stjärnans centralstyr, samt
frän 1918 medl. i Arméförvaltningens
vetenskapliga råd. — V. företog 1887
som Jacobisk stipendiat sin första
utländska studieresa och sedermera
med statsunderstöd ett flertal dylika
samt på särskilda uppdrag för att
taga kännedom om det civila
veterinärväsendets administration samt
veterinärskolors organisation och
byggnadssätt. —■ Genom V:s
enastående teoretiska och praktiska insikter
och stora skicklighet inträdde
undervisningen i de ämnen han företrädde
i ett nytt, epokgörande skede. Redan
tidigt hade han ägnat sin oerhörda
arbetsförmåga åt utarbetande av nya,
moderna handböcker: i allmän
veterinärkirurgi (1894), i allmän
veteri-näroperationslära (1895), vilka
följdes av ”Grunddragen i hästens
operativa speciella kirurgi” (1901, även
utg. på tyska) och i hästens
ickeoperativa speciella kirurgi (1914),
läroböcker, som länge använts vid
undervisningen. Härförutom har han
publicerat ett flertal avhandlingar —
särskilt må nämnas hans artikelserie
”Erinringar rörande hästens
hältoi-och deras diagnostiska betydelse” —,
även i utländska bulletiner och
facktidskrifter; inomlands framför allt i
Sv. veterinärtidskr., som han
startade från 1896 och redigerade till sin
död. Parallellt med denna litterära
verksamhet konstruerade, resp,
förbättrade han ett flertal kirurgiska
instrument och hjälpmedel, som
vunnit vetenskapligt praktiskt
erkännande. —• V:s måhända mest bestående
insats i sv. veterinärväsende är hans
energiska arbete på höjandet av
undervisningen till nivå med
universitetsutbildningen. F örutsättningen
härför var skapandet av en helt ny
veterinärhögskola, som tog form 1911 och
med år 1915 stod fullt färdig, i
organisatoriskt avseende jämbördig med
övriga högskolor. Uppskattningen av
V:s målmedvetna arbete härutinnan
tog sig uttryck i resandet 1926 av
hans byst i granit å gårdsplanen
framför högskolans huvudbyggnad. Äret
förut hade V. valts till hedersled, av
Sv. veterinärläkarefören., liksom
tidigare av flera andra in- och utländska
veterinärsammanslutningar. V.
innehade sedan 1901 Sv.
veterinärläkare-föreningens Peter Hernquistmedalj i
guld, blev 1905 led. av
Lantbruks-akad., promoverades 1907 till med.
hedersdr vid Uppsala univ. samt 1912
till veterinärmed. hedersdr vid
Veterinärhögskolan i Berlin. Han erhöll
Illis quorum 1925. — Gift 1896 med
Olga Helena Tilländer. — Litt.:
nekrolog av A. V. Sahlstedt (i Sv.
veterinärtidskr. 1932). N. F—m
Wennerholm, Ture Jean,
arkitekt, f. 20 nov. 1892 i Stockholm.
Föräldrar: byggmästaren August W. och
Hilda Svensson. — Efter, studentex.
1915 i Stockholm genomgick W. Tekn.
högskolan 1915—19 och studerade
vid Konsthögskolan 1919—21; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
