Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wirsén, Gustaf Fredrik - 3. Wirsén, Carl David af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirsén
409
Wirsén
gjorde W. i den ekonomiska politiken.
Han var den förste, som kom
underfund med den egentliga orsaken till
den ekonomiska misären och myntets
värdeminskning. På riksdagen 1817—
18 rekommenderade han nämligen en
realisation, d. v. s. krisen skulle
avhjälpas genom silverfotens
återinförande och en ökning av silverfonden.
W. vann dock inte större gehör för
sina åsikter, som inneburo en direkt
kritik av Karl Johans dilettantiska
ekonomiska politik. Först 1834 var
tiden mogen för en realisation. Vid
tiden för 1823 års riksdag var
oenigheten påtaglig mellan Karl Johan och
W., som 1820 hade fått i uppdrag att
utarbeta en finansplan men vägrat
göra detta. Kungen fann dock till slut
W. oumbärlig i statsrådet, dit han
inkallades 1824 ”till skygd mot
framtida anmärkningar” (Adlersparre).
Otroligt är ej, att Karl Johan
fruktade, att W. skulle sluta sig till den
adliga oppositionen på Riddarhuset.
W. kom att spela en mycket stor roll
i statsrådet under den närmast
följande tiden, och han var den
självständigaste och samtidigt mest
inflytelserika bland Karl Johans
rådgivare. Ett tecken på hans makt var,
att han 1825 lyckades göra sin
gunstling C. J. af Nordin till statssekr. för
krigsärenden. På sin gode vän
utri-kesstatsminister af Wetterstedt
utövade W. stort inflytande. W:s namn
har ofta nämnts i samband med den
beryktade skeppshandeln 1825, en
transaktion, som bl. a. hade till syfte
att bana väg för diplomatiska och
kommersiella relationer mellan
Sverige och Spaniens forna kolonier.
Genom rysk intervention tvangs sv.
regeringen att bryta kontraktet,
vilket renderade sv. staten stor
ekonomisk förlust. W. liksom den sv.
utrikesledningen lyckades skickligt
undandraga sig ansvaret för
skepps-handelspolitikens misslyckande. Till
syndabock gjordes generalamiralen
och statsrådet Rudolf Cederström,
som tio år tidigare bidragit till W:s
avlägsnande ur konseljen. Med
anledning av skeppshandeln sökte 1827
års statsrevision uppleta
anmäkning-ar mot W., men misslyckades totalt
därmed. Ansträngande förberedelser
till den kommande riksdagen och
en alltför stor arbetsbörda i övrigt
knäckte W:s bräckliga hälsa. Han
dog efter en kortare tids sjukdom.
— W. blev 1808 led. av Krigsvet.
akad., 1817 av Vet. akad., 1823
sera-fimerriddare, 1826 greve och s. å. led.
av Sv. akad. — W. förvärvade 1815
tills, med C. J. af Nordin det gamla
banérska godset Djursholm i
Dande-ryds skn, Stockholms län. Genom sitt
äktenskap hade W. blivit ganska för-
Gustaf Fredrik Wirsén.
mögen. — W. får kanske anses som
Karl Johanstidens mest betydande
sv. politiker. Han var ingen populär
man; han var sträv och fåordig, och
många ansågo honom vara
högmo-dig. — W:s brev äro till stor del
bevarade och återfinnas bl. a. i skilda
handskriftsamlingar i Riksarkivet.
Hans brevväxling med Hans Järta
1814 är utg. av O. Alin (1897). •—•
Gift 1804 med Ulrika Vilhelmina
Boucht (syster till W. l:s maka).
—-Litt.: biografi av N. Wohlin i Vet.
akad:s levnadsteckningar (6, 1921—■
38); S. Brisman, ”Realisationsfrågan
1808—1834” (1, 1908); T. T:son
Höjer, ”Carl XIV Johan.
Kronprinstiden” (1943); N. Nilsson-Stjernquist,
”Ständerna, statsregleringen och
förvaltningen. Striden om makten över
utgifterna 1809—1844” (1946).
S. O. S.
3. Wirsén, Carl David af,
författare, f. 9 dec. 1842 på Bällsta
gård i Vallentuna skn, Stockholms
län, f 12 juni 1912 i Stockholm.
För
äldrar: översten och sekundchefen
för Livregementets dragoner Carl
Thure af W. och Virginia Charlotta
Elisabeth Eleonore von
Schulzen-heim. Sonson till W. 1. — W.
genomgick Stockholms gymnasium och
blev 1860 student i Uppsala, där han
1862 avlade kansliex. och 1866 blev
fil. kand. S. å. promoverades han till
fil. dr. Under åren 1866 och 1867
vistades han utomlands, huvudsaki. i
Paris och skrev under denna tid en
avh. med titeln ”Studier rörande
reformerna inom den franska vitterheten
under 16:e o. 19:e seklen” (1868), som
förskaffade honom docentur i
litteraturhistoria vid Uppsala univ. År 1870
blev han lektor i svenska och latin vid
läroverket därstädes. Under åren
1871 och 1872 vistades han i Italien
för att vårda sin hälsa. År 1875 tog
han avsked från sin lektorsbefattning
och flyttade till Göteborg, där han
blev museibibliotekarie. I mars 1879
invaldes han i Sv. akad. (efter K. W.
Bottiger) och flyttade året därpå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
