Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wrangel, Carl Gustaf - 4. Wrangel, Didrik - 5. Wrangel, Wolmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
429
Wrangel
prov på en försiktig men väl
överlagd strategi. År 1648 fick han åter
förbindelse med Turenne, besegrade
den kejserlige generalen Melander vid
Zusmarshausen och härjade Bayern.
S. å. blev han avlöst som
överbefälhavare av pfalzgreven Karl Gustav
men kvarstod som generalguvernör i
Pommern till sin död. W. blev 1648
kansler för univ. i Greifswald,
upphöjdes 1651 i grevligt stånd och
befordrades 1653 till riksviceamiral. —
W. var bland de rådsherrar, som
redan 1654 röstade för ett angrepp mot
Danmark, deltog i Karl X Gustavs
fälttåg mot Polen och stred i slaget
vid Warschau 1655 som närmaste
man till kurfursten Fredrik Wilhelm.
Följ, år fick han i uppdrag att
påskynda försvaret i Pommern och
Bremen och uppsatte ett särskilt
fältartilleri här. Han deltog i anfallet mot
Danmark 1657, intog Fredriksodde
på Jylland 23 okt. s. å. och ledde
arméns högra flygel vid övergången av
Lilla Bält 30 jan. 1658. Han avrådde
från en fortsatt marsch över Stora
Bält, förde 5 febr, sina trupper över
isen från Nyborg över Langeland till
Själland och intog s. å. Kronborgs
slott. W., som 1657 utnämnts till
riksamiral, förde befäl över den sv.
flottan i Öresund, tillrådde — fastän
förgäves — ett äntringsanfall mot
den holländska flottstyrka, som låg
för ankar vid Kronborg, och stred
tappert på sitt flaggskepp Victoria
i slaget i Öresund 29 okt. 1658. Efter
Karl X Gustavs död 1660
tjänstgjorde han en tid som överbefälhavare
för armén i Danmark, blev som
riksamiral en av Karl XI :s förmyndare
och utnämndes 1664 till riksmarsk
och president i Krigskollegium. Han
tillrådde 1665 ett krig mot Bremen
och blev följ, år ledare för
expeditionskåren mot denna stad.
Sommaren 1670 inspekterade han
befästningarna i Finland och Balticum och följ,
år i Skåne, utnämndes 1674 till
befälhavare för armén i Tyskland och
måste i dec. s. å. på grund av
penningbrist och livsmedelssvårigheter
låta armén rycka in i Brandenburg.
W. var icke närvarande i slaget vid
Fehrbellin och tog till följd av
tilltagande sjuklighet icke del i det
tyska kriget. — W., som var
Tors-tensons lärjunge, var en av den sv.
stormaktstidens skickligaste och mest
berömda härförare och samtidigt en
av den sv. flottans mest minnesvärda
ledare. I fredliga värv var han
däremot mindre dugande. Han
intresserade sig föga för den militära
förvaltningen, misskötte sin tjänst i
Krigskollegium och bar delvis
skulden till försvarsmaktens nedgång
under förmyndartiden, då han bl. a. var
motståndare till alla nymodigheter
och vägrade att anpassa sitt
för-svarsprogram efter landets
ekonomiska läge. Han stod utanför
förmyndartidens partiväsende och
gjorde sig föga gällande under
rådsförhandlingarna, från vilka han
dessutom ofta var frånvarande på grund
av sjukdom. Starkt självmedveten
kom han ofta i svår motsättning till
kanslern Magnus Gabriel De la Gardie
men var högt uppburen av
krigsbefälet och av allt att döma även hos den
unge konungen Karl XI. W.
försvarade abalienationerna, skaffade sig
talrika gods i landet och var ständigt
beredd att tillvarataga sina egna
intressen. Från krigen hemförde han
väldiga byten, och med sina anlag för
yppighet och överdåd igångsatte han
stora byggnadsföretag, såväl på
Skokloster som det magnifika
Wrang-elska palatset på Riddarholmen i
Stockholm. — W. blev 1655 lagman
i Närke och 1657 i Uppland. — Gift
1640 med Anna Margareta von
Haug-witz. — Litt.: H. A. Karsten, ”C. G.
W. Hans ungdomstid och första
krigarbana 1613—1638” (1916); B.
Steckzén, ”C. G. W:s fälttåg 1646—
1647” (1920). A. Äg
4. Wrangel, Di drik, greve,
krigare, ämbetsman, f. 12 mars 1637 på
Adinal, Estland, f 15 febr. 1706 i
Didrik Wrangel.
Målning (detalj) av D. K. Ehrenstrahl.
Stockholm. Föräldrar: kaptenen
Herman W. och Beata Wachtmeister af
Björkö. — W. blev 1655
underlöjtnant och 1658 kapten vid
amiralitetet, deltog i Karl X Gustavs fälttåg,
bl. a. i slaget vid Öresund 1658, och
befordrades 1668 till holmmajor och
1669 till amirallöjtnant. År 1674
utnämndes han till landshövding i
Österbottens län och gjorde där en stor
insats såväl vid rekryteringen till
armén under kriget som senare vid
ge
nomförandet av reduktionen och
indelningsverket. Han underhandlade
sålunda 1677 med allmogen på
land-skapsmöten om nya utskrivningar och
sökte 1681 — fastän förgäves —
övertala bönderna att antaga
knektehål-let. Två år senare fick han i uppdrag
att genomföra båtsmanshållet i Åbo
och Björneborgs län med Åland,
varvid han reviderade indelningsverket
och avskilde amiralitetsgodsen från
militiegodsen. S. å. fick han order att
avsluta reduktionsverket i sitt län,
och 1684 lät han indela ställen åt
officerarna vid Österbottens reg. W. var
ivrigt verksam för sitt läns
återuppbyggnad och sökte bl. a. genomföra en
ny skattläggning i provinsen. År 1685
förflyttades W. till
landshövdinge-posten i Närke och Värmlands län,
och 1693 utnämndes han till kungligt
råd och följ, år till president i
Bergskollegium, i vilken befattning han
kvarstod till sin död. W. blev friherre
1680 och greve 1693. — Gift med
Magdalena Clerck. A. Åg
5. Wrangel, Wolmar Herman,
friherre, krigare, f. 1 nov. 1641 i
Stockholm, f 27 dec. 1675 i Demmin,
Pommern. Son till W. 1 i hans tredje
gifte. — W., som 1653 upphöjdes i
friherrligt stånd, deltog som
ryttmäs-tare i Karl X Gustavs danska krig
och var 1660 överstelöjtnant vid
Krister Horns värvade
kavalleriskva-dron. Åren 1665—436 deltog han i
kriget med Bremen som överste för ett
kavallerireg., sammansatt av
Upplands, östgöta och Smålands ryttare.
Han tillhörde Karl XI :s närmaste
umgänge åren före kriget med
Danmark,- uppehöll sig 1674 i
östersjöprovinserna för att värva ett
kavallerireg. och sändes hösten s. å. till sv.
armén i Pommern, där han
utnämndes till generallöjtnant av kavalleriet.
Han deltog under sin halvbror
riks-marsken C. G. Wrangels befäl i
inmarschen i Brandenburg i maj 1675
och tågade därvid i förväg med
kavalleriet till Alt-Brandenburg men kunde
inte uppehålla disciplinen bland sina
trupper och skötte inte heller
bevakningen tillfredsställande. Under ett
försök att retirera och återförena sig
med infanteriet blev han upphunnen
och besegrad av kurfursten Fredrik
Vilhelm av Brandenburg vid
Fehrbellin den 18 juni s. å. W. visade stor
rådighet i själva slaget, men han var
av allt att döma inte sin post vuxen
och har sannolikt med rätta fått bära
huvudskulden för detta nederlag, som
fick sä väsentliga följder. W., som
hösten 1675 tjänstgjorde under
fältmarskalken O. W. von Königsmarck i
Pommern, kallades av konungen att
svara inför en
undersökningskommission men avled dessförinnan av
fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
