Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om qvinnans uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de båda könens olikhet i själsriktning; men alldeles
icke att qvinnan är mannen underlägsen.
Verkligheten kommer likväl qvinnan ofta att tro
på en medfödd underlägsenhet. Det som framkallar
denna öfvertygelse härrör ingalunda af svagare
själsgåfvor, utan blott och bart ifrån en bristfällig
uppfostran, hvilken gör att hon lemnar lifvets allvar ur
sigte, och deraf att hon sjelf tror det en genomgående
bildning och utveckling af de intellektuela
förmögenheterna utgör en arfvedel, som är ensam
mannen förbehållen.
Den brist på verksamhet, samvetsgrannhet och
pligtkänsla, som vi icke sällan finna hos vår tids
fruntimmer, isynnerhet de gifta, härrör ingalunda hvarken
af svaga själsgåfvor, eller af lättsinnighet, utan fast
mera af felande medvetande, att de hafva en bestämd
kallelse att uppfylla. Utaf en förnuftig och sannt
moralisk uppfattning af lifvet beror hela deras
framtida tillfredsställelse af detsamma.
Hos båda könen måste man söka gifva karakteren
en riktning sådan att den utvecklar de menskliga
dygderna, ty af dessa bero det borgerliga och husliga
lifvets välgång. Hvad samhället fordrar af mannen,
det fordrar familjelifvet och samhället af qvinnan; och
endast derigenom att hon danas till en förståndig och
klok mor kan hon uppfostra dugliga söner, hvilka, då
de träda ut ur hemmet, medföra dygder, hvilkas frön
blifvit nedlagda af ett upplyst och åt sina pligter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
