- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
186

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


DET GAR AN

EN TAFLA UR LIFVET


INLEDNING.



Man säger, att ett fint flor hänger framför Europas
framtid och hindrar oss att tydligt se de gestalter, som
därinnanför vinka oss. Jag tror det. Floret är icke alldeles
genomskinligt, på flera ställen hänger dess sköna draperi i
litet tjockare veck än på andra; så mycket mindre kan det
genomskådas där. Det vore lågt, om vi i så stora ämnen
skulle känna nyfikenhet, förmätet, om vi skulle säga oss
kunna med visshet uttala, hvad som lefver innanför slöjan
i en ännu ofödd tid, och som Gud icke förgäfves skymt till
hälften. Men det är oss nödvändigt likväl och människan
värdigt att om den stråt, som vi själfva och våra barn hafva
att gå, ana så mycket, som behöfves för att träda i den rätta
riktningen. Det enskilda, som möter i det kommande, kan
och får ingen veta; men det allmänna — själfva stråten
hvarthän — utvisas oss tydligen. Ty det hemlighetsfulla floret är
blott till hälften en afundsjuk och ogenomtränglig duk, den
yppar vägen men döljer partierna vid vägens sida. Dem få
vi dock mer och mer skönja, allt som vi skynda framåt.

Människan måste ändock en gång lära känna sig själf,
det kan icke hjälpas. Ju uppriktigare, ju bättre; jag kan icke
tro annat. Hvad har då varit gagnet af tusenåriga
osanningar? Att samhället vacklar i själfva sina grundvalar. Hvad
hafva de enskilde skördat för frukt af det oupphörliga hyckleri,
hvartill de tvungits? Tvungits, säger jag. Jo, frukten har
blifvit verklig osedlighet med titel af moralitet; och en annan
frukt har medföljt, verklig olycka med titel af lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free