- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 20. August Bondeson ; Ola Hansson ; Sophie Elkan ; Axel Lundegård ; Daniel Fallström /
121

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var jag själf som nu gick där inne i dimman och strödde
sädeskornen i myllan eller vallade min faders boskap.

Men så hörde jag vildgässen skria öfver mitt hufvud,
— vildgässen på färd mot södern, ut ur dimman och in i
solen. Och då sutto åter de femton bladen gröna, och de
femton åren ringlade ut sig igen, och min nya människa,
böckernas och människornas, tog distans från den gamla.
Och då föllo fjäll från mina ögon: nejden omkring mig var
ej densamma som förr, gårdarna voro andra, och ansiktena
sågo annorlunda ut, somt hade kommit till och somt var borta.
Och jag kom att tänka på, att säden hade stått grön och
skurits femton gånger och att kyrkklockorna ringt hvar dag
under femton år; jag tänkte på de nya kistorna i
kyrkogården, och förändringens och förgängelsens spöke reste sig
mellan mig och det förflutna, och jag stirrade in i två mörka
hål: den hvita dödskallens tomma, svarta ögonhålor––––

Det var tvenne fönster jag stirrade in i, tvenne
mörkt-glimmande fönster i en hvitkalkad vägg. Jag stod utanför en
gård af de gamla skånska bondgårdarnas vanliga utseende,
med de fyra i kvadratform sammanbyggda längorna, men i
ytterligt förfallet skick. Halmtaket var tunnslitet och tätt
bevuxet med grön mossa, lerväggarna bukiga, spruckna, med
stora bara fläckar, där kalkrappningen lossnat.
Väggresningen var låg och fönstren små och fyrrutiga utom på
boningslängans ena gafvel, den som vette ut åt vägen. Man
förstod, att här någon gång en upputsning ägt rum, fastän
sedermera äfven här vind och väder fritt fått råda. De
stenmurade väggarna, de höga sexrutiga fönsterna, en
glasdörr med kvarlefvor efter en veranda, — allt stack af mot
gårdens utseende i öfrigt, ungefär som ett nytt klädesplagg
på en orkeslös och trasig tiggargubbe.

Jag stod lutad mot en stengärdesgård, som lopp långs
med vägen och rundt omkring trädgården, och stirrade in
mellan stammarna af några gamla almar, in i de bara, mörka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/20/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free