Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Offentlig och enskild hjälpverksamhet - 4) Fri rättshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offentlig och enskild hjälpverksamhet
4. FRI RÄTTSHJÄLP.
Frågan om tillgodoseendet av mindre bemedlades behov av fri
rättshjälp har i Sverige blivit mera aktuell först under de senare åren. Redan
år 1872 beslöt emellertid Göteborgs stad att anställa en särskild
sakförare med uppgift att kostnadsfritt eller mot billigt arvode biträda
mindre bemedlade såväl utom som inför domstol. Denna anordning,
den s. k. fattigsakförarinstitutionen, vann efterföljd
1 en del andra städer, bl. a. i Stockholm år 1884.
Fattigsakförarinstitutionen hade dock ej förutsättningarna att kunna
tillfredsställande lösa uppgiften. Fattigpraktiken var för sakföraren
en bisyssla, åt vilken han ägnade den tid hans egentliga
sysselsättning lämnade övrig.
I Stockholm verkställdes år 1913 en omorganisation av
fattigsakförarinstitutionen till ett stadens rättshjälpskontor, och år 1919 blev
omsider grunden lagd till en genomgripande lösning för hela landet
av de mindre bemedlades rättshjälpsbehov dels genom en lag om fri
rättegång och dels genom beviljande av statsunderstöd åt offentliga
rättshj älpsanstalter.
Genom lagen om fri rättegång infördes i svensk lagstiftning ett
rättsinstitut, som sedan länge funnits i ett flertal andra länders
rättssystem. Lagen avser att giva den mindre bemedlade samma
möjligheter som den bemedlade att genom rättegång få sin rätt skyddad.
I flera viktiga avseenden går den betydligt längre än motsvarande
utländska lagstiftningar.
Fri rättegång beviljas av domstolen, som prövar, om parten är i
sådan ekonomisk ställning, att han bör erhålla denna förmån. Fri
rättegång medför befrielse från de direkta utgifterna i rättegången, t. ex.
för protokollslösen, delgivningskostnader och vittneslöner samt rätt
till erhållande på statens bekostnad av advokat, där så finnes
erforderligt. I enklare mål har domaren själv att utan särskilt biträde hjälpa
parten till rätta. Domstolen bestämmer skäligt arvode åt advokaten för
hans arbete å målet samt ersättning för nödvändiga utgifter.
Advokaten har ej rätt att av parten få ersättning utöver vad sålunda
bestämts. Parten har rätt att få av honom föreslagen jurist förordnad,
om ej särskilda skäl tala däremot. I överrättema kan förordnande av
advokat ej förekomma, men kan advokat som parten anlitat erhålla
gottgörelse av statsmedel, om partens ändringssökande väsentligen
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
