Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Han för sin del har alls intet bruk för avgudar eller
bilder av gudar, men om någon genom dessa kan få
hjälp att lyfta sin själ uppåt, må han gärna behålla
dem. Kasten finner han ock i vissa fall vara ett
gott, det är mycket, som avgöres genom arv, säger
Gandhi, och det är intet skäl göra uppror däremot.
Kasten kan också vara av organisatoriskt gagn och
till hjälp vid yrkesval. Men mot kastens utväxter
och överdrifter gör han bestämd opposition. Han
för ett heligt fälttåg mot förtrycket av
»untouch-ables», dessa som man ej får vidröra, den lägst
stående klassen, de föraktade parias. Dessa söker
Gandhi i likhet med de kristna att höja till en ny
och människovärdig ställning i samhället. Ty Gandhi
tror av helt hjärta på broderskap och likställdhet.
I dyrkan av kon ser Gandhi ett uttryck för
människans medkänsla och ansvar för hela den
undermänskliga skapelsen, densamma om vilken Paulus
säger, att »hela skapelsen samfällt suckar och
våndas, dock så att en förhoppning skulle finnas att
också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån
sin träldom under förgängelsen».
Barmhärtighet och mildhet äro de dygder Gandhi
alltid talar varmast för.
Gandhi är alltså liksom de föregående en
eklektiker, som ratar det han finner mindervärdigt i sin
ärvda religion och fritt tar upp från andra håll,
främst kristendomen, det han finner värdigt, rent
och högt däri. Men Gandhi talar också om
religionen i två olika bemärkelser. »Låt mig förklara vad
jag menar med religion», säger han. »Det är icke
7 — Sökare efter Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
