Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
Rättvik, blef han dock afvisad. Konungen sökte i bref upplysa
dalkarlarne om det bedrägeri, för hvilket de voro utsatta; han förlade
ock riksdagen till Vesterås, just för att vara Dalarne närmare.
Daljunkaren begaf sig då för en tid till Norge, der han, emedan
man trodde på hans berättelser, rönte ett godt mottagande. Han
blef här trolofvad med en förnäm qvinna och fick många dyrbara
skänker, deribland en tung guldkedja, hvilken han sedan alltid bar,
då han talade till bönderna. Inom kort återvände han till Dalarne:
han förde då ordentlig hofstat, slog eget mynt och betedde sig som
en furste. Vid underrättelsen härom sände konung Gustaf upp till
Dalarne krigsfolk, till hvilket bergsmännen och bönderna från flere
dalsocknar slöto sig. Kristina Gyllenstjerna, hvars son, den verklige Nils
Sture, nyligen dött, skref till dalkarlarne på konungens begäran bref,
hvari hon förnekade, att hon vore daljunkarens moder, och vittnade,
att han ljög inför Gud och menniskor. Då nu daljunkaren helt
fräckt föregaf, att fru Kristina icke ville kännas vid honom, emedan
hon födt honom före äktenskapet, så tyckte bönderna detta vara den
ädla frun för nära sagdt, och många föllo då från honom.
åtskilliga underhandlingar fördes imellertid. Dalkarlarne hade,
något före riksdagen i Vesterås, skickat till konungen, som då
vistades i Upsala, sina klagomål och fordringar: de besvärade sig öfver
olaga gärder, öfver krigsfolkets förläggande i kloster och köpstäder,
öfver dyrt köp, öfver konungens fogdar, öfver »lutheriet», ja till och
med deröfver, att rutskurna kläder» begagnades vid hofvet.
Konungen svarade derpå med foglighet, att ingen skatt blifvit pålagd utan.
rådets samtycke, att borgläger förlagts i klostren till allmogens
lindring, att konungen gjort hvad han kunnat för att afhjelpa det dyra
köpet, att han skulle straffa fogdarnes felsteg och att han aldrig
tvungit någon att begagna utskurna kläder; angående »lutheriet»
visste han intet annat säga, än att han låtit predika det heliga
evangelium, på det presterna icke måtte, för att tillfredsställa sin
girighet, bedraga menige man med dikter. Till slut uttalade han
sin förundran öfver, att de gode männen i Dalarne befattade sig
med saker, dem de ej begrepo, hvartill han väl märkte, att de
blifvit förledde af prester och munkar, samt hänvisade till det snart
i Vesterås sammanträdande riksmötet.
På gamla Upsala högar samtalade konungen med Uplands
allmoge, som i stort antal hade infunnit sig till Eriksmessan. Bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
