Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFRÄNKER OCH PARTISTRIDER.
375
samhet och böjelse för förflugna hugskott skadade hon i sjelfva
verket den sak, som hon ville befordra.
Redan som kronprinsessa var Lovisa Ulrika verksam för sina
syften. Hon stod då i nära beröring med Tessin, hvilken sökte
vara på en gång hofman och partihöfding, samt väntade sig dennes
medverkan i framtiden. Båda bidrogo verksamt till inrättandet af
svenska riddarordnarne (serafiner-, svärds- och nordstjerneorden),
fastän detta gjordes i den då ännu lefvande konung Fredriks namn.
Tessin sökte dermed motverka den tilltagande utdelningen af
främmande, i synnerhet ryska, ordenstecken, och prinsessan hoppades, att
man i framtiden skulle kunna använda ordnarne som belöningar och
bestickningsmedel för anhängarne af en utvidgad konungamakt.
Då Adolf Fredrik (1751) uppsteg på tronen, måste han
underskrifva en konungaförsäkran, hvari han förband sig att åtnöjas med
de under föregående tiden gjorda inskränkningar i konungamakten.
För utvidgande af konungens myndighet verkade imellertid allt
märkbarare ett hofparti, hvars medlemmar dels tillhört de besegrade
mössorna, dels voro hofvets egna tjenstemän eller vänner, i synnerhet
bland det högre armébefälet och regementscheferna; massan af folket,
som aldrig tyckt om den nya regeringsformen, egnade ock i början
ett synbart deltagande åt den nye konungen. Adolf Fredrik
handlade äfven under de första åren med uppmärksamhet
regeringsärendena, och rådet gaf i flere fall efter för hans önskningar. Imellertid
vållades snart tvister med anledning af konungens tilltag att utnämna
åtskilliga tjenstemän före ansökningstidens utgång och innan förslag
kunnat upprättas. Redan på riksdagen 1751 förmärktes någon
spänning mellan konungen och rådet; den växte ännu mer, hvarför
Tessin, som nu blifvit konungaparet förhatlig, afsade sig sin värdighet
som kanslipresident och tog sig ledighet från sina sysslor som riksråd
och kronprinsens guvernör. Hofvets osämja med rådet ledde till
svårare följder under de följande åren, då konungen vid några
tillfällen vägrade att med sin namnunderskrift bekräfta rådets beslut.
Tvisten hänsköts till de 1755 sammanträdande ständerna.
Landtmarskalk var vid denna riksdag Axel Fersen d. ä., en af
hattpartiets mest framstående män. Sedan hau i fransk krigstjenst
bragt sig upp till öfverste vid ett värfvadt regemente, hade han
återvändt till fäderneslandet, der han genast blet bemärkt och ärad.
Han var en stolt, djerf och hersklysten man, hade en ståtlig gestalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
