Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 50. Till Sverge (O Sverge, våra fäders och våra hjärtans land) - 51. Hemlandet (I glädje och smärta du är mig så kär) - 52. Du ärans hem, du höga Nord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
50. Till Sverge.
(Mel. n:r 57: »Ack, Värmeland, du sköna».)
0 Sverge, våra fäders och våra hjärtans land,
mål för vår sträfvan, mål för våra drömmar,
ja, du är fattigt! Guldet ej mänges i den sand,
hvaröfver Göta hvälfver sina strömmar.
Men har du guld som fordom i dina söners bröst,
och vill du söka skatter, ledd utaf minnets röst,
då är du rikt som intet land på jorden.
Och hotas vi af nöden, hvar än den kommer från,
om sänd af frosten eller oväns hopar,
så var, hvad du har varit, du fosterlandets son,
beredd till värn, när helst dess stämma ropar;
och gif, som förr du gifvit, med lika håg och mod
ditt guld åt dina bröder, din fosterjord ditt blod —
så hvilar Herrans Ande öfver Norden.
E. W. Lindblad.
51. Hemlandet.
I glädje och smärta du är mig så kär!
Dig älskar mitt hjärta båd’ fjärran och när.
Där modern mig ofta har vaggat till ro.
På jorden ej finnes ett land så som du!
O, hemland, dyra ord!
O, fosterbygd i Nord! :,:
52.
(Mel.: n:r 41. »Ur svenska hjärtans djup».)
Du ärans hem, du höga Nord!
Det skönaste af allt på jord
för dina barn du är.
Med dina sjöar, dina fjäll,
din sommardag, din norrskenskväll,
i kungens slott i bondens tjäll
hvem håller dig ej kär?
I skogar, berg och vattenfall
en kraft, som aldrig tröttna skall,
du gaf vår idoghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
