Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 66. Slaget vid Helsingborg (Kung Fredrik i Danmark han satt på sin stol) - 67. Karl XII (Kung Karl den unge hjälte)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Måns Stenbock, kom hit med din lilla hop,
dina getter vilja vi slakta.
Vi gräfva åt alla en tillräcklig grop
och ställa en dansk att dem vakta!» —
»Jag kommer — vänta mig bara en dag,
men getter det hafver jag inga.
De äro alla bockar som jag,
på ditt hjärta skola de springa.»
Måns Stenbock han förde sina männer i fält:
som bockar de började stånga.
De slogo tolftusende jutar ihjäl
och fångade grufligen många.
Och många, som flöto bort öfver sjön,
i kalla vatf.net förblödde.
De fingo sin välförtjänta lön,
ty nästan alla där dödde.
Kung Fredrik han grät, och »Räfven» ban lät:
»Han ville mina råd icke höra.
Man bad dig bli hemma och sitta i ro —
du hade där intet att göra.»
År sjuttonhundra och tio därtill,
den siste i Göje månad,
vid Helsingborg, om man veta vill,
fick jutens hjärta en blånad.
67. Karl XII.
Kung Karl den unge hjälte,
han stod i rök och dam.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
»Hur svenska stålet biter,
kom, låt oss pröfva på!
Ur vägen moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!»
Och en mot tio ställdes
af retad Vasason.
Där flydde, hvad ej fälldes,
det var hans lärospån.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
