Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 82. Stenbockesn marsch (Marsch, bussar, gån på) - 83. Vasa-marsch (I högan Nord vår vagga stod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G4
82. Stenbockens marsch.
(Karl XII:s fältmarsch.)
Marsch, bussar, gån på uti Herrans namn,
spännen hanen friskt upp, läggen sedan ifrigt an,
gifven fyr, bräcken af, tan pliten uti hand,
gån på, frukten ej hvarken mord eller brand,
gån på för vårt fädernesland!
Att våga sitt lif för sin konung och släkt,
det är både Gudi och människom täckt!
Därföre ska’ vi käckt i vår blå dräkt
gå på, stå, dundra och slå, ja, dem klå alla så,
att de döda ligga neder som strå.
Hallå, mina bussar, hör, trumman hon går,
valdthornen de klinga och marschen man nu slår.
I Svea landsens hjältar, I ställen eder opp!
Gån på, sluter väl uti fullan tropp,
gån på med friskt mod och hopp!
Helt litet vi akte, att vi äre få,
i Gudi så äro vi många ändå.
Ja, låt oss gå på och redeliga stå,
så att vi maga si, huru de skola fly såsom bi;
ännu står Gud Sverges konung bi.
Magnus Stenbock.
83. Vasa-marsch.
I högan Nord vår vagga stod
vid stormigt haf och skummig flod.
Vi växte upp ur frostig bädd
som vintergran, i drifvor klädd:
han star så grön
i hvita snön,
han reser stark
sin kronas park
ur armod och ur ödemark.
När våren kom med fågelsång,
när solen glömt sin nedergång,
när blomsterkrönt stod polens rand
och fritt var haf och grönt var land:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
