Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Marscher, soldat- och beväringssånger - 95. Finska rytteriets marsch i slaget vid Lützen 1632 (Den snöiga Nord är vårt fädernesland) - 96. Björneborgarnes marsch (Söner af ett folk, som blödt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72
95. Finska rytteriets marsch i slaget vid
Lützen 1632.
Den snöiga Nord är vårt fädernesland;
där sprakar vår härd på den stormiga strand,
där växte vid svärdet vår härdade arm,
där glödde för tro och för ära vår barm!
Vi vattnade vid Nevans bad vår frustande häst;
han sam öfver Weichseln så gladt som till fest,
han bar öfver Rhen vårt hämnande stål,
han drack uti Donau kejsarens skål.
Och rida vi fram öfver aska och grus,
så springa ur hofvarne gnistor och ljus;
så blinkar hvart hugg som en strimma sol,
och frihet går ut från den ljungande pol.
Z. Topelius.
96. Björneborgarnes marsch.
Söner af ett folk, som blödt
på Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lülzens
kullar!
Än har Finnlands kraft ej dött,
än kan med oväns blod ett fält här färgas rödt.
Bort, bort hvila, rast och fred!
En storm är lös, det ljungar eld, och fältkanonens åska
rullar.
Framåt, framåt led vid led!
På tappre män se tappre fäders andar ned.
Ädlaste mål
oss lyser på vår bana,
skarpt är vårt stål,
och blöda är vår vana —
alla, alla käckt framåt!
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
Lys högt, du segersälla fana,
sliten af strider se’n en grånad forntids da’r,
fram, fram, vårt ädla, härjade standar!
Än finns en flik med Finnlands gamla färger kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
