Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
309
konstfärdighet i fråga om att ofta med hundens tillhjälp taga
och döda råttor. — På vägen genom smutsen funno de äfven delar
af människoskelett — sådana finna de ofta därnere i mörjan,
utan att »smutsletarne» vidare bekymra sig därom. —
Slutligen kommo de upp i dagsljuset.
Där öfvergaf sansen Lejonman, och hans räddare förde
honom till sitt hem.
*
Friherrinnan Lejonman och Adèle förundrade sig mycket
öfver, att ej något bref ankom från Axel Lejonman på två månaders
tid, och de blefvo mycket ängsliga.
Slutligen in på tredje månaden kom verkligen bref med
förklaring öfver dröjsmålet.
Lejonman beskref hela sitt fasansfulla äfventyr och slutade
sitt bref sålunda:
»Jag erinrar mig ännu, huru jag svimmade af, då min
räddare förde mig i dagsljuset.
Sedan tillbringade jag sex veckor å ett sjukhus, om hvilken
tid jag icke vet annat, än att den tillbragtes under en svår
nervfebers yrande fantasier.
Då jag, kommen till medvetande, berättat mitt äfventyr
för polisen, företog den genast en razzia genom hela
Field-Lanes.
Men skurkarne, som velat rånmörda mig, hade haft tid att
mura igen och göra falluckorna osynliga. Intet spår af sådana
kunde under razzian af polisen upptäckas.
Men de gamla, professionella och fräcka brotten å denna
illa beryktade gata hafva ändtligen genom legationens inskridande
efter min olycka fört till det nu af staden gjorda beslutet, att
Field-Lane nu skall raseras i grunden, och där skola sedan byggas
upp ljusa och rymliga hus, ja kanske till och med ståtliga
palats för laglydiga människor.»
Brefvet slutade med sedvanliga hälsningar.
*
Friherrinnan Lejonman blef mycket förskräckt öfver allt
detta, men lyckönskade sig att hafva sin son oskadd och Adèle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0309.html
