- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
783

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

783

— Slut på fröjden!

— Jo, jo, men. Evas far gick till grefvinnan Louise
Lohufvud på Stora Högåker och raporterade saken och följden
blef, att Adam, det var jag det, fick ut sin innestående lön och
kördes samma dag nolens volens ur Paradiset utan att ens få säga
adjö åt sin Eva, som han ej tordes besöka.

— Kärlekskval!

— Jag var då bara nitton år.

— Och där stod du nu i ödemarken!

— Riktigt!

— Ruskig situation!

— Men ser du, jag hade friskt mod och muntert lynne och
efter en stunds fundering kom jag till det resultatet, att min
Eva skulle jag ha ändå, om också själfva hin håken ställde sig
mellan oss.

— Det var karlatag.

— Därtill behöfdes ju blott, att jag blef rik, lika rik som
patronen på granngården — och det tyckte jag skulle vara en
lätt sak att bli.

— Det var tusan!

— Vid samma tid reste Jerker till Sydamerika — Jag
följde med.

— Gjorde ni ressällskap?

— Ja.

— Såå!

— Efter några veckors vistelse på det vida haf steg jag i
land vid Bounos Ayres utan att förstå ett ord af språket, som
talades där och utan pengar, ty mina fattiga styfrar hade gått åt
till resan och ekiperingen, hvilken inte kunde vara lika billig för
mig som för allas vår stamfader Adam.

— Nej, nej! sade Anders leende.

— Därtill kom, att jag ännu ej lärt mig den svåra konsten
att hushålla med styfrarne, när jag någon gång hade några.

— Aj, aj!

— I denna mindre behagliga situation nödgades jag vända
mig till svensk-norska konsulatet i Bounos Ayres, hvilket visade
mig till en af regeringen tillsatt emigrantagent.

Denne lofvade att höra efter plats åt mig och skaffade
under tiden åt mig mat och logis.

Jerker hade pengar han och redde sig själf.

På femte dagen efter min ankomst till Sydamerika infann
sig agenten hos mig och tog mig med sig upp till svensk-norske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free