Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Solens pilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re? Han säger att min skonare är beslagtagen.
Är det sant?»
»Det är sant», bullrade Uiliami med sin djupa
basröst. »Har ni flera sådana silkesskjortor som
Willie Smees? Tui Tulifau skulle gärna vilja ha
en sådan skjorta. Han har hört talas om dem.»
»Hugget som stucket», avbröt Fulualea.
»Skjortor eller skonare . . . kungen skall ha allt vad han
vill.»
»Ni är fräck, Cornelius», mumlade Grief. »Det
här är ren stöld. Ni har lagt beslag på mitt fartyg
utan mitt hörande.»
»Utan ert hörande? Då vi stodo här nyss för
inte fem minuter sedan, vägrade ni inte då att
betala er plikt ?»
»Då var det ju redan beslagtaget.»
»Ja visst, och varför inte? Jag visste ju att ni
skulle vägra. Alltsammans har gått rätt till, ingen
orättvisa är begången, — Rättvisan är just den
klara stjärna vid vars strålande altare Cornelius
Deasy — eller Fulualea med andra ord — alltid
förrättar sin andakt. Ge er av nu, herr handelsman,
annars skickar jag palatsvakten på er. Uiliami, den
här karlen är en hänsynslös sälle. Ropa på vakten.»
Uiliami blåste i visselpipan som hängde på hans
breda bröst vid ett snöre av kokosfibrer. Grief
sträckte förargad ut handen efter Cornelius, som
knäsvag satte sig i säkerhet bakom Uiliamis
massiva kroppshydda. Ett dussin resliga polynesier,
ingen under sex fot, kommo springande utför
palatsvägen och ställde upp sig bakom sin anförare.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
