Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med kårleks tidsfördrif i barnslig tjusning,
Din Make, Dig jag såg från dagens ljusning,
Tills nattens stjernor syntes borrt er mana
Till nya nöjen, som blott gåfvos ana.
CATHRINA.
Hvad är, som der din yra tunga säger?
CECILIA.
Hvad vet jag? Ack. Förtviflan ord ej väger. — —
Blott sjutton år och så olycklig redan.
CATHRINA.
Din gamle Fader — och vi alla sedan!
CECILIA [åter störtande till golfvet.)
O, ja, min Fader — gamle stackars Fader!
CATHRINA.
Hvad är då all den ungdomslycka,
Som verlden kan så herrlig tycka?
Ett hus som byggs på skimrig snö,
Och störtar hop vid tårars tö.
Hvad är den fägring, flickan eger,
Om den så mycket grannt man säger?
En flygtig ros på vårens ö,
Snart uppå strand ett brutet rö!
Hvad är den hoppets framtidsljusning,
Som lockar hjertat med sin tjusning?
En hägring, sedd på lifvets sjö,
Som första vindflägt skall förströ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
