Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
morgoiisöirmig kamrat sof oskuldens sömn. Yrvaken tog
denne emot den bjudna kaffekoppen, drack den lifvande
drycken ocli steg genast opp till arbetet. Då ban märkte
sitt misstag, var det lionom omöjligt att ånyo få fatt i
den bortjagade sömnen, ock värdinnans skämtsamma
afsigt var, om också icke tillfullo, vunnen.
Då den vanliga kaffetiden var inne, öppnades
dörren till stugan ånyo, ock in trädde tvenne hvitklädda
beslöjade flickor med blomsterkransar i håret. Efter dem
kom värdinnan med kaffebrickan, och sålunda nalkades
sällskapet under nigningar namnsdagshjeltens bädd. De
grannt utstyrda tärnorna voro till en början tysta som
muren, satte sig stillsamt ned på dem erbjudna stolar
och svarade endast med stumma bugningar på den lifliga
konversation, hvarmed man från alla håll sökte
under-kålla de okända sköna. Efter en enträgen uppmaning
af vår kamrat att lyckönska honom, uppsteg la petite
Fadette, som var en af de beslöjade blomsterbrudarna,
neg och sade:
„Nu jag gratulera får!
Måtte allting väl er gå,
Må ni helsa, rikdom få
Och beständigt ogift gå!"
Ocli efter denna impertinenta gratulation försvunno
de beslöjade lika högtidligt som de inträdt. En qvart
timme derefter sågo vi de nyss så grannt utstyrda
damerna muntert vandra i tåget med boskapen, under det
att regnet gjorde allt sitt till att genomblöta deras
bastanta, hemväfda kläder.
Det var icke utan verklig saknad vi skiljdes från
det trefliga, enkla Lappböle och dess goda folk.
Kik-tig reda på oss torde de aldrig liafva fått, ock med un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
