- Project Runeberg -  Sommarresor i Finland. På Åland och i Åbo-trakten /
157

(1872) [MARC] Author: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

penmärken, hvilka äro målade på hvalfbågarne påträffar
Abobiskoparne Beros, Magnus Olai och Olaus Magni
Ta-vasts vapen, men deremot icke den sistnämndes
efterträdare, Conrad Bitz’s sköldemärke, hvarföre man med
största sannolikhet kan antaga, att löfsala kyrka blifvit
målad al-secco under den tid Olaus Magni satt på biskops-

o *

stolen i Abo eller mellan åren 1450 och 1460.

I denna äfven på en mängd andra värdefulla
konst-liistoriska minnen rika kyrka arbetade vi nu i tio
dagar med lust och fröjd. Största förtjensten om våra
rika skördar från Töfsala tillskrefvo vi alla vår
förträfflige, medföljande arkitekt, som från bittida på morgonen’
till sent på aftonen vistades uppe i hvalfven, närmast
under taket, stående på en bräcklig stege och
calque-rande hvalfkupornas målningar. Man måste vara född
till sjöman eller — till arkitekt för att stå ut härmed.

På Berttula, hvarest vi, såsom jag redan nämnde,
hade vår bostad, vistades vi för första och enda gången
under resan för en något längre tid hos ett finskt
bondfolk. Då omsorgen för vår föda hade "blifvit af en viss
vigt för oss, ■ hvilkas goda aptit under sommaren ofta
nog fått ställa sig tillfreds med en ganska knapp kost,
bör det förlåtas oss, att vi vid vår ankomst något
bekymrade frågade hvarandra inbördes, huru det goda
folket på Berttula skulle kunna under vår blifvande,
långvariga vistelse derstädes förse vårt bord ens med den
tarfligaste husmanskost. Men denna gång voro våra
Marthas-bekymmer alldeles onödiga. Då man på
Berttula fick höra, att vi skulle komma att dröja på stället
omkring halfannan vecka, lifvades vårt värdsfolk af den
välvilligaste omtanke för vårt välbefinnande och för
gårdens anseende. Man slagtade den bästa kalfven, man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarfin/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free