Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Vardagsliv och sedvänjor. Fester och andlig kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smaktyranni från diktarnas sida; de kommo folkets naturliga smak
till mötes, och det enda de fordrade var fantasi och mottaglighet.
De egentliga folkteatrarna utgjordes ursprungligen av alldeles
otäckta gårdar (den härav härrörande benämningen på dem, »corrales»,
fortlevde en tid framåt) med fönster och balkonger som åskådarloger,
en scenbyggnad vid en av gårdsmurarna samt tribuner med sittplatser
kring en parterr med ståplatser. Senare anbragtes ett halvtak närmast
murarna. Längst bort hade man mitt emot scenen ett särskilt galleri
för den mera enkla kvinnliga publiken, och därifrån hördes under
föreställningarna ofta skrik och oväsen. Dekorationer kände man i
äldre tid icke till på de mera vanliga teatrarna, och ej heller ridå.
Det sceniska maskineriet var i hög grad primitivt.
Föreställningarna ägde alltid rum, medan det ännu var ljus dager. De
inleddes med ett musikstycke, varefter följde först en »loa»
(prolog), därpå aftonens tre-akts-»comedia», mellan vars olika akter
gåvos små muntra farser, samt till sist ett dansnummer. Föllo
pjäserna och de spelande publiken i smaken, ljöd från logerna ropet
»Vitor!» och från parterren dånade de s. k. »musketörernas»
applåder; i motsatt fall ljödo gälla visslingar, enkannerligen från dessa
samma »musketörer», vilka också gingo under benämningen »spanska
fotfolket».
Av helt annat slag voro de teatraliska föreställningar, som ägde
rum på Buen Retiro under hovets auspicier och till vilka bland andra
Calderon skrev pjäser. Här kom ett mycket komplicerat sceniskt
maskineri till användning, dräkter och utstyrsel voro ytterst dyrbara,
och i styckena fanns det så mycket musik, att det av dem blev så gott
som hela operor. Teatersäsongen varade hela året, och man spelade
de flesta kvällar i veckan.
I det hela taget sörjde den förnäma världen väl för att skaffa folket
något att se på genom de många ståtliga fester, som anordnades
än av en, än av en annan anledning. Illuminationer och fyrverkeri
sparades det aldrig på, och rätt ofta förekommo s. k. ringränningar,
»juegos de cahas», vilka avlöst de äldre torneringarna. Liksom förut
riddarna brutit lans i livsfarlig lek, så kämpade nu furstliga och adliga
herrar i mera oblodiga duster med lätta spjut, i det de möttes i kadyljer,
präktigt utstyrda och skickligt tumlande sina springare. Både Filip
IV och Olivares voro framstående ryttare; de visade sig ofta, stundom
skrudade i hjältekostymer från forntid och medeltid, i praktfulla
kavalkader, som drogo genom huvudstaden. Dylika tåg kommo icke
minst till synes, när det gällde att högtidligen mottaga en furste eller
en ambassadör; då gnistrade det av silver och guld och ädelstenar
från atlas- och sammetsdräkter, vilka voro hållna än i förnämt däm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
