Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. VI. En syn i en kopp kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gott, sade Carl Kuntze. Så här börjar
teorin, det vill säga inledningen.
– Gott, fram med det poetiska!
Astronomen läste:
– En äng i blomsterskrud – är det ej som
den mörka natthimlen, översållad av myriader
tindrande stjärnor? Se, himlapellen är ängens
saftiga gräs med dess gröna ton, och stjärnehären
är blomma vid blomma av skiftande färgnyans!
Än stora, än små, än lysande starkt och än svagt,
så äro både ängens blomster och himlens
ljuspunkter i natten.
Sökande fladdrar en fjäril från blomma till
blomma, surrande ilar ett bi mot ett lysande
färgstänk – äro de ej som våra tankar, som irra,
dallra genom omätliga rymder? Visserligen lysa
blommorna och glänsa stjärnorna, men man har
dock rätt att fråga sig: är denna spröda färg,
detta milda ljus ensamt tillräckligt att
åstadkomma sådana verkningar?
Svaret är enkelt och lyder så: Vad blomma och
insekt beträffar, är färgen allena ej nog. Det
behöves ock doft – fast mänskliga luktorgan ofta
ej märka den – en doft, som tydligt förnimmes
av insekterna.
Men var blir det då av sammanlikningen med
stjärnorna i rymdens eviga blå? Också de måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
