Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. VI. En syn i en kopp kaffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan oavbrutet med gåtan. En eftermiddag
vann jag fullständig klarhet. Jag satt vid mitt
skrivbord; framför mig stod en kopp svart, hett
kaffe. Koppen stod så, att den ljusa aftonhimlen
bildade fond till dryckens yta. Då såg jag
något besynnerligt. Det lätta, tunna dok av
imma, som bildade sig över den varma ytan, brast
och på ljusare botten – imman – bildade sig de
vackraste »kanaler» – det underliggande
kaffet – mörka och klart tecknade. Var det
doften, som nu mot himlens bakgrund sjöng gåtan
om Mars hemliga sanning? Så frågade jag mig.
Astronomen gjorde ett uppehåll.
– Och nu, sade han, äro vi färdiga för
experimentet, mina herrar.
Han ifyllde en kopp nästan till randen med
kaffe och ställde den så, att den stod emellan
betraktarens öga och den elektriska bordslampan.
Ytan reflekterade sålunda ljuset.
– Var så god, herr löjtnant, yttrade han,
pekande på en stol. Håll andedräkten, så att ni
ej blåser bort den lätta imman. Ser ni den?
Wolfgang nickade.
Plötsligt såg han imman remna, och i samma
ögonblick framträdde klart och tydligt den syn,
som astronomen nyss beskrivit.
– Underbart, utbrast han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
