Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. VII. Doktor Martini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till slut icke lyckas någon alls att förklara
marsgåtan och att pengarna äro dina.
– Tror du?
– Ja. Men vi få ju se, genmälde Cramer.
Det var, som om denna möjlighet med ens
stod klar för Wolfgang. Hela tiden, sedan
onkelns testamente upplästs för honom, hade han
varit liksom bedövad, som ett viljelöst redskap
i Cramers hand. Han vågade ej tänka på
eventualiteten av, att de tio millionerna verkligen
skulle bli hans utan en förtvivlad kamp – han
hade blivit en man, visserligen, men på ett föga
värdigt sätt: att, gälla vad det än vore, följa
Cramers anvisningar och tilltvinga sig arvet.
Men nu, sedan Cramer sagt farväl och avlägsnat
sig, stod allt detta klart för Wolfgang –
han måste handla och tänka självständigt – nu,
strax måste han börja. Detta stod alldeles
tydligt för honom.
Han slog sig ned framför sitt skrivbord, tände
en cigarr och lät de blå ringarne luftigt dansa mot
fönsterrutan.
Det tycktes honom, som hade utsikten, att
arvet kunde tillfalla honom utan någon handling,
som var på ett eller annat sätt ofin, gjort
honom till en annan och bättre människa.
Och nu ville han göra något – något alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
