Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. VII. Doktor Martini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Just som platsen närmare skulle angivas och
Wolfgang skärpte sina öron till det yttersta,
öppnades dörren till ett tredje rum. Wolfgang såg
ditåt.
På tröskeln stod flickan från automobilen,
förvånad att finna en besökande i salongen och
måhända ännu mera häpen, då hon i honom
igenkände den man, vars ögon hon mött en gång
förut och som hon visste var löjtnant Wolfgang
Schnitler.
Wolfgang reste sig bugande, och flickan
besvarade med en lätt böjning på huvudet hans
hälsning. Hon ville just taga ett steg fram emot
honom, då han gjorde något, som kom henne
att ännu mera förvånas än för ett ögonblick sedan.
Löjtnant Schnitler närmade sig henne hastigt
men ljudlöst, med sitt ena finger betydelsefullt
lagt över munnen. Han grep henne fast men icke
omilt om ena handleden, och innan hon ännu
hunnit komma till besinning, hade han, utan att
ett ord växlats, tryckt in dörren, varigenom hon
kommit och bägge befunno sig i rummet innanför
salongen. Sedan han väl stängt dörren efter
dem, släppte han taget om handleden och sade:
– Förlåt.
Hon såg förundrad på honom, varken ond
eller ledsen, endast oförstående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
