Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XII. Det mystiska paketet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och den heter?
– Salpiso, svarade flickan och öppnade sin
handväska. Ur denna framtog hon ett sammanviket
papper och räckte Wolfgang det.
– Jag kan stenografi, upplyste hon. Jag
nedskrev allt stenografiskt –
– Men jag har ej lärt –
– Det gör intet, detta är omskrivet på
vanligt språk. Var så god, där finner ni alla
detaljer –
– Å – fröken Zander, sade Wolfgang, i det
han mottog papperet, jag är er stor tack skyldig.
Jag vet ej hur jag skall kunna tacka er nog.
– Vad det beträffar, svarade flickan raskt, så
är den enda tack jag begär, att ni reder upp den
här härvan, så att morbror ej begår denna avskyvärda
handling.
Hade automobilen i detta ögonblick kört ned
i en avgrund, kunde dess fall dock ej blivit så
stort som Wolfgangs nedstörtande från höjderna
vid dessa ord. Hela teorin om att det var för
hans skull, flickan offrat och vågat så mycket,
ramlade. Det var för att rädda morbrodern, hon
gjort allt. Nåja – vad kunde han mera begära
– intet. Men när en man såras i sin ömmaste
punkt, fåfängan, tappar han som regel alldeles
den tråd, som hans logik och annars klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
