Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XVIII. Spökets stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Mayer spratt till alldeles tillintetgjord.
– Lyder du ej mina befallningar, skall du få
göra Cramer och Martini sällskap, Mayer. Akta
dig – jag ser allt och vet allt. Skynda dig ned
till östra stranden och se mot havet.
Wolfgang stängde av telefonen, stoppade den
på sig, iförde sig sin flygdräkt och satt snart vid
Svanens ratt.
Hydroplanet lyfte sig lätt över vattnet och
susade snart över Korsikas bergiga yta mot väster.
Aftonen var härlig.
Molnen hade skingrats, och natthimlen stod
full av tindrande stjärnor.
Och där borta – icke fullt i zenit – glänste
Mars rödare än vanligt – det föreföll Wolfgang
nästan, som vore han röd av förargelse, över att
hans sanna natur i denna natt skulle avslöjas
för dumma, nyfikna jordbor.
Wolfgang närmade sig Salpisoön.
Han föreställde sig livligt herr Mayers känslor,
där denne spejande på stranden skulle, först
sakta och svagt, så starkare och starkare, höra
Svanens motor larma.
Wolfgang landade emellertid lyckligt och väl,
mottogs mycket vänligt av herr Mayer, ehuru
denne för sig själv gång på gång upprepade:
– Besynnerligt, vad stämman är lik Fans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
