Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alfhild - Alfhilda, fordom Ulvilda - Alfsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man och som genast tog den förrymda till sin
gemål. – Antingen det var kärleken till Sverker,
som hade lockat Alfhild, och att de båda voro
förut öfverens om det vådliga steg hon hade att
taga, eller hon flydde för att rädda sig undan
den olycka, som hon såg hota hennes danske
gemål och följaktligen också henne sjelf, är och
blir en fråga, den häfden ej förmått belysa. Nog
af, att då Nils snart blef afsatt och fördrifven
från land och rike, satt Alfhild helt trygg på
Sveriges thron, jemte konung Sverker, åt hvilken
hon skänkte tvänne söner, Johan och Carl. Den
förre blef dock, redan såsom ung prins, för sin
dåliga lefnads skull ihjälslagen af bönderna; den
andre blef konung i Sverige, under namn af Carl
VII Sverkerson.
I Alvastra klosters kyrka hafva fyra konungar
blifvit begrafna, nemligen Sverker I, Carl VII
Sverkerson, Sverker II med sin gemål Ingrid, samt
Johan I Sverkerson, äfvensom Ulf Gudmarsson,
S:t Britas man, m. fl. – Ruinen efter Alvastra
kloster är en bland de vackraste i Sverige och
utvisar, att denna byggnad måtte hafva varit på
en gång skön och storartad.
Alfhilda fordom Ulvilda. I Rhyzelii
klosterbeskrifning ser man att en herr Birger Philpusson
1279 gaf sin gård Tybbele till everldelig ego
under Fogdö nunnekloster, för att blidka Gud
för det han, utan de andliges lof och förut skedd
trolofning, ingått äktenskap med sin hustru,
Ulvilda.
Alfsol. Historien om henne är, i all sin
groteska vidunderlighet, ändå både romanesk och
rörande. Den är kort, men af en slående effekt.
Alfsol var dotter till Alf, fylkiskonung i
Bohuslän, som då kallades Alfhem.
Bohuslän hörde visserligen på den tiden till
Danmark; men mellan de båda konungarne
Sigurd Ring i Sverige och Eisten Beli i Danmark
rådde så mycken vänskap, att de på båda hållen
voro hvarandras medregenter och vistades tidtals
hos hvarandra, än i Sverige, än i Danmark. De
båda folken voro derföre så nära förenade, att
Alfsol väl kan erhålla ett rum bland svenska
prinsessor.
När nu Sigurd Ring blifvit en gammal gubbe
– ty det var efter det ryktbara slaget vid
Bråvalla hed – vistades han en gång i Westergöthland
och red omkring der, för att se att allt
var godt. Så kom han till Alfhem, der en stor
myckenhet folk hade samlat sig, i anledning af
en stor offerhögtid, och deribland var äfven den
då kort förut aflidne konung Alfs dotter, hvilken,
nyss uppvuxen ur barnaåren, för första gången
bivistade en sådan fest, som ett offentligt offer
till gudarnes ära.
Den gamle Sigurd blef vid hennes åsyn så
betagen, att han genast begärde den unga
prinsessan till äkta af hennes bröder, som voro på
stället närvarande. Dessa råkade härvid i det
förfärligaste bryderi. Icke ville de ge sin unga,
herrliga syster åt den utlefvade gubben, och för
väl visste de, att en vägran skulle ådraga dem
en förfärlig hämnd af den mäktige Sigurd Ring,
som var deras öfverkonung, då de voro endast
lydkonungar.
Men den stackars ungmön fällde så bittra
tårar och bad i så bevekande ton, att de ej måtte
uppoffra henne, så att de slutligen samtyckte till
att ge den förälskade gubben ett höfligt afslag.
Emellertid inträffade hvad de hade fruktat.
Sigurd Ring hemsökte dem med en väldig här
och förklarade, att om han genast finge Alfsol
skulle han vända om igen, utan strid, i annat
fall skulle han förhärja hela deras rike. De unga
fylkiskonungarne, som hvarken ville dömma sin
älskade syster till en så grym lott, som att
förtina vid sidan af en utlefvad, knarrig och af
henne afskydd gubbe, ej heller ville utsätta sitt
land och folk för plundring och alla krigets
fasor, hittade på en medelväg. De gåfvo sin syster
gift, för att genom döden befria henne från olyckan
och hastigt sända hennes ande, det bättre
af hennes varelse, till gudinnan Frigga i Vingolfs
sal. Sjelfva drogo de i strid mot Ragnar, Sigurd
Rings son, som i envig dödade dem, en efter
annan.
Sålunda segrare öfver Alfsols båda bröder
befallde den gamle Sigurd, att prinsessan skulle
genast föras till honom. Det skedde – men hon
kom på en bår och öfverhöljd med en svepduk.
Huru stor blef ej nu den gamles bestörtning,
då han, som hoppats få fröjda sina ålderskumma
ögon med åsynen af den gudomligt sköna flickan,
hans herrliga segerbyte, i dess ställe möttes af
hennes genom dödsplågorna vanställda lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
