Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armsköld, Brita - Ascheberg, Margaretha von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armsköld, Brita, gift första gången 1640 med
en kapten Peder Fahnehjelm, skänkte, då hon
1655 blef enka, en vacker altartafla till Torpa
kyrka i Östergöthland, såsom minne af den
aflidne mannen. Sedan gifte hon om sig med
ryttmästaren Odert Poll; och då äfven han med
döden afgick 1667, lät hon balsamera hans lik och
begrafva det i ofvannämnda kyrka, der hans vapen ses.
Ascheberg, Margaretha von, dotter af
fältmarskalken Rutger von A., föddes d. 9 Juli 1671
på Holma gård i Bohuslän. Hon beskrifvas såsom
ett på alla sätt utmärkt fruntimmer, så väl
i fråga om yttre skönhet, som inre förträfflighet.
Naturen hade i rikaste mått begåfvat henne och
en ytterst omsorgsfull uppfostran gjorde äfven
sitt till, för att så mycket möjligt var utveckla
hvad naturen nedlagt. – Hon gifte sig vid nitton
och ett halft års ålder med Kjell Christopher
Barnekow; bröllopet stod i Malmö. Men endast
i nio år fick Margaretha behålla sin älskade make,
den hon sedan i femtiotre år öfverlefde.
Att hon var en rask qvinna, som ej bäfvade
tillbaka för någon fara, bevisas bäst deraf att
hon i krig följde sin man, som var öfverste vid
ett kavalleriregimente i holländsk tjenst, och
således måste bevista fälttåget mot fransmännen.
Under det att Brüssel som allrahäftigast
bombarderades af hertigen af Villeroi födde hon sonen
Rutger 1695. Året derpå gaf hon lifvet åt
dottern Magdalena Eleonora, sedermera gift med
generalmajoren, landshöfdingen i Malmö baron W.
Bennett. Året 1698 föddes sonen Otto Magnus
(död följande året), samt 1700 dottern Brita, som
sedan blef gift med riksrådet, generalguvernören
i Pomern och akademikansleren grefve J. A.
Meijerfelt.
Efter sin makes död kom den tjugonioåriga
enkan först i tillfälle att uppenbara sitt
oförskräckta mod och sin outtröttliga arbetsförmåga.
Hon uppträdde då i sjelfva verket såsom öfverste
för sin aflidne mans s. k. Prestdragoner, dem
han i lifstiden mottagit, med skyldighet att med
211 man, tillika med hästar och mundering,
komplettera regimentet. Detta åliggande fullgjorde
enkan till allas belåtenhet – någonting alldeles
ovanligt för ett fruntimmer. De myckna omkostnader
hon härföre hade att vidkännas beräknade
hon vid arfskiftet med sina barn 1724, då deras
fäderne skulle af dem utbekommas, till icke mer
än 20,000 dal. silfverm. Hos Barfod heter det:
“Enkan befann sig med sina barn i en ganska
svår belägenhet. Hennes egendom var väl
ansenlig, men sal. herrns med kronan afslutade
kontrakter gjorde besittningen deraf ganska
vacklande. Grefvinnan lät dock ej modet falla. Hon
företog och utredde lyckligen allt hvad hennes
herre ej hunnit utföra. Det hufvudsakligaste,
eller regimentets uppsättande, blef till alla delar
verkstäldt, hvarvid hon utöfvade den hennes
aflidne man förbehållna rättigheten att tillsätta
alla officerare. Då regimentet mönstrades från
henne i Christianstad intog grefvinnan sitt rum
vid bordet jemte mönsterherrn.“
Regimentet underhölls af henne i flera år
och under krigets lopp, allt till följd af det
ingångna kontraktet. Genom till konungen
ingifvet förslag, angående inträffade officersvakanser,
ersatte hon dem med nya.
Besynnerligast af allt var, att grefvinnan
Barnekow, oaktadt alla dessa vådliga och svåra
företag, som skulle kunnat bringa mången man
till ruin, icke blott bibehöll egendomen ograverad
– ty hon fruktade ingenting så mycket, som
att en gång lemna den skuldbelastad åt sina
barn, hvarför hennes ifrigaste sträfvan var att
betala alla i hennes mans tid åsamkade skulder
– utan hon samlade äfven penningar – ja, stora
summor, hvarför hon inköpte gods, det ena efter
det andra, såsom Ellinge, Söfdeborg m. fl., samt
den del i Tosteborg, som hon icke hade ärft. –
Och allt detta i en tid, då så många skånska
herrskap er, hvilka förut suttit med ograverad
egendom, genom de långa krigen bragtes till
armod.“ – Detta ur Barfod.
“Denna öfverstinna“, yttrar hennes biograf
vidare, “denna öfverstinna, som anmälde
officerare till erhållande af kungliga fullmakter,
erinrar om en fru Johanna Banér, född Sappi,
hvilken, enligt Sofia Brahes “Slägtebok“, satt i
konungens rådkammare, samt reste fram med en
stor svit af kavaljerer före och efter sin vagn.“
Barfod anför att grefvinnan Aschebergs
regimente kallades “prestdragoner“, såsom varande
från början uppsatt af de skånska presterna.
Men enligt Ennes, i hans bok “Carl XII:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
