Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barck, Lovisa Albertina - Basse, Hella och Anna - Beatrix - Behm, Sara - Benedicta - Benedictsson, Ingeborg - Benedit - Bengta eller Benedicta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af redan långt framskriden ålder, generalen och
f. d. ministern grefve Johan Henrik Tawast, hvars
sista dagar hon förljufvade och hvars ålderdomsplågor
hon mildrade genom sin glädtighet, sin
ömhet och sitt outtröttliga tålamod. Det var som
enka (1841) hon egentligen njöt af sina
rikedomar, sitt oberoende och sin höga ställning i
samhället, njöt, såsom vi här ofvanföre nämnt, på
det ädlaste och för hjertat mest tillfredsställande
sätt. – Modersglädjen hade blifvit henne förnekad,
men den är aldrig barnlös, som vill vara
de fattigas och betrycktas mor och vän.
Bland andra förordnanden, som grefvinnan
Tawast före sin död gjorde, var den summa af
3000 rdr rmt, som hon anslog till Allmänna
barnhuset i Stockholm och som utföll 1864.
Grefvinnan Tawast dog 1860 i Stockholm och
ligger begrafven bredvid sin man på Solna
kyrkogård. Hon var född 1792.
Basse, Hella och Anna, lefde på 1640-talet i
Skåne. Om fru Anna B. till Sannarp berättas
att hon råkat i någon osämja med sin syster,
fru Hella Basse, gift med Erik Åkesson Thott
till Hjuleberg, hvilken försvor att med henne gå
inom samma dörr, hvarföre hon på norra sidan
af deras gemensamma sockenkyrka, Åhrstad, lät
åt sig göra en egen dörr, som ännu fanns qvar
1788. Men slutligen blef förbittringen så stor,
att Hella ej en gång kunde trifvas med sin syster
under ett och samma tak. Hon lät då på sitt
gods uppbygga ett eget kapell, hvaraf sedan blef
Abilds sockenkyrka, till hvilken menigheten
rikligen offrade. Man kallar nu för tiden
kyrkoherden i Abilds församling för “Öfverstepresten“,
emedan Abilds socken alltid står främst i
Sveriges Ecklesiastikmatrikel.
Beatrix, prinsessa af Brandenburg, blef 1356
förmäld med konung Erik XII. Det påstås att
hon jemte gemål och tvänne barn blef förgifven
af sin svärmoder drottning Blanca 1359.
Behm, Sara, dotter af assessorn i Bergskollegium
Abr. B., blef 1683 gift med sedermera
biskop Jesper Svedberg, med hvilken hon hade 8
barn. Hon dog 1696. Både hon och mannen
voro söndagsbarn, äfvensom 7 af barnen,
deribland den namnkunnige andeskådaren Emanuel
Svedenborg. Om henne berättas, “att ehuru hon
var assessorsdotter och kyrkoherdehustru i
Upsala, dertill med stor förmögenhet, klädde hon
sig aldrig efter förmögenheten öfver höfva. När
alla skulle den tiden draga den syndiga och
förargeliga hufvudbonaden, som kallas fontange,
nödgades hon följa hopen och så bäran. Men då
hon fick höra att en ko på Gottland hade fått
en kalf med fontange, så tog hon sin och sina
flickors fontanger och kastade dem på elden,
görande ett löfte, att hon och barnen, så länge de
voro under hennes magt, aldrig skulle bäran mer.“
Benedicta. Hon var från Seland, hvarest
hennes far Ebbe Suneson egde ett stort adelsgods
Knarretorp. Förmäld med konung Sverker II
födde hon åt honom sonen Thure, som blef
stamfader för den adliga ätten <>Hack</i>, samt tvänne
döttrar, Helena och Ingegerd, hvilka båda blefvo
nunnor i Wreta kloster. Helena blef bortröfvad
af svenske jarlen Sune Folkeson och med honom
förmäld. Ingegerd slutade sin lefnad såsom
abbedissa i Wreta.
<b>Benedictsson, Ingeborg,</i> dotter af riksrådet
och riddaren Magnus Benedictsson till Säckestad,
blef år 1350 gift med riksrådet Peder Thordsson
Bonde. Dessa båda makar testamenterade före sin
död Jäders gods nära Arboga till Julita kloster.
Benedit, dotter af Magnus Ladulås, finna vi
ej upptagen i krönikorna bland hans sju barn,
men deremot förvaras hennes minne i folksången.
Om hennes möderne finnes ingen sägen.
En främmande riddare hade henne kär, men
konungen hade satt henne i ett kloster, hvarur hon
blef befriad af sin käraste och bortförd till
Norrige, såsom sjunges i folkvisan om Arnfind och
skön Benedit. Efter 9 år afled Arnfind och
Benedit byggde en kyrka öfver hans ben, och på
hans graf satte hon ett kors af guld, och sedan
for hon med sin hjertesorg hem till sin broder,
konung Birger i Sverige, som mottog henne med
öppen famn.
Bengta eller Benedicta, abbedissa i Sko kloster.
Uplandslagmannen Birger Pederson till Finnsta,
S:t Britas fader, byggde Sko nunnekloster, det
nuvarande slottet, sedan det gamla klostret 1297
hade nedbrunnit. Det invigdes d. 28 Aug. 1300
af erkebiskop Nicolaus Allonis till jungfru Maria
och Johannis ära åt en “abbedissa och tolf
renlifwis jungfrur“. Rhyzelius anser det för
märkvärdigt att både den första och den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
