Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den grenen af Folkungarne, som var
närmast beslägtad med den regerande
konungafamiljen. Hennes fader, lagmannen i Upland,
Birger Persson till Finsta, hade stort beröm på
den tiden af de andlige för sin fromhet, som
förmådde honom att anlägga kyrkor och kloster.
Vigtigare voro hans förtjenster om det allmänna
genom hans omarbetningar af fosterlandets
lagar, som sedermera blefvo lagda till grund för
den allmänna landslag, hvilken utarbetades i
Magni Smeks och antogs i Christoffers tid.
Brigittas moder, Ingeborg, var brorsdotter till den
namnkunnige Birger Jarl. – Brigitta föddes 1304,
och legenderna hafva ej underlåtit att anteckna
hvarjehanda underbara händelser dervid, såsom
att en nunna, hvilken misstänkte hennes moder,
i anledning af hennes dyrbara drägt, för
högmod, genom en uppenbarelse fick förebråelse
derför, samt underrättades att denna fru skulle
framföda ett stort helgon. En dylik uppenbarelse
skall hennes moder sjelf haft, då hon lidit
skeppsbrott, med tillkännagifvande att hon blifvit
räddad för det barnets skull, som hon bar i
sitt sköte, likasom en prest skall straxt efter
Brigittas födelse i en syn blifvit underrättad, att
Birger Persson fått en dotter, hvars röst skulle
låta höra sig öfver hela verlden. Under Brigittas
första barndom tycktes hon sakna all
förmåga till att tala, och förblef stum nära tre års
tid, då hastigt talförmågan infann sig i förvånande
fullkomlighet. För att öka det underbara
i saken, tillägger legenden att Brigittas första
ord voro: “Lofvad vare Herran, som gjorde
de tungor talande som intet tala kunde.“
Brigittas moder dog ganska tidigt, och
omsorgen om hennes uppfostran öfverlemnades åt
hennes moster, fru Ingrid på Aspenäs, en dam
af utmärkt fromhet efter denna tidens åsigter,
som måhända ej litet bidrog genom sin egen
religiösa sinnesstämning att bilda flickan för det
lif hon framdeles förde. Mostern trodde sig till
och med se himmelska varelser hjelpa sin unga
systerdotter vid dess brodering, och den unga
flickan hade redan vid sju års ålder syner,
hvarunder den heliga Jungfrun påsatte henne en
krona. Vid tio års ålder såg hon, efter
åhörande af en passionspredikan, Frälsaren på
korset, som förklarade att alla så behandlade
honom, hvilka föraktade honom och försmådde hans
kärlek. Allt mer och mer exalterad genom
dylika scener, öfverlemnade sig den unga flickan
åt de strängaste andaktsöfningar, och steg upp
om nätterna för att bedja. Då hon härunder en
natt öfverraskades af sin moster, hvilken trodde
henne hafva uppstigit af sjelfsvåld, och derföre
ville aga henne med ett ris, skall riset ha fallit
sönder i gummans händer. Gumman frågade
derpå om hon lärt sig någon bedräglig eller
vidskeplig besvärjelse; men Brigitta förklarade sig
ej känna någon sådan, utan hafva uppstigit för
att prisa den Korsfäste, hvilken nu uppenbarat
sig för henne, en sak den mostern var lätt
öfvertalad att tro, äfvensom en annan kort
derefter inträffad syn, då djefvulen visade sig för
henne i en förfärlig gestalt med hundrade händer
och fötter; men måste, då hon tog sin tillflykt
till bönen, erkänna sig ej hafva någon makt
öfver henne, om ej Christus tillät det.
Enligt det begrepp denna tiden fästade vid
den högsta sedliga fullkomligheten, skulle
Brigitta gerna vilja hafva förblifvit hela sin lefnad
ogift. Men enligt hennes faders befallning
måste hon redan på sitt trettonde år ingå äktenskap
med lagmannen i Nerike, Ulf Gudmarsson,
herre till Ulfåsa. Emellertid öfvertalade hon sin
man att i tvänne år en obrottslig kyskhet dem
emellan skulle iakttagas, en försakelse, som
sedermera utsträcktes till vissa tider på året,
såsom de stora högtiderna och under fastlagen,
samt alla andra helgedagar, då hon vistades för
sig sjelf och sof med tagelskjorta på kroppen i
stället för linne, på en matta på golfvet, för att
späka sitt kött. Man ser att den helgonkrona,
om hvilken S:t Brigitta redan drömt i sin
barndom, ännu beständigt föresväfvade henne, och
då hon ej fick eröfra den genom en ogift lefnad,
sökte hon vinna den på annat sätt. Ej nöjd
med sin tagelskjorta, gisslade hon sig under sina
bönstunder oupphörligt, och lät till minne af
Christi lidande stundom om fredagarne brinnande
vax falla på sina armar, och då brännsåren
derefter ville läkas uppref hon dem sjelf. Med ett
sådant nit för alla de försakelser som tillhöra
ett katholskt helgon, kunde naturligtvis icke
fasta och pilgrimsfärder, dessa enligt katholska
idéerna så förtjenstfulla goda verk, förglömmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
