Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungamakten allt anseende och kraft samt
slutligen störtade riket i utländsk träldom. Konung
Magnus blef år 1335 förmäld med prinsessan
Blanka från Flandern, och vid det lysande hof,
som nu inrättades, erhöll äfven S:t Brigitta den
plats som hennes börd fordrade; och hennes
italienska biograf påstår till och med, att hon
varit den unga drottningens hofmästarinna. Men
det unga, flygtiga hofvets glada lefnadssätt kunde
omöjligen behaga S:t Brigittas dystra
religionssvärmeri. Hennes missnöje ökades ännu mera,
då genom drottning Blankas nåd en ung lycksökare,
Bengt Algotson, blef upphöjd till hertig
och så godt som allrådande i riket, en sak, som
väckte största harm hos hela den högre svenska
adeln. Nu erhöll S:t Brigitta den ena
uppenbarelsen efter den andra, hvaruti idel olyckor
förespåddes öfver konung och rike, som upphöjt
en huggorms afföda till den högsta värdighet.
Ännu tätare blefvo S:t Brigittas visioner vid
anledningen af det krig, som konung Magnus
började med Ryssland. Man känner af historien,
att han till detta krig värfvade en betydlig mängd
tyska trupper under grefvens af Holstein befäl.
Mot detta steg, som hvarken blifvit tadladt hos
hans fader eller farfader, satte S:t Brigitta sig
på det häftigaste, och bjöd honom blott föra
kriget med infödda svenskar, i hvilket fall hon
lofvade honom lycka och seger, samt slutligen
sjelfva Jerusalems eröfring. Konung Magnus ansåg
emellertid alla dessa råd och varningar såsom
foster af en sjuk inbillning, och fortsatte kriget
efter den påbörjade planen. Om man får
misstänka ett helgon för jordisk fåfänga, så måste
det varit en ej liten triumf för S:t Brigitta, då
konung Magnus med sin här blef inspärrad af ryssarne
och måste ingå en skymflig fred. Emellertid var
denna förlust obetydlig mot de missöden,
som sedermera i följd af detta krig öfvergingo
konungen; ty då han ej straxt kunde betala det
lån, som han upptagit utaf kyrkans medel till
krigets utförande, blef han bannlyst af påfvens
legat, Giulaberti. Magnus, som fann det orättvisa
i denna bestraffning, vågade att trotsa den
påfliga åskviggen, och bivistade äfven såsom
bannlyst gudstjensten, en sak som ansågs såsom
bevis på det förfärligaste religionsförakt, och gaf
anledning till de mest olycksbådande spådomar
från S:t Brigitta. Hon såg i sina syner konungen
såsom en sol, hvilken helt och hållet blef
förmörkad; och om drottningen förklarade hon,
att hon skulle komma att dela den ogudaktiga
Isabels öde och nedtrampas i stoftet, äfvensom
att hela landet för hofvets skull skulle komma
att erfara de rysligaste olyckor. Olyckligtvis
erhöllo hennes dystra aningar en ryslig, om också
tillfällig, bekräftelse genom den förfärliga
Digerdöden, som straxt derpå hemsökte de nordiska
länderna, då pestsmittan bortsopade mer än
hälften af landets befolkning. Då S:t Brigitta
redan fått ett så stort rykte för helighet och
omedelbart umgänge med Gud, så kan man taga för
gifvet, att hennes spådomar och straffpredikningar
ej litet bidragit att hos folket utsläcka all
tillgifvenhet för den gode, men svage konung
Magnus och för aristokraterne lätta deras
ärelystna plan, att genom hans söners upphöjande
till medregenter beröfva honom all makt. Svenska
historien visar tillräckligt, hvilka bedröfliga
följder denna tillställda oenighet i konungafamiljen
medförde för riket. Den kostade Sverige
det dyrköpta Skåne, Halland och Blekinge, det
beröfvade konung Magnus och hans son Sveriges
krona, samt förde slutligen en svag, ovärdig
utlänning, Albrecht af Mecklenburg, på svenska
thronen.
S:t Brigitta tröstade sig öfver konung Magni
liknöjdhet för hennes uppenbarelser och helighet,
och det skämt, hvarmed han brukade fråga
hennes söner, hvad hans kära fränka drömt om
honom natten förut, äfvensom flera förnäma
herrars hat och begabberi, genom det alltjemt
tilltagande ryktet om hennes helighet, som
genomströmmade norden, samt den öfvertygelse hon
fått, att hon formligen vid denna tid blifvit
utvald till Christi brud och fått löfte om att de
gudomliga uppenbarelserna skulle fortfara under
hela hennes lefnad. För öfrigt var hon, sedan
hon efter sin mans död inflyttat i Alvastra
kloster, hufvudsakligen sysselsatt med sitt
favoritprojekt att stifta en ny klosterorden. Denna
orden skulle bära namn af S:t Salvators eller
Frälsarens orden, och isynnerhet instiftas till
Guds Moders ära. S:t Brigitta påstod att reglorna,
hvilka hon gaf för denna klosterorden,
omedelbart blifvit ingifna af den Helige Ande sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
