Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carin, en vacker dalkulla - Carlén, Christina Serafia - Carlén, Emelie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven andra hennes landsmän, hvilka alls icke
kunde begripa, att hon skulle kunna kallas vacker,
påstås hafva hatat och smädat henne, för det hon
gjort sig “till ett spektakel“ för en skådelysten hop.
– Stackars liten Carin! så föga glädje hade hon
af sin oförlikneliga skönhets herrliga gåfva.
Carlén, Christina Serafia, född 1831, syster
till Johan Gabriel och Octavia Carlén, har visat
sig vara en ganska lofvande författarinna.
Hon har under flera olika signaturer skrifvit
i åtskilliga kalendrar och tidskrifter, både på
vers och prosa, men tycks dock hafva mesta
anlaget för poesi. Under signaturen C. C. har hon
författat några smärre noveller, eller egentligen,
med en lätt och ledig hand, tecknat några
episoder ur vårt lands historia.
Carlén, Emilie, är ett namn, som i många
år har klingat, icke allenast inom våra
landamären och hos våra skandinaviska grannar, utan
fjerran ut i verlden, från land till land, buret på
ryktets vingar. Vi behöfva således icke säga,
att det är ett stort, ett för oss svenskar oändligen
kärt namn, ett namn, som ger sin betydliga
glans åt vårt lands litteratur och som för everldliga
tider kommer att, såsom en stjerna af första
ordningen, glänsa i dess häfder.
Emilie Carlén, den frejdade romanförfattarinnan,
är född i Strömstad, der hennes far,
Roger Smith, var köpman. Hon har således redan
från barndomen införlifvat sig med hafskusten
och med dess invånares från landets och
uppstädernas befolknings så i allo skiljaktiga lefnadssätt,
med Bohuslänska skärgårdens nakna, gråa
klippor – ja, med hela denna vilda, ödsliga,
osköna natur, vid hvars åsyn enhvar ryser, som
är van vid grönskande ängar, böljande sädesfält
och lummiga löfskogar, men som, besynnerligt
nog, icke blott älskas, utan – så underligt det
än kan låta – föredrages framför all annan
natur, af mången, som der är född och uppfostrad.
Så underbart drager fosterlandskänslan hjertat
starkast och förnämligast till den fläck af jorden,
der det aldraförst började klappa.
Fru Carlén lärer såsom helt ung flicka hafva
mer än en gång åtföljt sin far på än det ena,
än det andra af hans fartyg, der det roade
honom att sjelf vara med ombord, nemligen på
kortare sjöresor. Deraf hennes ovanliga, för
mången obegripliga kännedom om sjöväsendet
med alla dess faror och fasor, men med dess
icke desto mindre fria och friska lif; deraf
hennes beundransvärda förmåga, att i skrift
åskådliggöra alla dessa taflor, så rika på både
skuggor och dagrar, hvilka i decennier fägnat oss
med sitt än solbeglänsta, än i nattens töcken
insvepta och endast af glödröda blixtar upplysta
sceneri, ständigt detsamma och dock ständigt
nytt, alltid lika demoniskt hänförande och trolskt
fängslande, ja, så, att man sitter der med
stirrande ögon, uppspärrad mun och darrande
lemmar, och dock fruktar att förlora ens den
ringaste skymt af den rysligt sköna taflan.
Emilie Carlén är född d. 8 Augusti 1807.
Hon gifte sig första gången, 1827, med provincialläkaren
A. Flygare och flyttade med honom till
Småland, men återvände 1833, sedan hon blifvit
enka, till sin födelseort, der hon bodde under
några år. Men då, efter utgifvandet af hennes
första roman, eller novell, Waldemar Klein, den
hos henne inneboende ovanliga skriftställareförmågan
blef af allmänheten både känd och
erkänd, då på detta hennes med så mycket intresse
lästa arbete snart följde ett annat, Representanten,
och ett tredje, Gustaf Lindorm, flyttade fru
Flygare, dertill öfvertalad af den då i Stockholm
boende förläggaren Thomson, utgifvaren af
Kabinettsbibliotheket, till hufvudstaden, som
sedermera egt lyckan att beständigt räkna henne bland
sina invånare.
Tätt efter hvarandra följde nu en hel serie
af romaner af den frejdstora författarinnans hand,
både medan hon var enka och sedan hon 1841
ingått nytt äktenskap med den bekante juristen
och litteratören herr Johan Gabriel Carlén, efter
hvilken tid hon började teckna sig Flygare-Carlén.
Hon utgaf: Professorn och hans Skyddlingar,
Fosterbröderna, Rosen på Tistelön, Kyrkoinvigningen
i Hammarby, Skjutsgossen, Kamrer Lassman,
Fideikommisset, Pål Värning, Vindskuporna,
Bruden på Omberg, Romanhjeltinnan, Ett år,
Jungfrutornet, Enslingen på Johannisskäret, Ett rykte, En
natt vid Bullarsjön, Förmyndaren, samt slutligen
Ett Köpmanhus i Skärgården. Möjligen hafva vi
dock här uteglömt någon, eller några, likasom
vi försummat iakttaga de särskilda arbetenas
chronologiska ordning sins emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
