Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Catharina Månsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farväl, farväl, min hjertans lilla,
Med sinom tusende god natt!
Det sker dock efter Herrans vilja,
Jag blifver den, som jag har sagt.
Hvar må följa sitt eget sinn;
Kär håller jag Herdinnan min.
Som ofvan är nämndt, beslöt Erik, då
Catharina i November 1565 nedkom med en son,
att upphöja henne till sin drottning. I denna
afsigt fordrade han ock, genom Göran Pehrsson,
ständernas bifall till, att det giftermål, konungen
skulle ingå, inom landet, med en adlig eller oadlig
person, skulle anses giltigt, och hans barn af
detta äktenskap ärfva hans rättighet till kronan.
De i Upsala år 1565 församlade ständerna
lemnade äfven konungen härtill sitt bifall.
Men innan Erik hann verkställa detta
förslag, som var så kärt för hans hjerta, råkade
han, tärd af misstankar och förvillad af falska
rykten, i den olyckliga sinnessvaghet, som
förledde honom att med egen hand mörda den unge
grefve Nils Sture, hvars död följdes af nya
blodsuppträden. Efter sin begångna gerning flydde
konungen från Upsala slott, der olyckan timat,
och irrade omkring förklädd i bondkläder. Den
arma Catharina, som nu åter under sitt hjerta
bar en pant af hans kärlek, hastade i hans spår
med tårar och bäfvan. Konungen upphanns
ändtligen af Catharina uti Odensala prestgård, samt
förmåddes af henne att återvända. De mördade
blefvo offentligen förklarade oskyldiga, och Erik
gjorde allt för att blidka deras anförvandter.
Med hertig Johan ingicks förlikning, han utsläpptes
ur sitt fängelse; men Göran Pehrsson, hvilken
var dömd till döden, såsom den der förledt
konungen till sina felsteg, skonades af Erik och
insattes åter i alla sina embeten.
Sorgespelet nalkades nu sin upplösning. Den
28 Februari 1568 födde Catharina den för sina
olyckor sedan så ryktbare prins Gustaf, hvars
döpelse skedde med all högtidlighet. Pehr Brahe
och Sten Lejonhufvud måste stå faddrar.
Catharina sjelf och hennes slägtingar upphöjdes i
adligt stånd, med en halfmåne i vapnet. Nu
beslöt Erik att fullborda sin länge hysta afsigt att
äkta Catharina. Detta skedde i Stockholm den
4 Juli. Erkebiskopen Laurentius Petri förrättade
vigseln. Pehr Brahe ledde fram bruden,
tre riddare buro framför henne kronan, äpplet
och spiran. Dagen derpå skedde Catharinas
kröning i Storkyrkan med all prakt och öfliga
ceremonier. Skådepenningar slogos och till riddare
dubbades Åke Bengtsson Ferla, Hans Kyle, samt
tvänne bönder från Medelpad, drottningens
morbröder. Men fåfäng var all denna prakt, en
dyster aning sväfvade öfver den lysande ståten.
Vid den högtidliga spisningen, som följde efter
kröningen, hände sig den olyckan, att
rikskansleren Nils Gyllenstjerna, som, medan den
varade, stod och höll kronan, svimmade af mattighet
och fällde henne i golfvet. Folket mumlade
sins emellan: att det var ett ondt tecken för den
nykrönta. Men det behöfdes inga vidskepliga
förebud om en hvälfning, som Eriks oförsigtighet
och hans bröders ärelystnad gjorde mer än
sannolik. Genom konungens giftermål blef prins
Gustaf arfvinge till thronen, och nu ramlade hela
den präktiga byggnaden af hertigarnes hopp.
De drogo sig emellertid undan till
Östergöthland, der de samlade omkring sig de
missnöjde i landet. Deras antal ökades, då en
kungörelse återkallade Nils Stures frisägelse från
förräderi; konungens bröder tågade emot Stockholm,
och slogo läger vid Rörstrands ängar den
17 September. Deras parti segrade. Konung
Erik gaf sig fången och afsade sig thronen, emot
löfte om sitt lif och en mild behandling. Men
detta löfte hölls icke. Den afsatte Erik kastades
i ett nesligt fängelse, der hans kroppsplågor
af en förfinad grymhet öktes med själens, och
förakt blandades med vanskötsel.
Den ömma Catharina, som var fästad vid
sin make med ståndaktig trohet, följde honom
dit, och bar sina barn till det mörka fängelset,
att de med oskyldig glädje skulle trösta sin
olycklige fader. Kronprinsen Gustaf saknades. Den
nye konungen Johan III hade befallt, att han i
hemlighet skulle mördas afsides på södermalm;
men en af Sparre-slägten mötte mördaren, som bar
prinsen i en säck. Den ädelmodige herrn räddade
barnet med sin egen fara och sände det utom riket.
Konung Johans broderliga hårdhet nekade
den ädla Catharina att dela fängelset med sin
gemål, och hon fick nu endast tidtals der besöka
honom; men äfven trösten af dessa besök förunnades
slutligen icke Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0097.html
