Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Catharina, konung Carl IX:s äldsta dotter - Catharina I, kejsarinna af Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var konung Adolf Fredriks systerdotter.
Kejsarinnan ämnade sätta en drottning på svenska
thronen och sökte således att åvägabringa en
förmälning emellan konung Gustaf IV Adolf och
hennes sondotter, ryska storfurstinnan Alexandra.
Konung Gustaf Adolf inträffade också verkligen
i Petersburg d. 24 Augusti 1796, åtföljd af
hertig Carl, baron Reuterholm, med flere högt
uppsatte svenskar. Partiet blef uppgjordt och den
högtidliga förlofningen utsattes till d. 21
September. Kejsarinnan, i sin kejserliga drägt,
strålande af diamanter, omgifven af den kejserliga
familjen, och storfurstinnan Alexandra i praktfull
samt det öfriga hofvet i full gala, voro
redan församlade uti thronsalen i Tauriska
palatset, kl. 7 eft. m. Den ena qvarttimman
framskred dock efter den andra, men konung
Gustaf Adolf, brudgumen, infann sig ej; klockan
blef till och med 9, ja det väntades till 10
och ännu längre, men förgäfves. – Förklaringen
är följande: Gustaf Adolf var redan på utsatt
tid färdigklädd, med förlofningsringen på fingret
och färdig att resa till förlofningsfesten, men
man skulle dessförinnan afgöra om prinsessan
Alexandras religion i Sverige. Derom blef man
likväl ej öfverens, ehuru många budskickningar
sändes emellan kejsarinnan och konungen, och
följden blef att konungen ej ankom till sin egen
förlofning. Kejsarinnan blef illamående af harm
och fick en lätt anstöt af den sjukdom, som några
veckor derefter, d. 17 Nov., lade henne i grafven.
Konungen och hertigen med sin ambassad
lemnade Petersburg, sedan de ungefär en vecka
ytterligare underhandlat med kejsarinnan, men
utan framgång. – Såsom något märkligt få vi
äfven nämna att kejsarinnan Catharina II fick
Serafimerorden d. 21 Nov. 1763, och är hon det
enda fruntimmer, som fått bära denna den
utmärktaste svenska orden.
Catharina I, kejsarinna af Ryssland. Man
har mycket tvistat om denna monarkinnas
härkomst och första lefnadsöden. Åtskilliga
författare hafva uppgifvit om henne, att hon var född
i Lithauen; andra att det varit i Estland, ännu
andra i Liffland, somliga att hon varit en
bondflicka, hvaremot några velat göra hennes fader
till adelsman o. s. v. Med fullkomlig säkerhet
lärer sanningen aldrig kunna utredas, helst hon
sjelf icke synts ha varit särdeles benägen att
låta den komma till efterverldens kunskap,
emedan hon i alla fall ej kunde uppvisa en börd
på något sätt motsvarande den höga rang, hvartill
lyckan sedermera höjde henne, och hennes
efterträdare på thronen snarare hindrat än
understödt forskningen i ett ämne, som för dem ej
kunde medföra några angenäma resultater. En
berättelse, som emellertid tyckes hafva aldraminst
lika mycken sannolikhet för sig, som någon
annan, gör henne till svensk, och det är af sådant
skäl man här upptagit henne bland svenska
fruntimmer, till hvilkas antal hon lägger ännu ett af
de flera med detta namn, som vår historia
förvarar på listan af utmärkta personer. Enligt
denna berättelse, som den flitige och skarpsynte
häfdeforskaren friherre Shering Rosenhane anför
i sin “Konungalängd“, skall en regementsqvartermästare
vid namn Reinholdt Rabe, född tysk, i
medlet af 17:de seklet ha bott i Westergöthland,
Toarps socken och bostället Germunnared. Han
var gift med en Catharina Pedersdotter från
Rångedala och hade med henne flera barn, hvaraf
sonen Johan med tiden efterträdde honom i hans
befattning som qvartermästare vid Elfsborgs
regemente. Då denne i början af 1680-talet tjente
vid generalmajoren Ranks regemente i Liffland,
gifte han sig der med en sekreterares enka,
Elisabeth Moritz, och hemreste kort efter bröllopet
jemte sin hustru till Sverige. Här föddes år
1682 deras dotter Catharina på Germunnared.
I hennes tredje års ålder eller 1684 dog fadern,
lemnande sin familj i ytterst knappa omständigheter.
Enkan, som trodde sig möjligen kunna
ha bättre utsigter i sin hembygd, återvände dit,
men hennes hopp bedrogs, och hon nödgades af
sin torftighet att sätta dottern på barnhuset i
Riga. Härifrån uttogs hon några år senare af
prosten Glück i Marienburg, hvilken använde
henne som barnflicka. Nitton år gammal gifte
hon sig med en korporal vid Lif-regementet.
Just då de nygifta om aftonen sutto vid bröllopsbordet,
gjorde ryssarne ett anfall på staden och
brudgumen måste lemna sin brud, för att gå
dit pligten kallade honom. Från denna stund
återsågo de ej hvarandra och det är ovisst om
korporalen stupade eller, såsom andra säga,
endast föll i rysk fångenskap och efter flera års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
