Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Christina, dotterdotter till konung Erik den Helige - Christina, enda barnet af Torkel Kuntsson - Christina, Carl VIII Knutssons tredje gemål - Christina af Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän hon upphanns af Peter Sleiper, en ung,
förnäm herre, hennes aflidne gemåls systerson,
som var förälskad i sin unga kusin Christina,
om hvars hand han flera gånger anhållit. Han
förnyade nu samma anhållan, men drottningen
svarade åter ett bestämdt nej.
Älskaren, utom sig af förtviflan och föresättande
sig att dock vinna sitt mål, gömde sig i
närheten af det hus, der drottningen tagit
qvarter, och då hans spejare underrättade honom om,
att drottningen var i badet, rusade han in till
prinsessan, tog henne på armen och sprang ut
med henne, föregifvande, att Baglerna, hennes
och hennes mors argaste fiender, voro i hamn
och häl efter dem. Förgäfves grät den unga
prinsessan och ropade på sin mor, hvilken, då
hon hörde dessa jämmerskri, skyndade att kläda
sig och störtade ut ur badrummet. Hon kom
dock för sent; ty just som hon, springande af
alla krafter, hann ner till skeppsbron, lade
qvinnoröfvaren med sitt fartyg ut från land med
prinsessan, som förtviflad sträckte armarne mot den
på stranden qvarstående, gråtande och skrikande
modern.
Denna fortsatte sedan, tillika med en
systerdotter, som hon också medfört, sin flykt till
Sverige, dit hon knappast var anländ, förrän hon
fick bref från sin styfson konung Håkan, som
efter sin fader Sverre regerade i Norrige. Han
skref, att prinsessan Christinas bortröfvande skett
på hans befallning och att intet ondt hade henne
vederfarits; hon vore nu, tills vidare, under sin
brors beskydd.
Konung Håkan dog dock, snart derefter, af
förgift, och äfven den honom på thronen
efterföljande Erling Stenväggs regering blef af ytterst
kort varaktighet. – Slutligen valdes Philip
Simonsson till konung, och med honom, icke med
Peter Sleiper, blef prinsessan Christina förmäld,
år 1209, men dog redan år 1213.
Christina. Hon var enda barnet af Torkel
Knutsson, hvilken efter Magnus Ladulås’ död var
Svea rikes marsk, samt förestod regeringen
under konung Birgers minderårighet, från 1290 till
1302. – Just samma år förmäldes Christina med
den unge konungens broder, hertig Waldemar,
af hvilken hon försköts tre år derefter, derföre,
att hennes fader, den ädle marsken, som gjort
riket så stora och mångfaldiga tjenster, genom
fienders anstiftan föll i onåd och insattes i
fängelse, derifrån han fördes till Södermalmstorg
och halshöggs, hvilket skedde d. 10 Febr. 1306.
Hertig Waldemar gifte sig sedan med en norsk
prinsessa Ingeborg, med hvilken han hade en
son, Erik, som dog ung, och en dotter, hvilken
dog 1357. – Om Christina säger häfden, att hon
var barnlös, men hvarken hennes sednare öden,
eller årtalet af hennes död finnas någorstädes
uppgifna.
Christina, dotter af en riddare och höfding
på Raseborg, förklarades af Carl VIII Knutsson
på hans sotsäng 1470 för hans tredje äkta
gemål. Deras barn voro sonen Carl, som nämnda
år af fadern fick i testamente Rönö gods samt
några klenodier, hvaribland konungens stora
förgyllda svärd och spira, samt dottern Anna, som
blef gift med höfvidsmannen på Westerås slott
Håkan Sevensson Bölja.
Christina af Sachsen. Många skakningar
hade Sverige undergått och i mycken både yttre
och inre strid hade det varit inveckladt sedan
drottning Margarethas och hennes närmaste
tvänne efterträdares tid, då konung Johan II, eller
Hans, såsom han gemenligen kallades, uppsteg
på danska thronen och sedermera blef, äfven i
Norrige, hyllad såsom konung. Svenskarne
envisades dock länge, att icke vilja erkänna honom,
utan åtnöjde sig med en riksföreståndare,
hvilken var Sten Sture, och funno sig under hans
styrelse vida lyckligare, än under någon
unionskonung. Ändtligen bragte dock adeln det
derhän, att Johan efter fjorton års fåfäng sträfvan
blef till svensk konung vald och krönt i
Stockholm, och tillika med honom kröntes, 1499,
äfven hans gemål Christina, dotter till kurfursten
Ernst af Sachsen. Hon var hit föregången af
ryktet för en ovanligt varm gudsfruktan.
Det var dock fullt af stormar och oro kring
den nya thron, som de kungliga makarne hade
intagit. Svenska adeln var, framförallt, en högst
besynnerlig och ombytlig korporation, som
allsicke tycktes veta hvad den ville. Snart märkte
konung Hans, att han af densamma hade föga
att hoppas, men mycket att frukta; och som han
dessutom af naturen hade ett misstänksamt lynne,
så beslöt han, till undvikande af all konflikt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
