Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekvall, Sofia Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstod frågan: Om Maja Stina förtärt gift, huru
hade kontrollören, som nu var död, och hans
dotter, som redan lyckligtvis var på bättringsvägen,
kommit att få med af detsamma?
Hedda Thorman förekallades och befanns, genom
flera sammanstämmande intyg, alldeles oskyldig
till förgiftningsbrottet. Deremot voro hennes
svar, angående den andra beskyllningen,
mycket sväfvande. Först nekade hon alldeles, men
gaf sedan anledning till tanken att hon blifvit
mor. Var denna tanke grundad? – Hade hon
mördat sitt barn? – Det var hvad man ej kunde
få reda på. Den unga qvinnan sattes i häkte,
tills vidare. Så äfven den ene, adertonårige,
sonen.
Ändtligen blef det dock till fullo utredt, att
giftet varit blandadt i spenat, som till en
middag blifvit lagad åt herr Ekvall. Frun sjelf hade
tillredt den, Maja Stina Forsberg, som var
kökspiga, hade skrapat pannan och dervid kommit
att förtära en god del af den arsenikblandade
maten; dottern deremot, som endast förtärt hvad
fadern på sin tallrik qvarlemnade, hade, ehuru
plågad af samma sjukdomssymptomer, som de
båda öfriga, likväl småningom tillfrisknat.
Icke hade den omnämnde sonen tillagat spenaten,
ej heller hafresoppan, hvaraf kontrollören
sista gången förvärrades och påtagligen ljöt
döden. Deremot blef det bevisadt, att Sofia
Ekvall, husets äldsta, nittonåriga dotter, i
hemlighet skickat att hemta arsenik på apotheket i
Jönköping, under uppgift, att hon dermed ville
taga fläckar ur en sidenklädning. Derjemte
kommo en mängd andra besynnerliga omständigheter
i dagen, lika förfärliga att tänka sig, som
omöjliga att här nedskrifva, men hvilka så småningom
vände misstankarne från Hedda Thorman på Sofia.
Snart gick det derhän, att Sofia sattes i
häkte, hvaremot hennes broder tills vidare
frigafs.
Fru Ekvall förhördes också gång efter
annan, vid många extrating, och de upplysningar,
som erhöllos, voro för henne allt mer och mer
besvärande. Men för de minderåriga barnens
skull tilläts det henne att vistas på fri fot och
se om sitt hus.
Den stackars Hedda Thorman, hvilken måtte
varit ovanligt klen till förståndet, bekände
stundom på sig att hon skulle i en gödselhög hafva
nedgräft sitt barn lefvande, stundom åter
förnekade hon helt och hållet, att hon någonsin födt
något sådant till verlden. Det fanns äfven ögonblick
då hon med en till fånighet gränsande enfald
yttrade, att hon väl måste taga på sig det,
hvarför man beskyllde henne, så att det, såsom
orden föllo, "måtte bli slut på’t".
Sofia Ekvall var förlofvad. Hon nekade ihärdigt
för all delaktighet i förgiftningsbrottet, men
blef dock så komprometterad, att hon snart
befanns påtagligen saker. Fadern, som under
verkan af det rus han allt oftare skaffat sig, varit
hård mot sin omgifning, samt dessutom nekat
sitt samtycke till Sofias föreslagna giftermål, hade
hon velat undanrödja, ingen annan, fastän två
andra personer af våda fått med af giftet. Så
troddes det till en början. Det blef dock sedermera
sagdt, att Sofia, i moderns åsyn och med
hennes samtycke, med arsenik beströdt en smörgås,
den de gifvit Maja Stina Forsberg att äta.
Den unga flickan satt länge häktad och bekände
sig slutligen hafva med arsenik afdagatagit sin
far, hvaremot hon på det ifrigaste försvarade sin
mor, påstående henne vara alldeles oskyldig.
Men mot fru Ekvall hopades allt flera och
flera bevis om brottslighet, ja, alltför många, för
att hon skulle kunna fritagas, och slutligen
började äfven Sofia att tala ur en helt annan ton
än förut. I stället att, såsom hon dittills gjort,
på det ifrigaste försvara modern, började hon nu
anklaga henne såsom sin medbrottsling, påstående
att de båda, mor och dotter, varit i samråd
om att mörda familjefadern.
Fru Ekvall nekade ännu, bedyrande sin
oskuld, och började att bittert förebrå Sofia
hennes både grymhet och nedrighet, att genom en
så beskaffad osanning draga sin egen mor i
förderfvet.
Men Sofia förblef dock vid sin sednaste
bekännelse, påstående, att hennes mor ej allenast
förgiftat spenaten, hvaraf Ekvall åt, utan äfven
varit med om att förgifva Maja Stina Forsberg,
samt slutligen att hon lagt arsenik i den
hafresoppa, hvaraf kontrollör Ekvall, efter påbörjadt
tillfrisknande, åter kände sig så sjuk och slutigen
dog. Äfven om det aldraförsta förgiftningsförsöket,
hvilket Ekvall dock segrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
